Förintelsens minnesdag

Det jagas fortfarande i skogarna vid Sobibor

efter Shoah

Tiden etsades fast

trodde vi

dåtid, den tiden som vi sa.

Den går aldrig över.

Det som hände då

hände inte då

utan där,  

platsen som ständigt pågår.

Kroniskt där

femtio år senare

berättade de överlevande

vad som hände.

Röken stiger.  

Nutid är ett när

nu när vi bygger

tänker försöka bygga

en värld av värdighet, mänsklig

Försäkringen i vårt försök är

varslet från den tid som skulle vara fastetsad

men som inte går över.       

Borlänge 160501.

1.

Det började: Ni får inte leva bland oss.

Det förkortades: Ni får inte leva.

Ibland öppnades luckorna på tåget

vi såg bara deras ögon

som djur

Ni ska jobba på fabrik, sa vi till dem.

Sedan fick de se vad det var för fabrik!

Hårda transporter var det

på natten hade minst fyra dött

hur de nu lyckades med det

Ni får inte leva bland oss.

Ni får inte leva.

Här bor vi fint

det stod tomt efter kriget

judarna gjorde träsniderierna

de hade den här gatan

De var väl som vi

fast annorlunda,

de hade guld

Sedan var det Arbeits-Juden man träffade

Belzec kommer jag inte ihåg

men det var en judepojke som sjöng

satt i båt på floden och sjöng så fint.

Tänk att han klarade sig, det var roligt att höra!

Man förstod ju efteråt

hur hemskt det måste varit för dem

att begrava sina egna

                          

Vi är vi

de hade guld.

De begravde sina egna.

Förintelsen var hemsk

för dem.

2.

I omklädningsrummet fanns

graffitti på jiddisch

så att de började förstå

Sjukstugan hade en flagga med ett rött kors

så de inte skulle oroa sig

Kläderna skulle av förstås,

sen sköts de med nackskott

Den som var stark fick jobb

skyffla ut liken

på den tredje dagen drog han upp sina barn

i skyffeln

Zyklon-arbetarna bar det röda korset

det återanvändes

för sin lugnande inverkan

De erfarna jobbade vid ugnarna

sist i produktionslinjen

benmjölet slängdes i floden

Sången som vi lärde dem

”Vi har blivit ett med Treblinka”

finns inte en jude som kan sjunga den idag

3.

Fem tusen i månaden dog.

Såklart, det var för många i ghettot

sådär gick det ju inte att hålla på.

När tågen kom in

lastades de av på rampen

Ingen massaker fick förekomma,

det skulle stoppa upp processen

När dödsångesten sätter in släpper kroppen ut allt

men också de ångestdränkta kläderna behövdes.

gamle Snåljåp var där

Intet fick hejda takten mot gasen

Huvudprodukten i Mauthausen var sten

huvudprodukten i Auschwitz var död.

Produktionsekonomin visar att

förbättrade förhållanden ledde till

färre döda i Mauthausen, och mer sten producerad

färre döda i Auschwitz, och mindre död producerad.

Faktorer värda att väga in

i Snåljåps manufaktur.

Ett block var annorlunda

bara en fjärdedel av dem dog

Det var ovanligt i Auschwitz

4.

Det gick rykten.

Det var ju bara rykten!

Något rykte hörde man väl

i slutet av -44.

Tågtidtabellen visade fem timmar

mellan avlastning och avgång

då kunde man ju undra över ryktena.

Det är klart vi undrade,

men vi visste ju inget!

Det var som en vanlig resebyrå

barn under fyra år åkte gratis

fanns ingen Förintelse-budget på Mitropa.

Specialtågen går fortfarande

för gruppresor, precis som då.

Tågen beställdes av ministeriet,

vi visste ingenting.

Auschwitz var en av destinationerna på resan

det stod i tidtabellen

men då visste man ju inte

Ministeriet skickade iväg folk, kriminella, kanske judar

det visste inte vi

Men jag var av en viss betydelse,

utan mig skulle tågen inte ha kommit fram!

De visste vart de var på väg

vi visste inte vart de var på väg

fast det gick rykten

Femtio lastbilar på en kväll här i stan

vi visste inget

De visste, när de kom fram

och såg att ingen var där

Dödstalen är statistik

sånt visste vi ingenting om

Vi var ju inte där

5.

Etik i efterskott:

Självförvaltningen fungerade bra

Ghettot fungerade väl

gjorde det inte?

- Czerniakowskis dagbok

Va, finns den kvar?

Oj då

Stackarna på tåget, de fick åtminstone vatten

- Vem gav judarna vatten?

Vi gjorde det! Vi polacker!

Etik när den är akut:

Nej det går inte!

Vem tar hand om barnen

om vi gör uppror?

Under Europas mulna skyar

ser du lövhögen

mörka multnande blad

men det är skedar

små skedar

”Kunde du slicka mitt hjärta

skulle det förgifta dig”

Helena Duroj