Dalademokraten
är en utmärkt tidning. Ofta. Den bevakar såväl globala som regionala nyheter
och har en hyfsad kultursida. Den har också Göran Greider, och lever högt på det.
Kanske för högt. Han har inte skrivit den ledare som förstörde
valborgsmässoaftonen.
I ledartexten redogörs utförligt och hövligt för två
partiers budgetförslag. Det ena partiet är demokratiskt och kan tänkas ingå i
ett blivande socialdemokratiskt regeringsunderlag. Det andra partiet är
fascistiskt och kan för närvarande inte tänkas ingå i någonting, utom
EU-parlamentets bruna grupp.
Rubriken
på ledaren lyder: Utmanare på var sin kant. Grundläggande är tanken är att två
udda småpartier utmanar de stora, seriösa regeringsalternativen. Vänsterpartiet
är kritiska mot socialdemokratin, och Sverigedemokraterna är allmänt kritiska,
i synnerhet mot immigration.
Detta
skrivsätt hakar fint i traditionen som borgarklassen skapat under snart hundra
år. Socialister och fascister ska utplaceras på varsin kant i en politisk sfär
där två stora partier, ett kapital-konservativt och ett mer folkligt
konservativt, har hegemonin och formar det som är normalt.
Utanför
det normala finns bara utmanare. "Kanten" är det som drar upp
normalitetens gräns.
På den ofräscha kålsuparteorin produceras valmaterial som om den vore ett utslag av kreativt nytänkande.
Märk väl: för skribenten gäller det inte gränsen mellan demokrati och fascism. Hen är fastklamrad vid en ytterst lokal gräns, den som går mellan stora och små partier i en avkrok av Europa, gränsen mellan det som normala européer ska känna igen som normala
partier, alltså både S och M, och så resten.
Längre än så ser ser inte den socialdemokrati som har så mycket att ångra... och det kommer säkert mera.
En socialdemokratisk tidning med kulturambitioner förmår inte skilja på demokratiska partier och deras motsats. En socialdemokratisk tidnings ledartext föredrar att placera sig i ”mitten” tillsammans med högern.
Längre än så ser ser inte den socialdemokrati som har så mycket att ångra... och det kommer säkert mera.
En socialdemokratisk tidning med kulturambitioner förmår inte skilja på demokratiska partier och deras motsats. En socialdemokratisk tidnings ledartext föredrar att placera sig i ”mitten” tillsammans med högern.
Det är
inte bara historiefientligt, det är smaklöst också.
De kallar
det ”utmanare på var sin kant” – men var går kanten?
Om en socialdemokratisk tidning inte ens kan svara på det,
eller än värre svarar fel,
vad har vi då att hoppas på?
Imorgon på
1 Maj hoppas vi demokrater och socialister i Sverige, vi som väntar på och
kommer att stödja ett regeringsskifte, att Socialdemokratiska Arbetarpartiet
kommer att avstå från att sitta i knä på de kapitalkonservativa, och istället
placera sig i motsatsställning till fascister.
Det är där vänstern är.
Det är där vänstern är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar