Den skammen, eller Hur man tolkar Lagen

Den skammen.

Hur ska vi stå ut att leva med oss själva när sådant här förekommer. När sådant här försvaras med att Vi följer lagen - vilket är den civiliserade tidsålderns variant av Vi lydde bara order.

Nazisterna får polistillstånd för en marsch genom Göteborg, förbi synagogan, på den stora högtidsdagen Jom Kippur. Församlingen invänder självklart att det är en provokation, att det skrämmer bort deltagare från högtiden och att det är en skymf mot Förintelse-överlevande. Den protesten viftar polischefen bort med en fnysning: symbolfråga!

Som om inte en stor del av dagens politik och dess förslag till blivande lagstiftning vore just symbolfrågor. Förbjud tiggarna! Stäng gränserna! Frågan är då förstås: vems symboler är det som räknas?

Polischefen anser inte heller att någon hänsyn ska tas till människors känslor. För honom står lagen, som han läser den, över sådant. Lagen som tillåter nazister att kränka judar. Går väl inte att blanda in känslor i det efter 1945.

Som om inte lagen i många fall vore tillkommen för att freda symboler och blidka känslor. Som om inte lagen vore skapad av människor i politiska sammanhang.

En polischef förväntas känna till hur man använder lagen. Ska den skydda människor, eller utsätta dem för fara? I dethär fallet valde polisen att göra en närmast antisemitisk tolkning. Det är Dom som håller sig med symboler, det är Dom som har känslor. I polischefens Vi ingår alla som skiter i Jom Kippur och förhåller sig svalt neutralt till nazister på uppmarsch.

Hur ska vi stå ut att leva med den skammen.