Vi är inte färdiga med Förintelsen

Högtidlighållande av Förintelsedagen i Jakobs kyrka i Stockholm. Biskog Anders Wejryd påminde oss om att vi alla bär ett ansvar för att det inte ska hända igen – har jag gjort allt jag kan?
Samtidigt sitter bänkgrannar och viskar om oron inför ett attentat. Dagen är öppet annonserad, kyrkan är full av romer. Viktigt att sitta nära dörren, viskar de.
Sverige, senvintern 2014.

Förintelsedagen hålls till minne av den sovjetiska arméns befrielse av Auschwitz. En gigantisk brottsplats som då var tämligen övergiven. Lägerledningen hade sprängt tre krematorier och evakuerat 65000 överlevande fångar till fots, på de så kallade dödsmarscherna. Målet var en död i snön eller i något annat läger i dåvarande Tyska riket. Systrarna Margot och Anne Frank var två av de minderåriga som kämpade sig fram.

Över 20000 romer internerades år 1943 i det så kallade Zigeuner-Familienlager i Auschwitz-Birkenau. Det kan sägas att romerna på ett sätt hade det ”bättre” än andra fångar eftersom de ofta bodde ihop familjevis. Å andra sidan var dödstalen i ”zigenarlägret” högre än i alla andra läger i Auschwitz. Efter det att svält och medicinska experiment gjort sitt tömdes lägret en augustinatt år 1944 då cirka 2900 romska fångar mördades i  gaskamrarna.

Denna fasansfulla natt har gått till historien på mer än ett sätt. Minst två rasistiska stereotyper fick näring av massmordet. Den ena säger att ”zigernarna skrek och grät som barn och klöste som katter, medan judarna bar sitt öde under värdig tystnad”. Den andra säger att ”judarna lät sig ledas till gaskamrarna som djur på väg till slakt, men de stolta zigenarna gjorde motstånd in i det sista”.

Motbjudande.  

Något som borde vara självklart men ändå måste sägas: när tusen och miljoner människor avlivas finns det tusen och miljoner sätt att förhålla sig till nederlag och död.

Något som alls inte är självklart och verkligen måste sägas: Till och med Förintelsen – Holocaust, Shoah, Porraimos – gav upphov till återanvändning av rasistiska stereotyper.

Därför blir vi aldrig färdiga med Förintelsen. 

Befrielsen av Auschwitz skedde den 27 januari 1945. Inte förrän den 15 april samma år kom de allierade fram till lägren i Tyskland, däribland mardrömssynen Bergen-Belsen. Anne Frank och hennes syster hade då varit döda i ungefär en månad.

På minnesdagen hålls en högtid också i FN. Men Fred Taikon kan berätta att romerna inte fått taletid där. Inte ens fem minuter kunde FN ge åt en romsk talare.

Det är lugnt och värdigt i Jakobs kyrka.
Men för några deltagare känns det bättre att sitta nära dörren.
Därför kommer det att dröja länge, innan vi blir färdiga.