Fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm: Walker Evans foton från depressionen i Förenta Staterna parallellt med Sune Jonsson som fotograferade de sista jordbruken i Norrland under 1960-talet. Jag ska inte recensera bilderna, det har gjorts av Emil Persson både i Flamman och Pollocks bollocks. Jag vill bara varmt rekommendera dig att se den.
Med tanke på tredubbel kvinnomöda är det ett framsteg att de små familjejordbrukens tid är förbi. Men Jonssons bilder återskapar det nära förflutna och minnena blir rent fysiska, mycket precisa. Så kändes stötarna när man satt i skrinda på grusväg. Detta var doften i mjölkrummet. Blicken fastnar i detaljer. Mönstret på korkmattan, pärlsponten, vedlåren - jag vet hur det såg ut utan att ens se efter.
Nedanför gårdsplanen står en rostande harv på tvären, som om någon avbrutit arbetet för att gå in och dricka elva-kaffe men istället tog sista bussen härifrån.
Jonsson dokumenterade en försvinnande livsform. De sista verserna i en sång som vi inte får sjunga igen. En del av de människor han fotograferat vet om att de är de sista. Andra ägnar sig åt intensiv frikyrklig utlevelse i en helt annan sorts uppbrottsstämning.
Men den som går med korna längs bygatan i kvällssolen, gör det i ett oändligt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar