Sverige är fantastiskt för en del

Känner du igen den? Det är logon för Sveriges ordförandeskap i EU och bör vara mer än bekant - den är nämligen något för oss svenskar att samlas kring, enligt minister Malmström enligt Flamman.

I logons manual står att den är grundstenen för visuell identitet. På något mystiskt grafiskt vis sammankopplar den nordiska ljusfenomen med öppenhet och transparens.

Kort sagt, de tar i så de spricker. Om nu Sverige är så fantastiskt, varför ägnas inte vänsterns Eva-Britt Svenssons kandidatur till talman i EU-parlamentet någon som helst uppmärksamhet?

- - -
I dagens sommarprogram talade Birgitta, Victoria Bernadottes faster, om hur trevligt det ska bli när prinsessparet flyttar in i Haga slott. Sommarprogrammet karaktäriseras av generöst tilltagen talartid, ingen polemik, inga debattfrågor. När någon säger det oväntade blir det lyssnarstorm, men intrånget i nationalstadsparken verkar inte vara någon debattfråga.

Prinsessan Birgitta har i alla år varit välkommen att promenera eller picknicka med oss andra i Haga, bara hon håller golfklubban i styr. Hotbilden mot henne kan inte heller vara överväldigande. Men jag vet inte om hon har besökt Haga sedan barnsköterskan Nenne slutade duka saftkalas i lekstugan.
För överklassen är det så att en nationalklenod som alla har glädje av deklasseras.

Både republikanska och rojalistiska föreningen har fått fler medlemmar efter den kungliga förlovningen, och den klassiska rubriksättningen är att Sverige är "splittrat". Det tror jag nu inte. Övervägande delen av folket föredrar detta odemokratiska system. Men jag hade faktistk trott att medborgarna skulle vara lite mer vakna för sin park, sin miljö och sin rörelsefrihet.

Namnlista för Haga som park finns här

Undan, undersåtar!

Victoria Bernadotte och hennes fästman har varit och mätt upp gardiner till Haga slott samt givit besked om vilka ombyggnader de önskar, eftersom slottet är i rätt nedgånget skick invändigt.


När slottet var nytt i början av 1800-talet landade det kungliga kisset i pottor som bars ut av tjänstefolket, men när Victorias fastrar bodde där hade de säkert toa och badrum.


När slottet byggdes om för utländska gäster inreddes det med en hel hop små sovrum med tillhörande pyttetoalett, och antagligen är dessa kvar från 60-talet. Det är förståeligt att ett ungt par i karriären inte vill bo bland ett tjog dvärgtoaletter. Därför kvarstår frågan varför deras hem prompt måste ligga i ett gästgiveri i en välbesökt och älskad park, när det finns flotta bostadsrätter i Solna och eleganta villor på Ekerö.


”Ingen lade märke till de civila polisbilarna som i går smög upp på grusgången utanför Haga slott” enligt Expressen, ty en vardag mitt i juli har förortsborna annat för sig än att häcka i Hagaparken. Annat blir det en söndag i september. Ska poliser och säkerhetsfolk ligga i lämmeltåg på promenadvägarna bland hundar och barnvagnar?


Statens fastighetsverk ser över vilka säkerhetsarrangemang och avspärrningar som krävs, enligt Politik och poesi och Expressen, de enda jag hittills sett skriva om affären. Enligt mejl från SFV är ingenting klart, så därför får vi inget veta. Enligt Expressen är det klart att ett stort område ska avspärras, larmas och kameraövervakas.

När tänker folk reagera? Eller är det som en av kommentatorerna till bloggen sagt: att monarkin liksom fotbollshuliganer får breda ut sig var som helst utan att någon egentligen reagerar?

Namnlista för påskrift finns här

Eva-Britt mot toppen och Hägglund mot kulturen

För den som är intresserad av vad som tilldrar sig inom den europeiska unionen kan jag berätta att Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiet, eller i dethär fallet GUE/NGL-gruppen är nominerad till talman av en enig partigrupp. I Bryssel pågår en spännande kampanj inför den 14 juli då valet står mellan Eva-B och en konservativ gubbe.

