Senaste numret av den förträffliga IoM, Invandrare och Minoriteter, gör mig besviken. Jag såg verkligen fram emot artiklarna om det nuvarande parlamentariska tillståndet av folkvalda högerextremister och rasister . Trodde jag äntligen skulle få kvalificerad bakgrundsanalys och bli erbjuden slutsatser och förslag till strategier av högutbildade med bättre överblick. Men akademikerna har inte kommit längre än vi politiker. De har bara kommit igång lite senare. Med all respekt för långa pressläggningstider, men dessa diskussioner har vi fört sedan den 18 september!
Ena artikeln slutar: ”Det gäller nu att våga bemöta den högerpopulistiska partifamiljens argumentation inom ramen för det demokratiska systemet. Att lära sig hitta den känsliga balansen mellan att sakligt bemöta dessa argument och att ge politisk legitimitet till partier som kan vara beredda att sätta grundläggande likabehandlingsprinciper ur spel för att återskapa ett samhälle såsom det en gång kan ha sett ut.”
Bortsett från att jag inte tror att något samhälle kan ha sett så förtvivlat likriktat ut som i Sverige- och Kristdemokraternas nostagidrömmar, har artikelförfattarna använt sex spalter för att hitta fram till vad som gäller: att lära sig, att lära oss. Men vem tänker lära oss något?
Nästa artikel går samma väg. Åtta spalter fram till slutklämmen: ”Utmaningen ligger i att finna en strategi som är samtidigt demokratiskt godtagbar, antirasistisk och långsiktig.”
Utmaningen antog vi redan före valet. Strategin har vi sökt hela tiden därefter. I debattfora, på konferenser, studiehelger och vanliga föreningsmöten är det denna fråga som stått i fokus. Den är väl belyst med all den erfarenhet vi har, men eftersom situationen är ny har vi inga lösningar. Och något patentrecept finns knappast - men av skribenterna i IoM hade väntat mig någon form av alternativ, inte en långrandigt upprepad problemformulering.
Nåja, andra artiklar är bättre. Men vad politiken framför allt har lärt mig är att all ska man göra själv!
Det bästa sättet att hitta en hjälpande hand är i slutet av din arm. / Elmer Leterman
1 kommentar:
Jag förstår inte riktigt vad din egen metod är. Min är att inskränka anhöriginvandringen för att motverka återskapandet av arabiska och kurdiska klaner i Sverige, där våldsamma patriarkat och solidaritet under tvång gör vår liberala rätt verkningslös. Dessutom behöver vi ett större fokus från svenska intellektuella på vad liberal rätt är, det behöver undervisas i skolorna och praktiseras där som en spegel av samhället: Individens frid och frihet skall skyddas. Ingen som lämnar andra ifred skall själv oskyddat behöva falla offer för våld, stölder, förtal och bedrägerier. Det gäller personer födda i Sverige, flyktingar och deras barn samt efterfrågade arbetskraftinvandrare. Det är dock personer som kallas "socialt, ekonomiskt och känslomässigt beorende av flyktingen" av Migrationsverket, utan att de ens har biologiska band till flyktingen, som jag anser skall avvisas kategoriskt. På så sätt skyddar vi inte bara hela det svenska samhället från kulturell sekterism och krav på särlagstiftning, utan vi skyddar även våra flyktingar och gör det lättare för dem att assimileras.
Skicka en kommentar