Jag tänkte inte oroa mig för fågelvirus. På den punkten var jag så bestämd som bara en kvällstidningshatare kan vara. En karta med svarta plumpar betyder i sensationssammanhang bara en sak - någon vill skrämmas, kartan visar de fientliga truppernas framryckning. Först var de här (svarta moln över främmande kontinenter), igår var de här (plumpar i Östersjöområdet) och idag är de här: svärmar av svarta punkter har tagit sig innanför Visby ringmur, är kanske redan på busstorget i Trelleborg!
Kvällspresskartan ser likadan ut. Det kan vara alla arméer utom Förenta Staternas, eller människor på flykt från alla arméer inklusive densamma. Det kan vara utbredningen av religiösa läror och irrläror, sexuella sjukdomar och perversioner, mass- respektive seriemördare i små- respektive stora kommuner. Det kan vara invasionsstyrkor av halta kor, mordiska sniglar, bestrålade chips eller förkylda ankor.
Samma karta, samma budskap: det finns alltid en fiende som plumpt närmar sig Oss, vi bottenlöst oskyldiga nordiska miljövänner.
Men trots desinformationen gick det slutligen upp för mig att dethär handlar om fåglar. Då blev jag både ledsen och bekymrad.
En skog utan uppflog av orre. En park utan hoande duvor. En isfläckig insjö om våren utan svanar. En uppgrävd potatisåker om hösten utan tranor.
En sommar utan allt det som vi hör att fåglar gör - utan att viggen viggar, hägern hägrar, gjusen gjusar, lärkan lärkar, vipan vipar och svalorna svalar - en sådan sommar är inte en sommar, inte ett liv.
Men varför bedrövas över sådant vi inte kan påverka? Kanske är det så att kvällspressen tar sitt nationella ansvar när de lockar folk att mejlbomba statsministern med krav på vaccin som verkar i förväg. Det vore bara dystert att trycka en sida om fåglar och sådant som folk faktiskt bryr sig om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar