Mycket obehagligt

Någonting obehagligt har hänt.

Vi låter oss dirigeras av fascister.

Det finns ett parti som anser sig värst missgynnat av alla. Ett parti som reagerar med sårad kränkma när journalister ställer frågor om deras politik. Ett parti som anser det som förtryck att 13 procent av väljarna inte får styra Sverige. Detta parti har en mobbliknande svans vars förolämpningar och hot fått erfarna krönikörer att tveka innan de tar upp vissa frågor.

     När frågor ställs om det demokratiskt lämpliga i att en nätmobb skrämmer skribenter till tystnad svarar partiet bara med att det är dem själva det är mest synd om.  

Genom att tvångsmässigt begagna begreppet yttrandefrihet som synonym till att allt som partiet eller dess svans vill säga också bör sägas, har de helt lyckas vrida om huvudet på den liberala borgarklassen. Det har gått så långt att kommunala tjänsteutförare tror att det är odemokratiskt om skolelever väljer att inte sitta och lyssna på rasister, liksom polisen betraktar människors motreaktioner mot fascism som en demokratibrist. 

För kort tid sedan blev Sverigedemokraternas ungdomsförbund i teve tillfrågade om de har kopplingar till rasistiska organisationer. En rasistisk organisation fick alltså definiera sig själv.

     Igår söndag var det panelen i God morgon världen som blev rättad. En av dem sa att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Men programledaren ingrep och förklarade att Sd inte håller med om det.

Vilket annat parti visas denna överdrivna hänsyn? Vilket annat parti får själva tala om hur media ska tolka dem?

     Nej, endast ett parti. Ett fascistiskt parti som med skrämsel och förvirring lyckats nå dithän.
     Någonting mycket obehagligt har hänt.

Och när rena brott begås, utreds de inte. Ordningsmakten och rättsväsendet har resurser till att bötfälla saxofonspelare och psalmsångare som stör nazister – men inte till att stoppa mordhot mot medborgare. Se här.