När jag var ung tillbringade jag en och annan valborgshelg på
Gröna Lund. Inte för att jag minns mycket av det. Alla ansikten såg
ut som i spöktåget, några spydde och några grät. Vad jag minns var att det gick
lättare att ta sig fram om man höll en pojke i handen. Så jag höll massor av
pojkar i handen. Bara som lotsar på den slingriga vägen till mina vänner som
jag förstås hade tappat bort, liksom lotspojkarna hade tappat sina. Kläder och
saker gick sönder runt omkring oss och bastanta poliser och vakter såg till att
vi kom upp på en nattbuss så småningom. Som borttappad flicka var det nödvändigt att ha någonting av rätt kön vid sin sida.
När jag blev vuxen och bodde i småstaden-nära-storstaden hade
jag ibland svårt att ta mig hem. Då var det match på Råsunda. Utklädda män i
olika storlekar hade vrålande tagit över det offentliga utrymmet. Det gick inte
att åka tunnelbana. Det gick att köra bil, men inte att parkera. Poliser var
inkallade från hela Svealand för att försöka bringa lugn i det fullkomligt
normala helyllesvenska vanvett som pågick omkring min förortsbostad.
Vänner i Dalarna klagade över att de inte kunde anmäla inbrott eller lägenhetsbråk. Poliserna var utskickade som huliganvakter.
Givetvis har jag läst nyheter om julbråk, midsommarbråk,
sönderslagna familjer, drunkningsdöd och fyllebilar i snöstorm. Givetvis vet jag
att polisen och räddningstjänsten har extra beredskap under våra stora svenska
högtider.
Men för
Sverigedemokraterna är detta nytt. Det har aldrig hänt någonting i dethär
landet innan människor började fira Ramadan.
”Fastemånaden har också kommit att präglas av
vandalism, bilbränder, våld och upplopp i de svenska förorterna” skriver
Sd i ett pressmeddelande.
Egendomligt nog märkte jag aldrig av det under mina många arbetsår
i Rinkeby-Tensta. Visst brann det bilar ibland (och ännu fler i Norsborg där
majoriteten av de boende är kristna) men inte särskilt under fastemånaden.
Sd
anmärker på att skolbarnen blir trötta av fastan. Min tanke är att också
bilbrännarna blir det. De tar en paus. Det är vad Ramadan går ut på.
De trötta skolbarnen är ett reellt problem, som både
skolsköterskor och imamer bearbetar. Men att påstå att Ramadan ”präglas” av
någonting som helst annat än att folk äter för lite, är lögn. På grundval av
denna lögn kräver Jimmie Åkesson ” skärpt polisberedskap under de kommande
veckorna”.
Det är oanständigt. Det är förföljelse på grund av religion.
Det är ingenting annat och ska inte kallas någonting annat än
förföljelse.
Det är ett riksdagsparti som ägnar sig åt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar