Av den simpla anledningen att jag är uselt påläst har jag alltid tyckt att situationen i Mellanöstern är förfärligt komplicerad. Inte att ta ställning till, föralldel, men svår att ta någorlunda vederhäftig ställning till. Argumentera, föreslå lösningar. Därför är jag tacksam när Mattias Gardell i en debattartikel gör det hela enkelt.
Gardell går igenom de olika ställningstaganden utrikesminister Eliasson gjort i den pågående konflikten, bl.a. eftersom Libanon inte följt FN-resolutionen 1559 som går ut på avväpning av Hizbollah. Därefter räknar Gardell upp de FN-resolutioner som Israel inte följt: 194 och 273 om flyktingars rätt att återvända samt FN:s delningsplan, 242 om israeliskt tillbakadragande, och 3236 med bekräftan av palestiniernas rätt till självbestämmande, nationellt oberoende och rätt att återvända till sina hem.
Med stöd i detta föreslår Gardell att samma principer ska appliceras på samtliga aktörer i konflikten. Det vill säga, en stat som inte följer FN-resolutioner ska möta någon form av sanktioner. Kyl eller frys diplomatiska förbindelser med alla aktörer - eller upprätta diplomatisk dialog. Enligt principen om likhet inför lagen, i detta fall inför FN.
Om jag rodnar över min okunskap, borde Eliasson rodna över sin inkonsekvens. Eller rentav orättvisa.
1 kommentar:
Lustigt resonemang. Du säger att du är uselt påläst, men anser ändå att du kan bedöma att den ökände vänsterdebattören Mattias Gardell, bosatt i Kairo, har rätt i sin debattartikel?
Hans argument är gammal okunnig uttvättad arabisk propaganda, som inte ens arabregimerna kör med längre. Resolution 242 ställer krav på FLERA parter i Mellanöstern än på Israel. Läs den gärna! Resolutionerna om flyktingarna (endast de arabiska) är inte aktuella längre. Ingen av alla dessa resolutioner är bindande.
Skicka en kommentar