Medborgarnas oro måste hanteras!

Oron ökar. Både i Haninge och i mitt hjärta.

I Haninge är människor rädda för att ensamkommande flyktingar ska våldta deras barn. I mitt hjärta växer skräcken för tvingas leva under en fascistisk regim.

Om tidningen skriver någorlunda riktigt kan det vara så att tämligen normala medborgare i Haninge, av alla normala kommuner, idag inte finner det på minsta vis gränsöverskridande att offentligt vädra rasistiska uppfattningar.

     De skulle givetvis aldrig gå med på att det är rasistiskt att tro att flyktingar våldtar barn och begår diverse andra brott. Det är ju rädsla de luftar, en känsla som de är i det närmaste grundlagsskyddade att hysa. Och kommunen gör självkritik för att de inte har ”hanterat” medborgarnas oro.

     Vem som gjort folk så rädda går media inte närmare in på. Av ren självbevarelsedrift.

     Nu är det inte alls konspirationsteoretiskt att komma att tänka på rubriken: ”Ensamkommande pojkar avstängda från badhus” – som inne i artikeln visade sig handla om barn som inte kunde simma!

Varför blev rasismens problembeskrivning gängse rubriksättning?

     Därför att den säljer. Och medias uppgift i kapitalismen har alltid varit att peta lite i myrstacken för att få se på hets.

     Media är inte rasismen. De bär den däremot förträffligt.

Men vi är några fler medborgare här i landet, ja också i Haninge. Vi som inte blivit migrationsrädda, vi som fortfarande går och ältar vår gamla rädsla för fascismen, den som antas ha knalldött 1945. Hur tänker vi då? Vad är vi rädda för? 

     Inte är det väl en fascistregering vi har bara för att den stänger gränserna för att visa att den kan… att den kan bete sig lika hotfullt som fascisterna?

     Bortsett från att den tävlan i sig har fascistiska drag är det så att fascismen...

- karaktäriseras av stark nationalism och enhetstanke

- alltid styrs med hård hand uppifrån, men göds av massans känsloutbrott

- erbjuder enkla problem och lösningar; kampen mellan oss och dem

- uttalar tron på lugn och ordning, men hetsas fram av spontana våldsyttringar och upprätthålls av planerade sådana

- växer i tider av social orättvisa när mittenpartierna blir alltmer lika varandra

Den som känner igen ett eller flera av dessa fascistiska drag idag har all anledning att vara rädd.

    Och vem, ack vem i kommunhuset eller regeringen ska visa sig vuxen att ”hantera” vår oro?