”Hellre fildelning än Fidel-ledning”, sa någon vitsig kongressdeltagare. Kan väl instämma, även om jag inte är helt säker på att Vänsterpartiets fildelningsbeslut är det rätta.
Frågan debatteras till stor del av sakkunniga med olika ståndpunkter: kulturarbetarna vs. datorkännarna. Övriga begriper egentligen inte så mycket, även om vi önskar det. Det vill säga, vi önskar både upphovsrätt och gratisfiler.
Instinktivt står jag på kultursidan. Självklart ska konstnären ha ersättning för sitt verk!
Men jag som inte tjänat ett skit på mitt författarskap har svårt att känna mig riktigt engagerad i andra författares digitala levebröd.
Men kassettbandspelaren tog inte kål på musikindustrin, så sannolikt finns det något sätt för producenterna att klara filhistorian också.
Men eftersom jag inte vet hur man laddar ner, känner jag mig inte så engagerad i gratismusiken heller.
En gång laddade jag hem ett program som var välbehövligt för att ladda ner filer. Sen var det bara att sätta igång! Jag hittade några musiksidor där man fick välja tre obekanta rocklåtar innan man blev medlem och prenumerant på veckans nyheter.
För det första var det inte gratis, för det andra var det ingen musik jag ville höra.
Återgår alltså till kultursidan. För att själv få välja innehåll åtar jag mig att betala för mina cd. Tack.