Svenska media som annars alltid brukar hänga på när det luktar EU har denna gång inte rapporterat ett skit. Utom notisen att chansen att Svensson ska bli vald är liten.
Ja inte ökar chansen om mediauppbackningen i hemlandet sköts av sådana småskurna avundsamma minkar! Men det förstås – det är jobbigt med drivna, socialistiska kärringar som får saker uträttat.

Mer lätthanterliga politiker är till exempel lilltomten Hägglund. I en krönika på Newsmill skriver han om något han kallar ”kulturdekadensen”.
Ett så vedervärdigt ord kan bara ge associationer till ett håll, till de brunas utrensning av entartete Kunst. Men Hägglund verkar inte själv vara säker på vad han menar utan vill helst delge oss sina känslor. Han har upptäckt att kultur är viktigt, och vill att politikerna ska bestämma vilken sorts kultur som är värdefull nog att få stöd. Detta leder honom in på den gamla frågan om litterär kanon, när han låtsas att det finns somliga som vill ”gömma undan kulturskatten.” Finns det inom hela Alliansen inte en infosekreterare som kan få dem att släppa dendär tekniken att tillskriva motståndaren inbillade åsikter?

Hägglund skriver: ”De som ägnar hela eller delar av sina liv åt kulturen bär också med sig en del av vår historia. Det arv som berättar om varifrån vi kommer och vilka vi är. Det knyter ihop historien med nutid och framtid. Den skapar en gemensam identitet och trygghet, men har också förmågan att splittra och skapa oro.”
Det är lite svårt att gissa sig till vad karln vill säga med detta sentimentaliserande av kulturskaparnas samhälleliga sammanhang. Den sista meningen är en truism: kultur väcker känslor och det stämmer att den kan göra just det som står där. Hägglund påstår inte att det ena är bättre än det andra, men med hans allmänt utslätande kulturuppfattning och önskemål om statlig kvalitetsstämpel befarar jag att det är tryggheten han vill ha, inte den oroande konsten.
Så varför inte tillgripa hans egen debatteknik:
Kristdemokraterna vill förbjuda all konst de inte tycker om.
Ha!

Mer om Hägglund hos Utsikt från höjden
Om både Hägglund och Sabuni hos Ola Möller

Verka utan att synas - obeforskad överklass

Avslutade just Pontus Herins: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, en underbar titel på en fullt ut läsvärd bok. Herin är ekonomijournalisten från Djursholm som under ettpar år flyttar från innerstan till Tensta för att ta reda på hur det är. Han upptäcker att Tensta är en trevlig boplats men att han ändå trivs bäst ihop med likasinnade. Under tiden som går reflekterar han över klasskillnader, diskriminering, boendemönster och så vidare.


Jag instämmer inte med Herin i allt – i synnerhet inte när han tror sig vara den första som "vågar" diskutera segregationsproblem, vilket bara visar hur lite insatt han var från början. Men hans skildring är sympatiskt öppen och vänder på en del fördomar. Helt klart mest intressant är dock hans bilder av livet i Djursholm.

I Tensta är jag hyfsat hemmastadd och ler åt bekanta namn som om det vore en kändisspalt. Djursholm är nytt för mig, och något som författaren verkligen är väl insatt i. Här blir boken spännande som en djungeltripp: det arroganta isolatet med dess statuskamp och självtillräcklighet samt tonåringarnas fylleexpeditioner och vandalisering… vilket sanslöst ställe! Det är så man får lust att flytta dit ettpar år och skriva en bok.

Men medan Herin kunde skaffa bakgrund till sin Tensta-skildring genom att söka upp politiker, organisationer och forskare, är informationen om Djursholm ringa. När det gäller Tensta, Rinkeby, Rosengård och så vidare finns gott om stoff att ta fram, både vetenskapligt och åsiktsmässigt. Men ifråga om Djursholm, Saltsjöbaden, Vellinge och så vidare finns bara högst privat erfarenhet, så den som överhuvudtaget lyckas skaffa sig en bostad får svårt att få ihop sin bok. Ingen urban- eller IMER-forskning står till buds, inga arkiv med pressklipp. Fina människor lägger man inte under mikroskop.

När ska media och forskarsamhälle börja med saklig granskning av överklassen?
När ska politkerna fråga sig om detdär livet verkligen är nyttigt för dem?
Herin tog sig ur isoleringen om så bara för ettpar år. Vad de andra överklassarna verkar behöva är lite hjälp att komma in i det svenska samhället.

Recension av Herins bok fanns i SvD I april -08

Kalsingar och behå

Förvirrat kåserande om kläder och nakenhet på SvD:s idagsida.
Att ungdomar viker ut sig på nätet är fint, de har tagit makten över sin sexualitet.
Deras mammor däremot bör tänka sig för innan de går med bar mage – tänka på sin ålder och om de verkligen tål att visas upp.
Den äldre generationen ska acceptera att äta lunch i skolmatsalen med utsikt över den yngre generationens kallingar - de har ju fräscha kläder på sig! Att gamla tanter inte ska visa trosorna står inte, men säkert vore det opassande om vi nu kom på den idén.
Mellan raderna går det nämligen att läsa sig till att yngre kroppar är attraktiva för uppvisning på livets hinderbana, medan äldre kroppar inte är det. Med det undantaget att tanter faktiskt får klä sig så valkarna syns. Men inte för att tanterna tycker det är behagligt, utan för att det kan vara lite oväntat sexuellt utmanande!

Föreningen Bara Bröst kan enligt tidningen gå och dra en gammal behå över sig. Bara bröst är otrendigt och vi som ger oss på det kan bli betraktade som ”ganska hopplösa”. För de som har någonting att visa upp, som det heter, de vill vara fiiina och klär på sig till och med i bastun.

Förvirrat ja, men att vi inte klär oss för vår egen skull utan för andras genomsyrar artiklarna.

Försök som omväxling att för ett ögonblick släppa dendär favorittanken att du är ett objekt. Att din mage, dina valkar och ditt uppförande ska granskas och kontrolleras av andra, och att allting går ut på SEX.

Tänk sedan saker som kropp, luft, vatten.
Upplev sådant som frihet, trygghet, rörlighet.
Ge kroppen en chans. Utan andras ögon, begär eller motvilja.

De som vill visa upp sig kan väl sitta och tävla i eleganta baddräktsskärningar för sig själva.
Det var inte för den skull vi gick i simskola!

Dialog och demokrati

Rapporten om politiskt våld som jag skrev om igår finns att ladda ner från BRÅ:s hemsida. Där de skriver något mycket viktigt:
”Extremismens svartvita världsbild med enkla svar på svåra frågor fungerar som en magnet för vissa. Att vuxenvärlden utmanar denna förenklade världsbild är därför viktigt. Genom att föra en dialog med politiska grupperingar, nätverk och ungdomsrörelser som är för dialog och ta dem på allvar kan rekryteringsbasen minska…”
Men idag myntas också i politikens huvudfåra allt fler enkla svar, allt fler svartvita lösningar. Mediaträning betyder bland annat att du ska haspla ur dig en enrading på tre sekunder, ty längre lyssnar inte journalisten.
Om inte vuxna orkar leva i en komplicerad värld, hur kan vi då begära det av unga människor? och allra minst av de som är svikna och utanför i alla händelser.
"Föra dialog" låter lite sävligt, men det finns inget annat sätt. Ju fler som engagerar sig i demokratiska rörelser, desto färre kvar som vågar slå.

