onsdag, november 16, 2016

Ta de fattigas oro på allvar. Ta reda på vad som förorsakat den.

Många skadeglada skribenter lyckas nu få det till att det är vänsterns fel att det gick så illa i USA:s presidentval. På dem låter det som att a/ vänstern har styrt både USA och Sverige under det sista decenniet, och b/ vänstern sysslar med frågor för smågrupper som riktiga arbetare inte bryr sig om. Därför bestraffar de riktiga arbetarna vänstern genom att röstsa på en stor stark karl som de kanske inte ens gillar. 


Ett verkligt stolleresonemang, på grund av att:
- Vänstern inte har regerat
- Vänsterns frågor går ut på rättvisa för folkflertalet
- Riktiga arbetare alls inte struntar i alla grupper utom sig själva
- Åtskilliga Trumpväljare gillar det han säger


När vi gått igenom det, låt oss fundera över en annan fråga: Varför är det så viktigt att trumma in att fascisten är de fattigas val, och varför tilltror man dem inte att förstå vad han säger?

”Finns det något försonande i tanken på de hunsades revansch? Är det mindre outhärdligt att folk röstar på en fascist för att de är socialt utsatta – snarare än att de tilltalas av hans retorik?” som Lindquist skrev.
     Att de som vill åt vänstern är inne på sådant förvånar inte. Men det händer att också delar av vänstern med illa dold triumf lutar åt detta håll. Som att det är viktigare att själv få rätt i någon strategifråga än att gå med på att det ligger en politisk strategi bakom det faktum att en hel del fattigt folk röstat mot sina objektiva intressen.


En av de många ursäkter som dras fram för att motivera den fascistiska vågen är att tänkta och verkliga makthavare inte har lyssnat. Då är politiken verkligen osynliggjord! Här talas inte om motstridiga intressen – här handlar det om dig och mig och hur vi lyssnar på varandra. 
     Om borgarna är så behjärtansvärt engagerade i detta kunde de ha lyssnat redan när vi sa att det inte är vårt eget fel att vi blir sjuka. Men då var lyssnandet inte intressant. Lyssnandet ska sätta igång först när människor är bekymrade över immigrationen. Det är då man ska ”ta folks oro på allvar”.
     Alla vi som oroar oss för att inte kunna leva på vår pension, alla vi som är rasande över skattetjuvarna som dragit iväg med vår välfärd, alla vi som är skräckslagna när nazister marscherar på våra gator och oroliga över kvinnohatet på internet – är det vår oro som ska tas på allvar? Nej, borgarna har gjort gemensam sak med nationalisterna; enbart immigrationen är det som ska uppfattas som oroande och tas hänsyn till. 


De fattiga är naturligtvis bittra över att ha lurats på alla samhällets framsteg. Om de då väljer att ta ut det på immigranter (eller kulturtanter) kan detta val inte förklaras på annat sätt än att de inte ser klassmotsättningarna. Inte för att de är dumma, utan för att borgarna har dolt dem för oss. I borgarnas Sverige handlar det om dig själv och människorna omkring dig. När invandrare begår brott borde makthavarna lyssna! – längre än så går inte analysen.


Resurser har omfördelats, våra gemensamma egendomar har reats ut, bostadsekonomin är ett kasino och företagare får skattepengar för att berika sig på våra barns skolgång. Samtidigt vill Moderaterna ytterligare sänka sjukpenningen. Det finns anledning att vara både rädd och förbannad. 
     Så lägg av med att det är vänsterns fel. Är du orolig över det splittrade samhället: vänta inte på att någon ska lyssna, utan ta reda på vem och vad som splittrade det.

5 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag var med en kort tid i vänsterpartiet. När verksamhetsberättelsen för Stockholmsdistriktet kom andra året insåg jag att det inte var mycket att ägna tid åt. Den ägnade dubbelt så mycket utrymme åt Prideparaden som Första maj, många sidor. Vilka prioriteringar visar det på? Att man tycker att klasskamp är viktigt? När faktiskt en LO-talare ställde upp i V:s demonstration snästes han mer eller mindre av i berättelsen. Å andra sidan fick vi läsa detaljkritik hur V-deltagare i Pride som åkte lastbil borde agera. De skulle se gladare ut! Detta är inte klasspolitik om man nu tänker på arbetarklassen och de som verkligen har nytta av kämpande organisationer, det är medelklassande med lite påhängda röda flaggor, möjligen till glädje för de mest hängivna men i övrigt?

Och jag undrar hur det är med kvinnosolidariteten? För en del år sedan talades det mycket militant om hur våldtäktsmän skulle behandlas. Idag? Gotland, för att ta ett av de mera närliggande i tiden upprörande fallen, vad lär vi oss av den historien? Vad lär vi oss av IKEA/Västerås respektive Trollhättan? Vänsterpartiet Liberalerna verkar inte dra några slutsatser. Bombvänster har ni blivit också. Det gick ju bra med "diktatorn måste bort" i Libyen, så då går det väl bra i Syrien också!

Helena Duroj sa...

Tack för dina synpunkter. Tänk att det räcker med en verksamhetsberättelse från ett distrikt för att vänstern ska göra sig omöjlig! Då förstår jag minsann hur allting kan vara vårt fel.
Men är du alldeles säker på att arbetarklassens bögar och flator inte deltar i Pride och inte har haft nytta av de senare årens likaberättigande?

Björn Nilsson sa...

Klasspolitik ut, identitetspolitik in = öppning för partier av sd:s typ. Den analysen har funnits i årtionden nu tror jag, och du bör känna till den men verkar inte reagera. Notera det löjliga med identitetspolitik i Sverige: i den mån några av "arbetarklassens bögar och flator" befinner sig i vissa områden bör de, i likhet med en del kvinnor och "fel" religiösa grupper, ligga jäkligt lågt. Där finns ju en annan identitetsgrupp som bl.a. v har svårt att förhålla sig till och av någon anledning inte vill/vågar gå emot. Märkligt. De som skriker högst och verkar mest hotfulla är tydligen mest ömmande. Vilka är minst ömmande? Kanske någon gammal tant eller farbror som skulle behöva komma in på äldreboende och som med sitt livs arbete skapat medel så att identitetsfantasterna kan ... etc etc. Det är ynkligt!

HD sa...

Har inte skrivit ett ord om identitetspolitik. Det är en akademisk riktning med för- och nackdelar, och den är inte skälet till att SD är starka, ty skälet är att folk gillar deras politik. De som skriker högst är dessvärre de som är rädda för att bli av med sina privilegier, dvs överklassen, men du verkar inte alls intresserad av alla de skattemiljoner de snott från - just - pensionärerna.

Björn Nilsson sa...

Pengar och resurser är inte samma sak. Pengar kan skaffas fram hur mycket som helst hur fort som helst (fundera på vad bankerna gör). Men du kan inte bara slänga upp en hög pengar, knäppa med fingrarna, och se dem förvandlas till bostäder, skolor, lärare, vårdpersonal och -platser, etc etc. Knycks ett äldreboende för att husera migranter är det förmodligen förlorat för sitt verkliga syfte. Hade de förlorade platserna kunna ersättas direkt med en summa pengar hade det ursprungliga övertagandet inte varit befogat, då hade den transformationen gjorts direkt. Men så sker inte, vilket betyder att resurserna är begränsade. Nej, "vi har inte råd med alla". Vems behov prioriteras då? Det är där bl.a. V har syndat, och därmed öppnat vägen för sd.