onsdag, februari 21, 2007

Björklund, jag och historien...

Det låter sig göra att förlänga skoldagen eller skoltiden så att barn och unga får ägna längre tid till studier. Och varför inte till svenska och historia, som skolministern föreslår. Även religionskunskap vill han se mer av, för att ”förstå vad religionen betyder, också för vårt samhälle idag”.
Det är en god insikt, men frågan är om den grundar sig på religionskunskap - eller på studier i exempelvis sociologi och psykologi, väl så betydelsefulla ämnen som vi av hävd inte studerar i skolan. För ministern tänker bara i omfång, inte kreativt.

Svenskan måste få en särställning, menar Björklund. En uttalad särställning. Om särställningen ska begagnas till något annat än att vara en för Fp:s renommé betydelsefull manifestation framgår inte. Björklunds exempel är läsning, skrivning och litteratur. Se där en minister som minsann vet vad svenskämnet alltid har bestått av! En starkare särställning för medborgarkunskapen kan svenskan få om den också innefattar till exempel retorik, muntlig framställning, talteknik, logik, argumentationsträning, mediagranskning, insändar- och artikelskrivande och reklamstudier. Men det är omfånget som räknas, som bekant.

Och så var det historian. Den som ungdomarna ska lära sig för att förstå varför EU behövs. Björklund är ju mycket för att plugga, så han får ursäkta om jag kommer med ett eko ur grundskolevärlden: ”Det stod inte i boken.”
Det stod inte i boken att det behövs en överstatlig union med kapitalismen som stadfäst produktionssätt och vinstbehovet överordnat människors arbete. I min historiebok stod det om kolonialismens utsugning, om kapitalismens ständiga krig, om utrotningen som rasismens logiska följd - och om det skriande behovet av en humanistisk och rättvis världsordning. Jag fann ingenting som tydde på att Tyskland, Slovenien, Sverige m.fl. varit goda föredömen på den vägen.

Och tror ni nu att jag lärde mig dethär på Ung Vänsters sommarläger, då tar ni fel. Min historielärare var vit officer i finska vinterkriget. Han var förmögen, ensam, bitter och reaktionär. Men han - han kunde historia.

Inga kommentarer: