Vänsterpartiets kongress stannar upp när vi får besök av en rad unga människor som ångestfullt går och väntar på utvisningsbeslut. Ett par har redan fått det; ”ska skickas iväg till Bangladesh där jag aldrig varit”. Andra ska avsluta sina gymnasiestudier innan det människofientliga beslutet kommer. Dessa unga känner bara till Sverige. ”Örebro är mitt liv, Vivalla och Brickebacken, det är min skola, mina gator, mina vänner. Men hur länge till?” De har bildat ett nätverk med hjälp av Vs Leo Ahmed som stöd. Samtliga partier har kontaktats men endast Miljöpartiet vill hjälpa till. De övriga kallar dem för aktivister, säger att de driver propaganda när de ber för sin existens.
- Paragrafen eller ryggraden? Kristersson,
det gäller mitt liv! Vad ska avgöra - paragrafen eller ryggraden? har en ung man
diktat.
Vs migrationspolitiska talesperson Tony Haddou har så långt det bara går försökt hjälpa alla de unga människor det gäller.
Som du säkert sett i media har frågan aktualiserats i riksdagen vid flera tillfällen. Men regeringen
kommer med halva löften och förhalningar som drar ut på tiden. Avsikten är inte att rädda ungdomarna, utan att få tyst på opinionen. Och medan tiden går skickas
flera unga människor bort från vårt land, sitt land.
Det är ett starkt och berörande ögonblick. Kongressen stannar upp. Några gråter. Vad finns det mer för oss att göra?
Bara ropa så det ekar: LÅT DEM STANNA! LÅT DEM STANNA! LÅT DEM STANNA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar