onsdag, april 01, 2009

Via ombud...

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg presenterar en rapport om den bristande respekt som barn upplever i samhället. Ledarskribenterna är inte med på det, ifrågasätter bland annat om ”respekt” betyder samma sak för en tolvåring och en fyrtiotvååring.
Hur så? Om inte, finns det då en korrekt vuxentolkning som barnen först ska lära sig - eller kan tolvåringen vänta sig att få respekt som just den människa hon är?
Den som stått i kö på busshållplatsen med sin skolklass och sett hur föraren av praktiskt taget tom buss väljer att köra förbi, känner lättare igen sig i BO:s rapport.

En annan som förvånats över ledarkommentarerna är en moderat landstingspolitiker som påpekar att det i Örebro inte är en partiskiljande fråga att se till barns rättigheter.

Barn kan både göra och ha fel - men barndomen får aldrig ses som ett bristtillstånd.

- - -

Den som är asylsökande löper stor risk att företrädas av en ”fuskadvokat” som inte är godkänd i Sverige, påpekas i en SvD-artikel. En del av juristerna samarbetar till och med med nätverk som tjänar pengar på asylsökande. Migrationsverket är i vissa fall med och utser dessa tvivelaktiga jurister varav en del bara är oskickliga, andra rent bedrägliga.
Vänsterpartiet har länge krävt att Migrationsverket inte ska utse ombud för asylsökande eftersom de i praktiken utser sin motpart. Ur V:s motion (som alla partier utom Mp röstade ner):
”Den asylsökande befinner sig i ett sådant underläge att han/hon tvingas acceptera också undermåliga insatser. Advokater står under Advokatsamfundets disciplinära tillsyn. Någon sådan kontroll finns inte beträffande de juristfirmor som Migrationsverket tycks anlita i ökande grad."

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bristande respekt'drabbar många
Tänker på äldre mfl
Drabbar det barnen-är det värre

De kan då inte känna sej välkomna
Behövda i samhället
Osynliga?

Den som inte får respekt
Visar det inte heller för andra
Gör allt för att sabba-ställa till
Förgör samhället-frustrerad....

MVH Gladiatan

Goran sa...

Ciao Helena!

jag tycker det var en mycket bra beskrivning av vad ett metakonstverk kan vara - media beskrivier hur konstnären beskriver hur media beskriver osv. Men dessutom tycker jag att den aktuella "installationen" sätter fingret på en öm punkt i dagens samhälle: vilka är psykiskt sjuka och vilka är psykiskt friska. Många har behov av att ha några andra att visa upp som avvikande för att bevisa för sig själva att de är de friska, de icke-avvikande.

Men om de som är experter inte kan skilja på en som är "sjuk", "avvikande", på riktigt och en som spelar "sjuk", hur ska då vi ickeexperter kunna vara säkra på att vi själva verkligen är friska?

Vad händer om en som är "sjuk" spelar "frisk"? Vad händer om någon som spelat sjuk blir "sjuk" på "riktigt"?

Därför tycker jag att Anna Odells iscensatta händelse (konst eller ej) är något mer än en metahändelse.