- - -
Vad demokrati beträffar har jag ännu inte sett någon konsekvensbeskrivning när det gäller tillgängligheten till Hagaparken nästa sommar. Hänvisad från den ena instansen till den andra hamnade jag på Statens Fastighetsverk, som visserligen svarar (till skillnad från regeringen) men bara kortfattat med att de inga svar har att ge, eftersom ingenting är bestämt ännu.

Med andra ord: när allting redan är klart får vi medborgare säkert med påfallande tydlighet veta vilka stigar vi inte får beträda!

På sin hemsida skriver Statens Fastighetsverk lyriskt om Haga som engelsk park, anlagd med upplevelsen som mål! SFV visar också en karta över de ljudguider som besökarna kan ringa upp från mobilen och sedan följa genom parken, bland annat förbi Haga slott.
Det står inte: Passa på i år!

Nästa år kan det vara försent, då får du stå vid avspärrningen, titta på vakttornen och tänka ”därinne håller dom en levande prinsessa”. För vissa människor är detta en höjdpunkt i livet. Det gör inte alls saken bättre.
Monarkin är fredad från demokrati, och folk trivs med det!

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park! Skriv på och sprid:
http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park

Krav på alla

Den 1 juli trädde nya språklagen i kraft.
16 maj skrev Olle Josephson om lagen. Den säger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”
Numera går det att nå den svenska regeringen på sajten regeringen.se, men mejladresserna är på fortfarande på engelska, exempelvis justice.ministry.
Detta oskick hotade Josephson att JO-anmäla om regeringen den 8 juli inte har fixat till svenska adresser.

Ska bli intressant att se om detdär med språkkrav och att följa gemensamma lagar och regler verkligen gäller alla?

- -
Säpo och Brottsförebyggande rådet har lämnat över en rapport till demokratiminster Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Både autonoma grupper och vit-makt-miljön skildras. De förra stör den allmänna ordningen och hotar aktiva förtroendevalda, den senare har försett sig med vapen och sprängämnen, men ingen av grupperingarna anses idag hota demokratin.
I sitt allvar verkar det ändå inte vara en panikrapport.
Men ministern saknar en vinkling. Hon poängterar att vänsterextremister är lika farliga som individer i vit-makt-rörelsen (vilket hon känner bättre till än BRÅ) och kommenterar:
”Man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister” – och vem är man?

Tills helt nyligen kartlades vit-makt-grupperna inte alls. De ansågs stabila och seriösa med sitt uniformsintresse och sitt städade marscherande. Först sedan de började åka in för mord blev de intressanta för säkerhetspolisen.
Vad Sabuni vill ha är inte samma krav på alla, utan att stämpla ut somliga.

Esteban har bloggat.

Sommarlätt

Sommarlätt läsning, brukar det kallas. När den tunna tidningen fyller ett helt uppslag med en följetong och dess jätteillustration. För att inte tala om följetongen Almedalen. Politisk rapportering som går ut på att förklara hur politiskt meningslös och medialt överdriven hela Almedals-grejen är. Ja, jag vet då inte. Har aldrig varit där. Men förväntar mig något mer kvalificerade kommentarer av de journalister som åker dit på betald arbetstid, än att de genomskådat att jippot är till mest för dem själva!
Vill de vara grävmurvlar får de alltså åka någonannanstans. Men med detta kan också jag skriva Almedalen som sökord. Allt i jakt på läsare.

Mer läsarjakt var det påstådda avslöjandet av Bo Balderson. Nu är det den stackars visdiktaren Olle Adolphson som lastas för att ha brödskrivit de mer än sommarlätta alstren. Nästa ”nyhet” är att tidningens läsare inte tror på det. Sedan när har våra uppfattningar avgjort litteraturstrider?
Han som lanserade Adolphson-Balderson-teorin skriver att det spelar ingen roll vem det är, för böckerna är så bra att de säljer av egen kraft. Som allvetande tidningsläsare påstår jag att de tämligen dåliga deckarna bara säljer när de får en avslöjandepuff.

