Det grandiosa mötet

De folkvalda fascisterna, Sverigedemokraterna, håller stor bankett i en av stadens dyraste lokaler med bästa servicen, Grand Hotel. Fascistpartier från hela Europa är inbjudna. Under festen delas "frihetspriset” ut.

     Det tillfaller en man som kallat syriska flyktingar för lycksökare och som skyllt Breiviks terrordåd på det så kallade PK-samhället.

Denna förbannade skandal protesterar vi mot genom att sänka Grand Hotels varumärke i nätrecensioner. Man ska nypa där det känns. Wallenbergkoncernen som äger Grand Hotel bryr sig kanske inte längre om släktens frihetskämpe Raoul Wallenberg, men de bryr sig om varumärket. 

Det kommer kritik också mot protesten, givetvis! Kritiken varierar från att fascister måste garanteras mötesfrihet till att betygsättning av ett lyxhotell inte tar makten från kapitalet. 

Orsaken till protesten är detta väsentliga: 
I Sverige har vi såväl mötesfrihet som näringsfrihet. Därför är det upp till varje förening att söka en mötesplats, och upp till varje företagare att bestämma över sitt område. 

     Varje företagare har rätt att välja gäster. Ingen företagare är skyldig att upplåta sin lokal.

Vad företagarna måste förmås att förstå, är att de gör ett val.

En tangentbordsprotest störtar vi inte kapitalismen, och de som vet hur det ska göras kan vara vänliga att tala om det för Politik och poesi. 

     Just denna protest handlade bara om att politisera Grand Hotels val. Det lät som att det gick ganska bra. Nästa gång kommer det inte som en överraskning för företaget att de har en omvärld att ta ställning till. Det ser vi t ex här: 

”Vi har ett jättestort arbete framför oss för att undvika att hamna i en liknande situation igen - - Även det som händer på Facebook just nu är en ny situation för oss och vi kommer ägna väldigt mycket tid åt det här framöver” säger hotellet. 

Mötesfriheten är inte ifrågasatt. Varje förening från bamseklubben till grå pantrarna har rätt att höra sig för om träfflokal.

     Näringsfriheten innebär att varje kommersiellt utrymme, från internationella storhotell till förortskaféer, har rätt att välja sina gäster.

     Wallenbergkoncernen har alltså sin frihet kvar att rulla ut röda mattan för nazister.Ty näringsfriheten är vanligen överordnad mötesfriheten. 

     Till exempel om socialister vill dela flygblad i den lokala gallerian. Kom ihåg det, nästa gång du värnar om det grandiosa mötet mellan kapital och fascism.

Där det pågår - efter Shoah

Det jagas fortfarande i skogarna vid Sobibor

efter Shoah

Tiden etsades fast

trodde vi

dåtid, den tiden som vi sa.

Den går aldrig över.

Det som hände då

hände inte då

utan där,  

platsen som ständigt pågår.

Kroniskt där

femtio år senare

berättade de överlevande

vad som hände.

Röken stiger.  

Nutid är ett när

nu när vi bygger

tänker försöka bygga

en värld av värdighet, mänsklig

Försäkringen i vårt försök är

varslet från den tid som skulle vara fastetsad

men som inte går över.       

Borlänge 160501.

1.

Det började: Ni får inte leva bland oss.

Det förkortades: Ni får inte leva.

Ibland öppnades luckorna på tåget

vi såg bara deras ögon

som djur

Ni ska jobba på fabrik, sa vi till dem.

Sedan fick de se vad det var för fabrik!

Hårda transporter var det

på natten hade minst fyra dött

hur de nu lyckades med det

Ni får inte leva bland oss.

Ni får inte leva.

Här bor vi fint

det stod tomt efter kriget

judarna gjorde träsniderierna

de hade den här gatan

De var väl som vi

fast annorlunda,

de hade guld

Sedan var det Arbeits-Juden man träffade

Belzec kommer jag inte ihåg

men det var en judepojke som sjöng

satt i båt på floden och sjöng så fint.

Tänk att han klarade sig, det var roligt att höra!

Man förstod ju efteråt

hur hemskt det måste varit för dem

att begrava sina egna

                          

Vi är vi

de hade guld.

De begravde sina egna.

Förintelsen var hemsk

för dem.

2.

I omklädningsrummet fanns

graffitti på jiddisch

så att de började förstå

Sjukstugan hade en flagga med ett rött kors

så de inte skulle oroa sig

Kläderna skulle av förstås,

sen sköts de med nackskott

Den som var stark fick jobb

skyffla ut liken

på den tredje dagen drog han upp sina barn

i skyffeln

Zyklon-arbetarna bar det röda korset

det återanvändes

för sin lugnande inverkan

De erfarna jobbade vid ugnarna

sist i produktionslinjen

benmjölet slängdes i floden

Sången som vi lärde dem

”Vi har blivit ett med Treblinka”

finns inte en jude som kan sjunga den idag

3.

Fem tusen i månaden dog.

Såklart, det var för många i ghettot

sådär gick det ju inte att hålla på.

När tågen kom in

lastades de av på rampen

Ingen massaker fick förekomma,

det skulle stoppa upp processen

När dödsångesten sätter in släpper kroppen ut allt

men också de ångestdränkta kläderna behövdes.

gamle Snåljåp var där

Intet fick hejda takten mot gasen

Huvudprodukten i Mauthausen var sten

huvudprodukten i Auschwitz var död.

Produktionsekonomin visar att

förbättrade förhållanden ledde till

färre döda i Mauthausen, och mer sten producerad

färre döda i Auschwitz, och mindre död producerad.

Faktorer värda att väga in

i Snåljåps manufaktur.

Ett block var annorlunda

bara en fjärdedel av dem dog

Det var ovanligt i Auschwitz

4.

Det gick rykten.

Det var ju bara rykten!

Något rykte hörde man väl

i slutet av -44.

Tågtidtabellen visade fem timmar

mellan avlastning och avgång

då kunde man ju undra över ryktena.

Det är klart vi undrade,

men vi visste ju inget!

Det var som en vanlig resebyrå

barn under fyra år åkte gratis

fanns ingen Förintelse-budget på Mitropa.

Specialtågen går fortfarande

för gruppresor, precis som då.

Tågen beställdes av ministeriet,

vi visste ingenting.

Auschwitz var en av destinationerna på resan

det stod i tidtabellen

men då visste man ju inte

Ministeriet skickade iväg folk, kriminella, kanske judar

det visste inte vi

Men jag var av en viss betydelse,

utan mig skulle tågen inte ha kommit fram!

De visste vart de var på väg

vi visste inte vart de var på väg

fast det gick rykten

Femtio lastbilar på en kväll här i stan

vi visste inget

De visste, när de kom fram

och såg att ingen var där

Dödstalen är statistik

sånt visste vi ingenting om

Vi var ju inte där

5.

Etik i efterskott:

Självförvaltningen fungerade bra

Ghettot fungerade väl

gjorde det inte?

- Czerniakowskis dagbok

Va, finns den kvar?

Oj då

Stackarna på tåget, de fick åtminstone vatten

- Vem gav judarna vatten?

Vi gjorde det! Vi polacker!

Etik när den är akut:

Nej det går inte!

Vem tar hand om barnen

om vi gör uppror?

 
 

Under Europas mulna skyar

ser du lövhögen

mörka multnande blad

men det är skedar

små skedar

”Kunde du slicka mitt hjärta

skulle det förgifta dig”

Statsministern ängslas: Hoppas de inte kommer hit!

Striderna i Mosul talar för fortsatta gränskontroller – det är på rubriksvenska vad statsministern tycker.
     Det ser till en början bisarrt ut. Hur kan de förfärliga striderna om en stad i Irak ”tala för” någonting som helst annat än att människor behöver hjälp och alla krafter sättas in för att få slut på kriget.
     Men statsministern tänker längre än så. Han ser till krigets följder: ”Det kan bli en ny gigantisk flyktingström från Irak. Vi måste vara beredda på det.” 
     Det ser till en början glädjande ut. Vår beredskap är god, som en annan statsminister sa, och om den inte är det tar vi nya tag för att ställa upp och möta människor på flykt. Vi öppnar våra hjärtan, som en tredje statsminister sa, och då måste vi förstås öppna också våra gränser.

Men detta är inte vad statsministern menar. Vad han menar är att vi bör ägnslas för vår egen skull: ”Osäkerheten om hur flyktingsituationen kommer att utvecklas är betydande… Sverige och andra EU-länder kan bara hoppas att flyktingsituationen inte spiller över på Europa.”

     Nej, Stefan Löfvén, här finns ingen osäkerhet. Vi kan vara alldeles säkra på att människor kommer att fly från Mosul, fly från kriget, söka rädda sig och sina barn till jämförelsevis trygghet. Och när flyktingarna hoppas bli trygga, då hoppas statsministern att situationen inte ”spiller över”.
     Detta yttrande är vedervärdigt. Statsministern pratar som om det gällde en otäckt sjudande lavaström – och den hoppas han bara ska drabba fattiga människor som redan lever under bistra villkor!

Löfvén har inte bestämt sig. Han må vara ängslig, men är en tålmodig man som lyssnar på alla, alltså på fyra EU-länder, EU-kommissionen, Sveriges länsstyrelser samt remissinstanser. Allt ska vägas in i regeringens bedömning – allt utom flyktingarnas reella situation, allt utom vad människorättsorganisationer säger. 

     Orsaken till att Löfvén ännu inte har bestämt sig är att gränskontroller är besvärliga. Han ”förstår motståndet”. Pendlarnas och turisternas motstånd. Vanligt folk, som får det jobbigt. Sådant är vad statsministern förstår.
     Solidaritet och humanitet förstår han uppenbarligen inte.

Vi ska inte kalla statsministern för ”svetsaren”, ty det uttrycker klassförakt. Men svetsare är ett aktningsvärt yrke och Politik och poesi skulle aldrig drömma om att kalla honom för det. Det finns så många andra ord: egoist, etnocentrist, kapitalistlakej, ynkrygg och svikare.  

Se också Flamman!