Julbetraktelse om okristliga socialdemokraterna

Någon julbetraktelse blir det inte, om vi med detta menar något positivt och allmänt välvilligt.Inga som helst välvilliga ord har jag att säga om socialdemokratin, enkannerligen Magdalena Andersson som tycker att de asylsökande ska söka sig till andra länder.

     Andersson försöker få detta att låta som något som är bra för de asylsökande. Hon tror att det finns större möjlighet att få bostad och utbildning i ”andra länder”. Hon preciserar inte vilka andra länder är eller var de ligger, ty hon kan inte veta detta. Hon dillar, med andra ord. 

       ”Vi kan inte ha ett större asylmottagande än vi klarar av att integrera”, säger Andersson för att få sin människofientlighet att låta rimlig. Men nu är det inte alls frågan om att vi ska integrera dem.

     I ett integrerat samhälle kan varje människa försörja sig själv, hen har möjlighet att påverka sin situation, har en berättigad tilltro till myndigheter och känner framtidshopp för sig själv och sina barn.

     Om Andersson någon gång som socialdemokratisk politiker funderade lite mer på hur vi skapar ett integrerat samhälle och lite mindre på vi och dem skulle regeringen kanske kunna göra något vettigt. De väljare hon är ute efter att ta tillbaka, de missgynnade och missnöjda som i trötthet och olust har vänt sig till nationalisterna i Sd, de skulle nämligen också må mycket bättre i ett integrerat samhälle.

Anderssons julutspel är inte ett enstaka misstag inom socialdemokratin. De har de sista två åren lagt ned möda på en orättfärdig utestängande asylpolitik (och lyckades närmast i förbifarten göra pensionsvillkoren ännu sämre, så att ännu fler människor överväger att rösta Sd!) och så sent som i förra veckan var Morgan Johansson ute och kackade på muslimer. Vad vi har att göra med är aktiv, överenskommen socialdemokratisk attityd.

     Ge upp om det stora partiet! Där finns ingen anständighet kvar!  

     En julbetraktelse kan annars låta som detta, om familjen som utvisas på julafton.

Kanske kan jag göra blogginlägget till en julbetraktelse om vi tänker oss tillbaka till flyktingbarnet för tvåtusen år sedan. Han som, tack vare främlingars välvilja i ett annat, främmande land, fick möjligheten att växa upp och bli Gud och människa.

     Han som lärde oss att allt det vi vill att andra ska göra för oss, det ska vi också göra för dem. Han lärde oss att när vi är i nöd och ber om hjälp, då ska vi inte behöva höra: Gå till någon annan!

     Honom kan vi alltid vända oss till, för att stå ut. Men vill vi ha en beboelig värld, vill vi ha ett integrerat samhälle, då måste vi hjälpa till själva.