torsdag, september 30, 2010

Vi ska bli bättre! är inte ett svar

Flamman öppnar sina sidor för eftervalsdebatt - skönt att det finns något papper i detta land där socialister är välkomna. Där finns just nu artiklar om extra kongress, medlemsenkät och feministisk vision; allt angelägna frågor, ty debatten är nödvändig, även när den känns nästan lika frustrerande som själva nederlaget.

En extrakongress arrangeras om en viss andel distrikt begär det. Jag vet inte om några distrikt har gjort det ännu, och jag tvivlar på om det är en extra kongress som behövs. Vi håller kongress när den politiska kursen ska läggas om (program, plattformar) eller ny ledning väljas. Och visst kan vi byta kurs - men idag vet vi inte till vilken. Det är inget fel på välfärdspolitik, utom att väljarna inte ville ha den, och dem kan vi inte byta ut. Så vad gör vi?

Sak samma med frågan om att byta ledning. Det är bara önsketänkande att en magisk valberedning plötsligt kan skaka fram en hon ska göra det! ur hatten. Just nu finns ingen annan som gör någonting bättre än det som vi just har gjort.

Därför har jag svårt att se det konstruktiva i att lägga ned hundratusentals kronor på att hundratals vänsterpartister ska sitta och vara förbannade på varandra för att vi är så satans misslyckade.
Kravet på en extra kongress känns som ett sätt att bedyra sin upprördhet. Som att skrika istället för att skriva. Däremot tror jag att en medlemsenkät och därefter regionala rådslag skulle vara ett bra sätt att samla underlag till nästa kongress.

Valrörelsen drevs oftast riktigt bra, och det kan möjligen förklara att vi inte förlorat mer än vi gjorde. De fel vi begått måste ha varit tidigare, eftersom socialism är något som folk verkligen inte vill ha.
När bröt arbetarrörelsen samman - utan att vi riktigt märkte det?

Då finns inte alla svar hos Vänsterpartiet. Visserligen har våra krav varit för höga och vårt tilltal för strängt, men som parti är vi för litet för att ha kunnat inverka så starkt på landets arbetande befolkning.
Vårt värsta problem är att det inte spelar någon större roll vad vi gör. Folk vet knappast om att vi finns. Detta är jag rädd att vi försummat att ta in under det att vi entusiastiskt gått in för nya utspel, nya loggor och nya ledare.

Det är lätt att ställa frågor och svårt att besvara dem.
Vi ska bli bättre! är inte ett svar.

För den som vill lyssna på ljudfiler lär en konstruktiv valutvärdering ha ägt rum i Göteborg.

3 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Bra sammanfattning av läget. Precis så är det.

Anonym sa...

Ingen vill ha välfärd-
hoppas i stället på något bättre?
Är som barn som gråter efter godis
med handen i godispåsen-kanske...
Föräldrarna trugar men ungen bara gråter
för det kan finnas något ännu godare
som det ännu inte smakat på.
Dagens politiska läge kan sammanfattas:
Alliansen lovar runt men också tunt då
de holkar ur tryggheten.Egentligen vill
ingen ha det men låter sej duperas.
De välbeställda är oroliga att RÖD
politik innebär styrning.Den som har
det för bra, vill inte dela med sej.
Gnäller-vi vill ha det som det är i dag
att den som har får ännu mer, för man
tror att det bara är vi som förvaltar
det rätt och riktigt,alla andra slösar?
Gladiatan

Anonym sa...

Jag tror att vi måste vara tydliga att i en demokrati som Sveriges så gäller inte det av Thatcher instiftade TINA (”There is no alternative”) – Självklart finns det ett annat sätt att få ett fungerande samhälle! Att nuvarande ekonomiska system samt finanspolitik leder till att ännu mer rikedom ackumuleras hos de rikaste få procenten på de svagaste bekostnad är ingen naturlag (utan en medveten strategi som drivs av och gagnar de få) – vi måste vara tydliga med att det finns ett alternativ och hur detta ser ut, både som vision och rent konkret/praktiskt! Dvs, vi måste vara tydliga i den ideologiska diskussionen, då vi i vissa detaljsakfrågor inte kommer fram, framför allt inte i mainstream media. Samtidigt måste vi med forskning, statistik och andra belägg visa på hur alternativet kan göras möjligt, även då i en relation till omvärlden. Vi måste nog också inse att en sund marknadsekonomi (åtminståne i det lilla) inte är ett hinder för vad vi vill åstadkomma. Jag tror också att det är dags att lämna gamla begrepp från marxismen osv (som tyvärr besudlats) eller åtminståne vara försiktiga när vi använder dem då de snarare skrämmer iväg människor som egentligen har liknande livssyn och inställning.