”Jag hatar karlar! Jag älskar män och kvinnor!” Ett uråldrigt ungdomligt citat. Sommaren -71 skrev jag det i ett brev, och jag är nästan säker på vad jag menade. Fick en påminnelse om det helt nyligen vid mötet med en vän som var lika uppretad som jag på karlars sätt att tala, sitta, bre ut sig, ta upp en massa plats för oss människor. Eftersom min vän är bög måste jag tillslut ställa frågan hur han står ut med att vara det - blir det inte väldigt mycket karlar då? Svaret blev: ”Som bög slipper jag karlarna!”
I den mån det fanns feministisk teori att tillgå sommaren -71 var den mig fullständigt obekant. Min litteraturlista från den tiden är lätt bisarr, så var också mina teorier om världen. Men med dendär frasen försökte jag uttrycka: Jag hatar patriarkatet och är humanist.”
Men det låter så fyrkantigt att jag föredrar den ungdomligt uråldriga formuleringen:
Jag hatar karlar. Jag älskar män och kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar