Polarisering. Förskräckelse. Roma-natten

Denhär sommaren har varit förskräckande, och det gäller inte bara vädret.

     Det politiska klimatet har polariserats, brutaliserats. Hatstormarna på nätet hotar att sabotera och tysta varje sakligt ifrågasättande.

    Samtidigt har politiken buklandat i en anda av skämmigt medlöperi. Det som händer på fler än en borgerlig ledarsida skulle vara katastrofalt, om det så kallade vanliga folket brydde sig om ledarnas sidor.

Kontentan är att antirasister gör fel vad vi än gör, medan rasisterna får göra alla tänkbara fel, ty det är yttrandefrihet.

     Demonstrationer antas vara kontraproduktiva. De kan nämligen uppfattas som irriterande. JA? Som om det inte vore meningen med att demonstrera! Det står var och en fritt att demonstrera för gulliga kattungar, men det är ingen som kommit på idén. Gissa varför?

     Borgare har en fundamental icke-förståelse för egenorganisering. Dessa självutnämnda entreprenörer är så illpinkat hjälplösa att de verkligen inte fattar syftet med och arrangemanget av en demonstration. Istället ser de för sig hur folkgruppen ”demonstranterna” far omkring och illfänas med tillbakadragna rasister som bara vill säga sin åsikt utan kommentarer. Uppgiften för borgarna själva är ju enbart det angenäma recenserandet av andras uppförande!  

Polarisering – medlöperi. Paradoxalt nog hör de samman. Under en tid av märkbar polarisering är det förståeligt (om än kontraproduktivt) att röster höjs för ”samling”.

     För borgarnas del innebär denna samling att tycka synd om rasisterna. Orsaken kan vara att man tycker likadant eller tvärtom tror att väljarna ska låta sig omvändas, men de flesta borgare ser det nog bara som ett sätt att för femtioelfte gången komma åt vänstern. För dem är inte fascismen särdeles skrämmande. Det är vänstern som utgör den stora faran.  

     Det är svårt att förstå varför, men låt oss minnas det. 

     För vänsterns del innebär önskemålet om samling att vi nu i åratal har vädjat till liberalerna att åtminstone bara bete sig som liberaler. Vi går till och med in och stöttar liberala mångfaldskampanjer, även då det möter kritik inom egna led, eftersom liberalerna har smitit. För att de är ansvarslösa, ignoranta eller vinstmaximerande?  

    

Polarisering utmärks av att alla sidor börjar bli förskräckta av vad extremisterna ställer till. Skillnaden är reaktionen. Där borgarna inte vill, kan eller förmår göra någonting, där agerar vänstern. Hurdan aktionen än är kan den tänkas gynna rasisterna (eftersom populism låter sig gynnas av allt utom kritiskt tänkande) och detta lever borgarna högt på genom att ideligen upprepa det i sina ägandes media.

     På så vis skaffar de sig rätt. Inte mot rasismen, utan mot vänstern.

Denhär sommaren har varit förskräckande. Utan att vädret varit det minsta kvavt, hett eller åsktungt har politiken istället tagit den vägen.  

     Tänkte inte skriva särskilt om Sd:s antiromska kampanj i tunnelbanan. Men skriker när jag läser detta:

”För dem som tycker att de historiska och lingvistiska kopplingarna här är långsökta: föreställ er att SL tillåter ett parti att annonsera med antisemitiska kodord intill en synagoga på årsdatumet för Novemberpogromerna. Det är i nivå med vad som nu har hänt: natten den 2–3 augusti 1944 fördes nämligen 3 000 romer till gasen i Auschwitz.”

     Den natten kallas i historisk litteratur för zigenar- eller romanatten.

     Hela denna natt stördes fångar i närbelägna baracker av romernas ihållande skrik av protest, fasa och raseri.

     Det var den natten.

     Då må det kosta borgarna lite låts-indignerat pipande över pappersskräp och klisterremsor.

Om du inte tror på borgarnas förbruning, läs en som varit med: http://elinalmestad.se/2015/08/10/tack-och-hejda/

Eller kloke Esbati om normalisering.