Statsministern ängslas: Hoppas de inte kommer hit!

Striderna i Mosul talar för fortsatta gränskontroller – det är på rubriksvenska vad statsministern tycker.
     Det ser till en början bisarrt ut. Hur kan de förfärliga striderna om en stad i Irak ”tala för” någonting som helst annat än att människor behöver hjälp och alla krafter sättas in för att få slut på kriget.
     Men statsministern tänker längre än så. Han ser till krigets följder: ”Det kan bli en ny gigantisk flyktingström från Irak. Vi måste vara beredda på det.” 
     Det ser till en början glädjande ut. Vår beredskap är god, som en annan statsminister sa, och om den inte är det tar vi nya tag för att ställa upp och möta människor på flykt. Vi öppnar våra hjärtan, som en tredje statsminister sa, och då måste vi förstås öppna också våra gränser.

Men detta är inte vad statsministern menar. Vad han menar är att vi bör ägnslas för vår egen skull: ”Osäkerheten om hur flyktingsituationen kommer att utvecklas är betydande… Sverige och andra EU-länder kan bara hoppas att flyktingsituationen inte spiller över på Europa.”

     Nej, Stefan Löfvén, här finns ingen osäkerhet. Vi kan vara alldeles säkra på att människor kommer att fly från Mosul, fly från kriget, söka rädda sig och sina barn till jämförelsevis trygghet. Och när flyktingarna hoppas bli trygga, då hoppas statsministern att situationen inte ”spiller över”.
     Detta yttrande är vedervärdigt. Statsministern pratar som om det gällde en otäckt sjudande lavaström – och den hoppas han bara ska drabba fattiga människor som redan lever under bistra villkor!

Löfvén har inte bestämt sig. Han må vara ängslig, men är en tålmodig man som lyssnar på alla, alltså på fyra EU-länder, EU-kommissionen, Sveriges länsstyrelser samt remissinstanser. Allt ska vägas in i regeringens bedömning – allt utom flyktingarnas reella situation, allt utom vad människorättsorganisationer säger. 

     Orsaken till att Löfvén ännu inte har bestämt sig är att gränskontroller är besvärliga. Han ”förstår motståndet”. Pendlarnas och turisternas motstånd. Vanligt folk, som får det jobbigt. Sådant är vad statsministern förstår.
     Solidaritet och humanitet förstår han uppenbarligen inte.

Vi ska inte kalla statsministern för ”svetsaren”, ty det uttrycker klassförakt. Men svetsare är ett aktningsvärt yrke och Politik och poesi skulle aldrig drömma om att kalla honom för det. Det finns så många andra ord: egoist, etnocentrist, kapitalistlakej, ynkrygg och svikare.  

Se också Flamman!