Otryggheten bland kvinnor - i synnerhet unga kvinnor - är utbredd. Man vill inte gå hem ensam, vänta i mörkret, springa ensam i motionsspåret. Det är den så kallade vardagsrädslan, den som egentligen inte är upplevd rädsla utan mera av ett automatiserat beteendemönster för att undvika situationer som gör mig rädd.
DN skriver om en undersökning: "De personer som uttryckt oro för att utsättas för brott fick svara på frågor om oron medfört livsinskränkande konsekvenser, typ att inte våga gå ut under vissa tider på dygnet, att inte våga gå på bio eller restaurang, att ta omväg eller taxi hem på kvällen, etcetera. Av alla tillfrågade kvinnor uppgav över häften att oron medfört fyra eller fler konsekvenser. Motsvarande siffra för alla män var 38 procent."
Idag passerade jag ett äldre, trevligt bostadshus i Birkastan. Det var visning av köpelägenheter, och två kvinnor, också de äldre och trevliga, hade tydligen varit därinne. Jag hörde bara repliken när jag gick förbi: "Jo det är fint, men det är för långt från tunnelbanan, då vågar man ju inte gå hem."
När kvällspromenaden utgör en negativ faktor vid bostadsköpet - då kan man tala om livsinskränkningar.
1 kommentar:
Myndigheterna klipper buskar,sågar ner träd, allt för att kvinnorna skall kunna promenera i fred-det är som att tömma haven,sjöar för att ingen skall drunkna, men orsaken till otryggheten kommer man inte åt-de galna männen!MVH Gladiatan
Skicka en kommentar