söndag, september 23, 2007

Vilks och modet

För den som vill läsa något klokt i Vilks-debatten hänvisas till Pierre Schori. Som jämför dem som riskerat liv och säkerhet i kampen för yttrandefriheten, med Vilks som endast är nyfiken på ”hur långt man kan gå”. Schori räknar upp några tämligen bekanta provokationer som Vilks borde känna till, om han är rent principiellt intresserad av yttrandefrihetsmål. Elegant framställs Vilks som en egocentrisk och nyckfull person som gärna tar risker för andras räkning.

För att gå ett steg till – om Vilks verkligen hade velat skada islam, hade debatten varit väsentlig. Då hade det funnits en sakfråga att argumentera om, samtidigt som hans rätt att driva frågan måste försvaras. Men att vara elak bara för att det är kul, det är ungefär lika modigt som att peta i myrstackar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Pierre Schori skriver under rubriken “Vilks vidgar inte åsiktsfriheten”: “Nu förväntas vi ställa upp för en svensk konstnär som har avbildat islams främsta symbol i form av ett djur.”

Nä, jag tror faktiskt inte att Vilks har påstått att han gjort det heller. Det är inte hans uppgift att vidga åsiktsfriheten. Ingen av oss ska VIDGA den. Vi ska snarare bruka/nyttja/använda den.

Något är seriöst fel i gamla Svedala om vi ska debattera yttrandefriheten. Vi har den. Vi ska inte ta bort den. Inte för någon. Inte för royalister, folkpartister, kommunister, katoliker, protestaner, buddister, bahaier, handikappade, hårdrockare, judar, moderater, nationalsocialister, sverigedemokrater. Inte ens muslimer. Inte för NÅGON.

Sverige just nu verkar vara ett land där “yttrandefrihet är bra MEN” bara om ingen blir arg, om ingen bojkottar, om ingen hotar, om inte beskyddet av en annan medborgare – en MÄNNISKA – kostar oss skattebetalare något. Ett land där till och med de smarta, som man hade respekt för, säger saker i stil med “yttrandefrihet är bra, men…”
Det finns inget men.

Helena Duroj sa...

det är heller ingen som har påstått annat: det ÄR tillåtet att använda yttrandefriheten enbart för att jävlas. och det är tillåtet att inte vara över sig imponerad av det.