Roligare nyhet: Nordiska muséet, Designarkivet och några andra samlarinstitutioner har lagt in foton på sina arkiverade föremål på sajten: www.digitaltmuseum.se
Äntligen får vi se sådant som de inte har plats att visa i montrar, vilket är väl värt en regnig sommardag.
Plus för sökmotor. Minus för pyttesmå bilder.

Vänstermedia!

Daniel Suhonen skriver bra om hur vänstern ska försöka beröva borgarmedia makten över tanken. Bland förslagen: starta en rikstidning för vänstern med norska Klassekampen som förebild, dra igång en radikal nättidning, bilda en radikal tankesmedja (den ska visst vara ung också!) – och resurserna? Ta från arbetarrörelse och fackförbund. Mycket viktigare än socialdemokratiska valrörelser i mångmiljonklassen.

Suhonen räknar upp flera alternativa tidningar och tidskrifter, men nämner inte Flamman. Obegripligt varför. Trodde inte det var så viktigt längre, i dessa rödgröna upptaktstider, att utesluta vänstern.

Rött hjärta har också bloggat.

Allians mot elaka barn

Vänsterpartiets Alice Åström förklarar i Aftonbladet varför vi inte kan straffa bort barn som far illa. ”Idag föreslås fotboja för barn, polishämtning till skolan, helgfängelse, hårdare straff för yngre personer…” av den borgerliga regeringen, som fullständigt förbiser att barnen speglar och reagerar på de vuxna som de mött.

Ingen föds elak. Inget barn bestämmer sig för att slåss och stjäla som en väg till framgång och kärlek. Utom det barn som inte haft framgång i annat än asocialt beteende och som inte har lyckats vinna någon kärlek av sin asociala familj.

Detta är svårt att komma ihåg ibland. När man står med ungen framför sig blir man så förbannad… och det är i och för sig inte ilska som skadar barnet, däremot att ge obehärskat uttryck åt den. Men det som skadar värst är en iskall, utifrån kommande, kränkande bestraffning eller order.
Detta tycks vara svårt att komma ihåg också för de politiker som mera sällan träffar barn och därför ser dem som ett lätt och billigt utlopp för den samhälleliga frustrationen över sådant som går dåligt. Hårdare tag går alltid hem. I varje mobb.
Det är av det skälet som folkvalda representanter hela tiden måste ha det klart för sig: barn gör inte något annat än det vi vuxna lärt dem, i enlighet med slutsatser dragna ur vårt beteende.

Barnen tillhör sina familjer. Statliga representanter kan inte gå in i hemmen och härja. Men när någonting behövs, något som balanserar situationen, som ger barnet hopp och mod att förändra åtminstone sig själv – då finns bara en sak att föreslå: En välfärd som har råd att omge barnen med fler friska vuxna. Mer personal. Olika funktioner runt barnet.
Ju fler vi blir, desto större är chansen att barnet finner någon som orkar älska och leda.

Det vet Åström, det vet vänstern, det vet säkert en och annan borgare också. Men de senare har ingått en allians som är beroende av hårdföra billiga lösningar mot dem som inte kan försvara sig.

Allians för småaktighet

Ingen förändring har skett sedan intyg vid vård av barn infördes. Det har blivit mer administration och trist stämning, men lika många vab-dagar tas ut.
Alltså var misstankarna utan grund, är min reaktion.
En annan tolkning är Aftonbladets: "Fusket minskar inte".
Inte den småborgerligt gnidna inställningen heller!

För övrigt: När skolan fyller i ett intyg på att barnet verkligen är sjuk, har jag alltid en känsla av att vi överträder våra befogenheter. Jag kan intyga att barnet inte är i skolan, att hon är sjukanmäld. Men för att diagnostisera sjukdom krävs en läkare. Trots våra intyg kan alltså det berömda fusket (som alldeles för många är övertygade om att alla andra sysslar med) pågå hej vilt därhemma; barn och föräldrar i maskopi.

