Nobelpristagare i snabb belysning

Nobelpriset i litteratur är en allvarlig sak, inte alls ett medialt spänningsmoment i vardagen! Därför ska du få veta vad jag anser om dem, det urval av de ärofullt belönade som jag överhuvudtaget kan anse något om: 

1907 Rudyard Kipling – läst Djungelboken, filmen var bättre  

1909 Selma Lagerlöf – levt med denna inspirerade berättare och stenhårda skrivarbetare som kanske nådde vårt språks högsta höjd med  Jerusalemsviten (filmen var inte bättre

1913 Rabindranath Tagore – läst någon dikt

1915 Romain Rolland – präglades i tonåren av denne pacifist och idealist som gav mig i viss mån besynnerliga uppfattningar om konst, Rhen och Europa, samt liv och död som ”Guden med de två mäktiga vingarna”

1916 Verner von Heidenstam – läst några vackert ordvrängande dikter

1921 Anatole France – läst en söt roman, Min väns bok

1923 W B Yeats – hört dikter upplästa på engelsklektion

1925 G B Shaw – läst Pygmalion och diverse nöjsamma aforismer

1929 Thomas Mann – läst Buddenbrooks som var sämre än Forsytesagan, om än tidigare

1931 E A Karlfeldt – läst allt av och om denne längtansfulle dalkarl som påverkat mitt sätt att se på natur och tradition

1932 John Galsworthy – läst Forsytesagan många gånger eftersom den är bättre än Buddenbrooks, så kanske han lärde av föregångaren?

1936 Eugene O’Neill – sett Alla Guds barn har vingar och blev berörd

1938 Pearl Buck – läst Den goda jorden och blev inte så berörd som förväntat

1945 Gabriela Mistral – läst och uppskattat dikterna

1946 Hermann Hesse – tillbringat andliga gymnasieår med Glaspärlespelet, Siddhartha och annan esoterika

1947 André Gide – försökt läsa på franska, det gick sådär

1951 Pär Lagerkvist – beundrat språket, blivit uttråkad, lagt på hyllan

1952 Francois Mauriac – läst något och förmodligen förstått mindre

1954 Ernest Hemingway – sett hans hus och båt på Kuba, läst en del men föredrar biografiska notiser i böcker från tiden

1956 Juan Ramon Jiménez – älskar idylldiktningen i Silver och jag, men hur kan det vara nobelprisklass att gå och småprata med en åsna?

1958 Boris Pasternak – sett Doktor Zjivago flera gånger, läste boken som trettonåring, det var lite för tidigt

1962 John Steinbeck – gråtit så mycket åt Möss och människor att jag inte vill ha mer med dem att göra

1963 Giorgos Seferis – läst lite dikter, tycker Ritsos borde fått priset

1964 J P Sartre – läst mer av hans hustru

1968 Yasunari Kawabata – gillar, men blandar ihop med Mishima

1969 Samuel Beckett – sett, läst, inspirerats av och improviserat över Godot, och har jag läst något mer kan det inte mäta sig med Godot

1971 Pablo Neruda – läst och gillat en del

1972 Heinrich Böll – levt med krigs- och efterkrigsskildringar, blivit bitter och kärleksfull i försöken att förstå det tyska problemet med hans tunga, varma ögon

1974 Johnson & Martinson – försökt läsa båda och blivit nedstämd

1976 Saul Bellow – läst något spirituellt

1978 I B Singer – läst något mustigt

1979 Odisseas Elítis – läst lite dikter, tycker Ritsos borde fått priset

1980 Czeslaw Milosz – läst, blivit imponerad av, glömt

1981 Elias Canetti – som ovan! men det var något mångkulturellt som jag gillade

1982 G G Marquez – läst och älskat, nu kan alla säga ”magisk realism” men på sin tid var det verkligen precis så det var!

1983 William Golding – alla har väl läst Flugornas herre? själv kom jag aldrig längre

1988 Naguib Mahfouz – läst, och fått recension av kypare i Kairo: Ja han är okej när det gäller gamla människor och gamla byar, men vår moderna stad kan han inte!

1991 Nadine Gordimer – något vet jag att jag läste, för jag blev så glad över en kvinnlig pristagare

1997 Dario Fo – sett på scen i Rom, och när han tog emot priset i Rinkeby, stunder jag aldrig glömmer

1999 Günter Grass – läst och inte blivit berörd, ty han var inte som Böll

2002 Imre Kertesz – fick mig att bättre förstå det vi alla andra måste försöka förstå, det som vi måste läsa för att yttra oss om Förintelsen

2003 J M Coetzee – läst Disgrace, inget fel på den

2006 Orhan Pamuk – tagit mig igenom med möda, vilket var värt det för den som besökt Istanbul

2009 Herta Müller – mycket svår författare som jag inte ens kunde börja förstå förrän jag läst recensioner och artiklar, då blev det ursinnigt vackert och farligt

2011 Tomas Tranströmer – pris till svenskar borde ha avståtts från Karlfeldt till nutidens störste skald på vårt språk

2014 Patrick Modiano – lät så intressant, var inte så intressant

2016 Bob Dylan – lyssnat och tyckt om i många år

Så roligt att hålla på med böcker, så svårt att utse pristagare, så oväntat när pjäser och musik bryter in i läsningen. Astrid Lindgren hade varit en värdig pristagare ungefär vid tiden för Ronja rövardotter (istället för Golding?) Idag är det berättelser utanför EUSA som borde belönas.