Vi kommer att få ännu ett borgerligt parti, om jag förstått saken rätt. Sahlin är beredd att ompröva just den del av politiken som varit socialdemokratisk - reformerna för rättvisa och solidaritet. Hon vill inte se skatter som ett medel för omfördelning (vad vill hon se dem som; konfiskation?) och anser att valrörelsen fokuserade för mycket på de fattiga. Ingen talade om dem som har ett jobb, en hygglig lön och kanske bor i hus, menar hon.
Men för det första börjar de fattiga bli väldigt vanliga. För det andra är det en stor del av de fattiga som har ett jobb, fastän lågbetalt och tillfälligt. För det tredje är yttrandet ett ångande exempel på socialdemokratisk fixarmentalitet: Alla ska ha något att se fram emot i partiets stora julklappssäck!
Generell välfärd är inte riktad till de allra fattigaste. Den innefattar även de rika, det är därför den kallas generell. Men den är ingen present som ministrarna snickrat till i sin tomteverkstad, den är något medborgarna samlar till. Efter förmåga.
Efter borgarnas privatiseringstsunami är detta lätt att glömma bort. Nu ska varje liten familj få bocka av sin önskelista: en piska åt de fattiga, en morot åt de rika och kanske ett litet bidrag i vardagen för verklighetens folk!
Tvi fan.
För övrigt är media totalförvirrade ifråga om begreppen avgå, ställa sin plats till förfogande och i rubriken till och med utrensning. Avgår gör man när man tömmer kontoret och går hem. Ställer sin plats till förfogande gör man på lite sikt, så att valberedningen hinner arbeta. I ett demokratiskt parti står platsen alltid till förfogande i det att ”alla platser ska betraktas som obesatta” inför ett val (Vänsterpartiets stadgar). Att välja ny partistyrelse är ingenting dramatiskt, men om partiledaren är den som väljer är det onekligen uppseendeväckande.
Lika uppseendeväckande odemokratiskt som att Sahlin annonserar att hon via ett stort tal ska ändra den politiska inriktningen. Något som borgerliga media applåderar!
Alltid rött, alltid rätt filosoferar i samma fråga.
- - -
Igår hade Hanne Kjöller en utmärkt krönika om torskturisterna. Sluta rota i prostituerade kvinnors psyke och ta reda på vad männen är ute efter! kan den sammanfattas. Rubriken ”plantageägare på turné” sätter också in texten i sitt koloniala sammanhang.
3 kommentarer:
Jag tycker som liberal att det vore mycket tråkigt om problemen skulle accelerera inom S, Ty då vi har en borglig övervikt generellt, så är det alltid nyttigt med starka oppositionspartier, annars blir det ingen politik; -bara en stor megafon från den aktuella makthavaren. En annan sak som jag verkligen inte tycker om är behandlingen av Mona Sahlin, som ibland gränsar till smutskastning.
Som liberal tycker jag att man skall arbeta för att folk lättare ska få jobb, inte göra det lättare att sparka folk utan någon särskild anledning. Man ska också sänka skatterna dramatiskt, för de som har en utsatt ekonomisk situation, inte för de som redan är rika. Man skall även uppmana till arbete och prestation, men för den sakens skull behöver man väl inte pressa uppenbart sjuka, massakrera facklig struktur eller införa låglönesystem av asiatiskt snitt.
Med detta sagt, så kvarstår faktum: S måste förnya sig. Det som du skriver om solidaritet, alltså den hårt progressiva beskattningen, en lika stor offentlig sektor, och så vidare, tror jag som politik inte längre går att genomföra. I alla fall inte av den typen. – Varför? Det har skett ett paradigmskifte. Låt mig förklara.
- Sverige är ett mycket litet land, som, i och med att vi är så pass exportberoende måste, jag upprepar, måste ha vissa nyckelindustrier igång för att överleva. Då dessa är under massivt tryck från Asien, så går det inte att beskatta arbetskraft och vinst på samma sätt som på exempelvis 80 talet, då det gick att föra en annan industripolitik. Om vi gör detta, så flyttar kapital, innovation och med detta livsnödvändig dynamik utomlands. Vi har sett att möjligheterna för att göra detta har ökat (ett exempel är Longbridge-fabirken i England, som bokstavligen skruvades ner helt och flyttades till Kina på 2-3 veckor).
- Det leder även till tröghet inom nyföretagandet. Ex småföretagen växer inte. Befintliga större företag aktar sig för att bygga signifikanta anläggningar i Sverige. Det hela rinner ut i dagens situation med en obehaglig hybrid av outsourcing och ljusskygga bemanningsföretag.
Vi kan helt enkelt skrika hur mycket vi vill. Den globaliserade världen finns där ute, även om vi drar för gardinerna, och försöker köra vidare med samma system som förut. Vi måste acceptera förändringen som skett.
- Vi måste uppmana till produktivitet, inte passivitet. Detta måste gälla i allt ifrån skola till de sociala trygghetssystemen. Vi har helt enkelt längre inte råd att ha en stor grupp människor konstant utan arbete som ”fastnar” i systemen. Detta måste göras utan att folk kommer i kläm, som nu är fallet. Jag vet ingen lösning på det dilemmat. Men en sak är klar; vi måste finna en lösning. Nu.
- Och då måste S förnya sig. Jag är dock övertygad att vi kan omfamna denna nya tid utan att behövande ska få ta smällen, som nu är fallet.
Den svenska modellen är inte död. – Den är bara bibliskt omodern. Vill vi rädda den; förändra den.
/Socialliberal
JA, socialliberal! du har flera kloka synpunkter, bland annat att det är nyttigt med starka oppositionspartier - det enda jag önskar är att det vore ditt!
Så sant som amen i kyrkan ! Sahlin (som jag inte har nåt förtroende för)bekräftar min misstro genom att skylla valet på vänstern...alltså; på de frågor som vänstern utmärker sig för. Vill hon nu gå åt höger ? Har hon sagt det där som du skriver ? I så fall är det uppseendeväckande korkat och ett svek mot hela den rörelse som satt henne på posten. Generell välfärd tjänar - precis som du säger - alla på.
Skicka en kommentar