Nä usch. Regeringspolitik må vara stram, men inte småaktig.
Men ”Tji fick ni” säger Tobias.

- - -
Följ händelserna i Honduras via Flamman!

Sälj hela skiten

Har just avslutat Sälj hela skiten! – en rapport om privatiseringarna under de senaste trettio åren. Författarna Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson, Kent Werne går igenom de nyliberala idéerna, Thatchers försök att ”förändra själarna” i Storbritannien, den blygsamma början i Sverige med entreprenadtjänster inom kommunen, fram till dagens hårt privatiserade marknad där sjukvård och kunskap är varor som kan väljas eller avstås, och vilkas syfte är att ge vinst åt företaget.

Ett exempel: ”Det största skolföretagen i Sverige, AcadeMedia AB, gjorde 2007 en vinst på 110 miljoner kronor, vilket motsvarar kostnaden för att anställa ca 250 lärare. - - - Attendo Care gjorde 2007 en vinst - - - som hade räckt till att anställa drygt 250 undersköterskor. Vinsterna kommer till största delen från skattemedel. Absurditeten i att aktieutdelningar sker på bekostnad av vårdkvaliteten för senildementa äldre, förstärks av att den stor del faktiskt betalas av de äldres barn via deklarationen.”

Boken är lättläst, även om den innehåller en del upprepningar och omtuggningar vilket är naturligt med tanke på att flera skribenter arbetat med den. Den är något att läsa för dig som undrar hur det kunde gå så här illa med våra gemensamma tillgångar, eller för dig som tror att du är ensam om att må dåligt som kund i det konkurrensutsatta marknadssverige.
Kanske viktigast: boken är ett försök att samla till motstånd och ingår därmed i "kampen om tankeherraväldet" som Gramsci kallat det.

Mer i privatiseringsämnet finns på bloggen Säljhelaskiten.

Boken kan köpas på Ordfront

Truismerna haglar

”En myt att elever inte vill ha kunskap” skriver lärar- och elevfackliga ordförandena, med anledning av en färsk undersökning.
Vet inte varifrån myten kommer, men när jag gick Lärarhögskolan på 70-talet gjorde utbildarna allt för att lura på oss diverse knep, trix och manipulationer som skulle få barnen att lära sig utan att märka det själva eftersom det togs för givet att de inte ville! Jag trodde den synen var passé för längesedan. Min generation lärare utgick ifrån barnens nyfikenhet, vilja och energi. Det lyckades int alltid. Men att man måste smyga eller tvinga på barn kunskap är en idiotuppfattning i konservativa kretsar.
Problemet i skolan handlar om att inte sabotera barnens vilja att lära med dötråkiga lektioner och fyrkantig rätt-eller-fel-metod. Eller att hämta in de barn som förlorat förtroende för vuxna och utgår från att vi vill dem illa.

Med svårförklarlig triumf konstateras i artikeln att barn vill ha bra lärare! Men snälla, det vet vartenda barn att barn vill. "Snäll och rättvis och lär ut bra" är vad de brukar säga i enkäter. Alla pedagoger är inte sådana - dethär är ett svårt jobb - och kanske är det bara det som lärarfacket vill påpeka.

Se även Stockholmsvänstern

Honduras och bruksorten

Det har varit statskupp i Honduras. Frasse skriver: ”Folk på gatan skriker till militärerna att de också tillhör folket och inte bör stödja kuppmakarna. ” Så sant – och militärerna skulle kunna skrika tillbaka att deras enda inkomst kommer från att göra vad de gör. Så avskyvärt är det.

