fredag, januari 09, 2015

Fransk satir som svensk provokation?



Fransk satir har – sedan Voltaires dagar – inte varit särdeles populär här i landet. Någonting är det som tar emot. Som exempel, Charlie Hebdo, en tidning jag sett av och till men aldrig tänt på. Franskan är för svår och de politiska syftningarna för franskt interna. Detsamma gäller le Canard enchainé. Jag tror att jag förstår ett stycke här eller där, men poängen uteblir.

Därför är jag inte helt tillfreds med Expressens publicering av Charlie Hebdos bilder. Inte nu.  
     En minnesutställning med verk av de mördade tecknarna – självklart!
     En förstasida för att sticka ut hakan och vara provokativ – poängen uteblir.

Satir ska ha en poäng. En modig uppstickartidning ska ha en målgrupp för sin provokation. Vilken är Expressens målgrupp?
     Före morden uppskattades de anti-islamistiska teckningarna i Charlie av folk som kunde franska och ogillade islamister, kanske också ogillade muslimer i allmänhet. Idag uppskattas de av mediafolk som (med rätta) känner sig hotade under utövande av yrket, och kanske också av folk som ogillar muslimer i allmänhet.

Efter detta massmord uppstod en målgrupp för en tidigare mycket smal publikation. Det är ju inte som att folk skulle ha köat för Charlie Hebdo på biblioteken, som somliga gör för det senaste inom Manga.
     Eftersom ett massmord inte är humor, kan serieteckningarna knappast ha vunnit en ny skrattande publik. Det är någonting annat som är viktigt.
     Att visa vår gemensamma avsky för ett våldsbrott. Det är viktigt.
     Men det är inte provocerande. Det är en gemensam handling.

Därför är jag inte helt tillfreds med Expressens publicering. Vem är det de vill provocera?

2 kommentarer:

mia sa...

Charlie Hebdo är en sionistisk hat-publikation som får stora bidrag från sådana intressen. (och som avskedade en journalist, Maurice Sinet, för att hans kolumner var påstått "anti.semitiska" dvs inte mot Araber utan Judar) Huvudmålet är, liksom för den judiske ukrainskfödde sionisten Flemming Rose i Aftenposten i Danmark, där det hela blev uppmärksammat, liksom för hans opportunistiska svenska efterapare Wilks, Araber och Islam. Att smäda Araber och Muslimer med Der Stürmer-liknande karikatyrer är inget som ligger i dessa båda länders intressen och avspeglar sig inte i folkopinionen, särskilt inte som båda aktivt deltar i det av AIPAC-lobbyn och kongressen i USA påbjudna "krigen mot terrorismen" dvs islam. Det gör det däremot i israel där 97% inte bara stöder smädelser av Araber och islam utan också direkta urskillningslösa folkmord.

Föreställ er om Aftenpostens och Charlie Hebdos hatkampanjer varit förlagda dit, ackompanjerade av dagliga dödsskjutningar på Palestinska ungar, judiska fanatiska ockupanters bärsärkagång och IDF´s dagliga terrorbombningar. Hade det hetat "Je Suis Charlie" då? Knappast. Föreställ er också, fortfarande i "yttrandefrihetens" namn, hur långlivad en publikation som nedvärderar och karaktäriserar Judendom och Judar hade blivit, för att inte tala om de enskilda journalisternas karriärer, i väst?

Det gäller att ställa sig rätt frågor: vem säger vad, i vems intresse och vem gynnas?

Det gjorde journalisten på Asia Times Pepe Escobar:

"Cui bono, then, with killing Charlie? Only those whose agenda is to demonize Islam. Not even a bunch of brainwashed fanatics would pull off the Charlie carnage to show people who accuse them of being barbarians that they are, in fact, barbarians. French intel at least has concluded that this is no underwear bomber stunt. This is a pro job. That happens to take place just a few days after France recognizes Palestinian statehood. And just a few days after General Hollande demanded the lifting of sanctions against the Russian "threat".
http://www.atimes.com/atimes/World/WOR-01-080115.html

Det sista är särskilt intressant, en iskallt professionell aktion rakt igenom förutom att en av förövarna, som inte behöver vara densamme, "glömmer" ett ID-kort på plats och att den bästa antiterror-apparaten i väst inte hade minsta föraning och att två länder som officiellt starkt sympatiserar med Palestinas sak eller erkänner statsbildningen, Norge och Frankrike utsatts för fruktansvärda massakrer (Breivik är uttalad israelvän och sionist och hade goda kontakter med sådana militanta grupperingar i israel.)

Lasse Strömberg sa...

"Vem är det de vill provocera?"
Enkelt!
Sina ägare familjen Bonnier, som får mer pengar ju fler tidningar Expressen säljer.