När jag går förbi villaträdgårdarna om morgnarna ser jag inte bara gullviva, kungsängslilja och första utslagna häggen. Jag ser pengar också. Detta område av hembyggda träkåkar med snickarglädje har under åren förvandlats till Dallas-villor i en rad av miniparker med kullersten, murar, altaner, trädäck, trappsteg och dammar - och med privatlarm och gjutjärnsgrind hos somliga.
Jag visste inte att så många människor i vår lilla stad har så mycket pengar, och kan inte förstå varför så lite pengar fastnade på just mig.
De här människorna har två-tre bilar med plats för två-tre hundar och dito ungar. Det är på inget vis pinsamt prydligt, nej hundhår och härj ska det vara. Gärna träningsoverall, men med märke. Så folk ser att man har råd att slarva lite. Att en bebisspya inte är något problem. Att man bara inte håller sig med sånt som problem.
Man blir inte lycklig av pengar. Det blir man däremot av att se gullviva, kungsängslilja och första utslagna häggen. Det är sant. Men det finns en annan sak som också är sann. Det är att massor av pengar har en viss kvalitet, samtidigt paradoxal och obestridlig. Massor av pengar skapar ett unikt tillstånd åt sin ägare - de ger trygghet och frihet. Inte det ena eller andra, utan båda samtidigt.
De arbetslösa singelmammorna i andra änden av stan har hört talas om trygghet (via mormor, dagis och a-kassa) eller frihet (när barnen blir stora flyttar jag till Alaska). Men båda samtidigt - det är svårt att föreställa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar