Men ettpar citat från
Graeber (antropolog och anarkist) grep mig:
”Den
ryska revolutionen 1917 var en världsrevolution som i slutändan bar ansvaret i
lika högg grad för Nya given i USA och de europeiska välfärdsstaterna som för
Sovjetkommunismen.”
Vanligen har vi föreställningen att revolutionen
var en katastrof, vilket den var för de direkt drabbade, och att säga ”den
uppstod ur goda idéer” låter som ett lamt försvar. Men faktum är att dessa idéer
i form av rättvisekrav och genomförda reformer sträckte sig mycket längre.
Mer Graeber: ”Den sista i raden /av revolutioner/ var
världsrevolutionen 1968 – som, i likhet med den som ägde rum 1848, bröt ut nästan
överallt från Kina till Mexiko, inte grep makten någonstans men icke desto
mindre förändrade allt. Det var en revolution mot statlig byråkrati och för det
faktum att den personliga och den politiska frigörelsen är oupplösligt
förbundna med varandra, en revolution vars mest beständiga kvarlåtenskap
troligen är den moderna feminismens födelse.”
Låt dem som vill håna -68orna och det progressiva 70-talet. ”Världsrevolutionen” misslyckades, nåja, det kanske var bra. Att
den till dels lyckades är det färre som har tänkt på. Kampen för personlig och politisk
frigörelse finns kvar.
Den stenhårda motreaktion som ”världsrevolutionen” gav upphov till, det är den vedervärdiga
ekonomiska världsordning vi idag lever under. Liksom föraktet för alla
progressiva rörelser, för solidariteten i sig. Men läs om orden igen: en revolution
vars mest beständiga kvarlåtenskap är den moderna feminismen.
Där satt den!
Där satt den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar