1 Maj, arbetarrörelsens internationella helgdag, är viktig. Det har framgått inte minst av en del avundsjuka högertokar i soc-medier. Även vanlig borgarmedia (som man numera inte får säga?) gillar också att påpeka att det minsann inte är så många gamla socialdemokrater ute och går.
Därför är det bra att Vänstern finns, och visar att det är dags att byta regering. Det lär ska ha varit 30 000 i Stockholm. Så många kan vi inte ståta med i denna
landsända, men cirka 50 pers i Sandviken syns och hörs rätt bra när vi tågar
nedför Hyttgatan och sjunger Internationalen.
Rakt igenom det Erskine-ritade bostadsområdet
går vi, och i det härliga vädret är det många barnfamiljer ute och tittar och
vinkar. En hel del ungar passar på att följa med, när det nu händer något hemma
på deras gård.
Vi har levande musik på trumma, sax och fiol. Vi har tal både om situationen i Palestina och om kollektivtrafiken i Österfärnebo och Ockelbo. Det blir diktläsning av brukets författare Karin Nilsson. Och naturligtvis får vi ett utmärkt tal av riksdagsledamoten från länet, Samuel Gonzales Westling, om det aktuella kritiska läget och behovet av maktskifte för ett rättvisare Sverige.
Varje år känns det lite bättre en dag. Den dagen är Första Maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar