Vad gör du? Utsnitt från många själar

Fejsbok: Vad gör du? Urval från 2008

JAG…

vill ha roligare än såhär

undrar varför jag är pacifist egentligen

undrar vad ABBA-Agnetha tänker på just nu

undrar över människans avsikter

undrar varför vi inte får upp en satans balkongslinga, grannarna har en hel renrajd

undrar varför det heter ”forna” Jugoslavien men ”före detta” Sovjetunionen

drömmer om skummande öl i vänners sällskap

drömmer om kontinentalt liv på tåg

tackar Gud

gör whiskytryffel

gör ett nytt försök att få äta middag ifred

firar räkmackans återkomst

lyssnar på debatt om ambulanshelikopter

lyssnar på Alice Cooper och läser Marx, det bästa av två världar

ska hugga fyra julgranar = klimatsmart skogsgallring

läser om segregationen i Stockholm, den ökar!

läser Expressen, blir galen igen, vad gör man?

inser att det var vi hela tiden

inser att jag bör skanna mer högupplöst

kräver domarens avgång NU

tänker på begreppet övertolkning och dess innebörder

tänker på mormor och letar efter mina tofflor

tänker på alkemins första lag

kan inte sluta tänka på Flugornas herre

tycker att la vie est belle

vill köpa en kamel och undrar vart jag vänder mig då?

vill vara lite mer jurist

blev kär i en buddistmunk för han hade så snällt ansikte

har beställt ganska fula bokhyllor från IKEA

har en ifrågasättande attityd

har designat om det mesta i tillvaron

har smärtspärr i huvudet

möts av djinner var jag än är

är helt säker på att vi Satsat Rätt

är lite trött i hårfästet

är besatt av Corrazza Bildt

är hysterisk på ett mycket disciplinerat sätt

är Ödets testballong

är obekväm på en obekväm tillställning

är ett lamm, av lukten att döma, efter ihållande matlagning

är irriterad som en tarantel

saknar dig mer än du kan ana

ser på månskäran som är röd och ligger på rygg

ser att befrielsen inte är nära, men inte utom räckhåll

Viktiga böcker år 2015 med 50 års spännvidd

Förra året var en politisk katastrof. Men så länge böckerna inte är brända erbjuder de ett andningshål. Här är några av 2015 års läsefrukter. En av dem, Djursholmsboken*, finns från i somras med på Politik och poesi.

Vi börjar med Hitlers biografi, av Joachim Fest. Har läst standardverket av Bullock och flera andra skildringar och var därför tveksam om jag behövde ännu en. I synnerhet en som på 70-talet kritiserades för att vara mer individpsykologisk än historisk. Eftersom den kritiken i stort sett håller var detta just den Hitler-biografi jag behövde nu, på 10-talet. De psykopatiska sprången i Hitlers utveckling, hans erotiska förhållande till massan, tristessen i hans själ; först när man läst historia blir de fruktbara impulser. 

     Vill du ha nutidshistoria finns sociologerna Peo Hansens och Stefan Jonssons Eurafrika. En inblick i EU som postkolonialt projekt och de många turerna för att säkra den kapitalistiska utsugningen av kontinenten i söder. Detta var vi några som sa redan under kampanjen inför folkomröstningen då vi dränktes i propaganda för det förmenta fredsprojektet. Hansen & Jonsson går till källorna och klär av EU in på kroppen.  

 

Eftersom vi skulle resa till Japan lästes mycket med anknytning dit. Etnologi, historia, kvinnors situation. En verklig glädje var att läsa om Edita Morris Hiroshimas blommor, en roman från tidigt 60-tal. Här skildras de överlevandes liv finstämt och melankoliskt. En alltigenom älsklig bok om ett förflutet som då inte låg så långt borta.

     Efter hemkomsten från Japan var det lättare att förstå Yasunari Kawabatas Tusen tranor, som jag inte läst sedan han fick nobelpriset. Och sedan en ganska ny bok, Julie Otsukas The Buddha in the attic, om de japanska ”postorderbrudar” som hämtades till USA och sedan internerades under kriget. Ännu en melankolisk, älsklig bok.

Ebba Witt Brattström visar med Stå i bredd att kvinnornas författarskap under 70-talet var banbrytande och mycket betydelsefullt för feminismens utveckling. Dessa böcker älskade eller avskydde jag när de kom ut, de var starka och berörande. Mitt misstag var att jag räknade med att själv inom kort vara en del av det litterära sammanhanget! Men det generösa 70-talet var en kort strömning, och snart hade männen återtagit den litterära normen: män skriver allmängiltigt om arbete och sex, kvinnor skriver privat om hushåll och snusk.

Storbritanniens litteräre gigant, sir Terry Pratchett, dog under året. Hans sista bok om Discworld, The Shepherd’s crown, är märkt av hans sjukdom men ett gripande farväl till livet och den fantasivärld han själv och hans läsare haft förmånen att få leva i under drygt trettio år. Utan att känna honom kommer jag att sakna honom länge.

     Pratchett avslutade sina skriverier på Twitter:

”’TILL SLUT, SIR TERRY, SKA VI SÅ GÅ TILLSAMMANS.’ Terry tog Dödens arm och följde honom ut genom dörren till den svarta öknen, under den ändlösa natten./ Slut.”

  

* Holmqvist: Djursholm, ett ledarsamhälle