Manifestation 29 juni kl 17 utanför Honduras ambassad, Stjärnvägen 2, Lidingö

---

Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster, talar i Almedalen. Det gör hon rätt i.
”Kanske är det meningen att vi för alltid ska acceptera en hög arbetslösheten, sämre arbetsvillkor och att skolan och vården inte kan erbjuda mer än det absolut nödvändigaste.
Men själva idén med den svenska välfärdsmodellen är att man ska kunna få och kräva det där lilla extra. Regeringen tycker att det är fräckt. Då skulle jag vilja be att få påminna om generösa bonussystem och skärgårdspalats. Det är fräckt. ”
Ida nämnde också den bruksort som hon kommer ifrån, och bekymren som finns där. Jag körde igenom stället idag och kunde se somriga tecken på bekymmerslöshet - en badplats, en mötesplats, småstadsliv och snack över cyklarna. Inget av detta är sådant som regeringen Reinfelt ska ha tack för.

En bra mix. Ähum.

Har skrivit till Reinfelt, till Solnas politiker och till Länsstyrelsen om Hagaparkens framtida tillgänglighet. Blev hänvisad till Slottsförvaltningen och skriver till dem nu.

Det enda svar jag hittills fått är från Solna-Moderaterna, som vill se ett Solnas Drottningholm där naturskönhet, kungligt residens och engelsk park förenas.
Med tanke på allt som Moderaterna brukar vilja se är en superpark inte det sämsta.
Men mina frågor gällde inte visionen, utan konsekvensbeskrivningen.
Och den var nog det mest kortfattade jag läst i den vägen:
”en bra mix”, ”en positiv upplevelse för alla parter”.
En avspärrad och övervakad bra mix???


Du kan skriva på namnlistan för ett öppet Haga som finns här

En som också bloggat är Fotosidan

- - -
Från parkvisioner och bevakning är steget inte långt till... Michael Jackson. Lite tomt blir det allt, eftersom hans talang inte bara var sången utan också att verka så helkoko så det blir rörande.
En liten anekdot: vid 80-talets utgång lyssnade jag på ett musikprogram i radio som skulle spegla det gånga decenniet, men tillfrågad om vad de tog upp kom jag inte på nånting mer än: Det var Michael Jackson... och Michael Jackson... och Michael Jackson...

Namnlista för Hagaparken

Ett upprop för medborgarnas fria rörlighet i Hagaparken:

http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park

Hurra!

En seger för kvinnokroppen, det är vi inte bortskämda med! Men nu har Malmö fritidsnämnd som såvitt jag vet den första i landet fattat beslut om att ändra klädkoden i simhallar. I Malmö får kvinnor simma utan en gummisnodd runt överkroppen!

”Kvinnors bröst är inte mindre anständiga än mäns” påpekar Sanna Ferm som står bakom nätverket Bara Bröst. Hon tycker att folk får vänja sig. Helt enkelt.

Så mycket skit som vi år för år vänjer oss vid kan verkligen inte kvinnobröst vara det värsta, inte heller en frihets- och jämställdhetsreform.
Hurra.

Mer eller mindre vanvettiga argument för & emot finns här.
- - -

Mera hurra för människor som berättar och visar bilder från platser där jag inte är. Som nu Gustav Landström på Västbanken.

Försommar före förändringen - Haga

En joggare på stigen framför Haga slott... vem vet hur länge förortsborna kan skaffa sig försommarmotion på detta vis?

Här är gamla vaktkuren. Stängd och obemannad. För hur länge?

Vad säger lagen om ingrepp i nationalstadsparken?
"I nationalstadsparken är varje åtgärd som på något sätt, aldrig så litet, gör intrång i parklandskap eller naturmiljö eller skadar det historiska landskapets natur- eller kulturvärden i övrigt förbjuden.Vidare är skyddet för andra områden än nationalstadsparken inte något hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet. Detta undantag från skyddet gäller enligt 4 kap. 1 § inte för nationalstadsparken. Nya hus eller vägar eller annat kan vara av hur stor betydelse som helst för tätortsutveckling eller näringsliv. Inom nationalstadsparken är de ändå förbjudna.

Förbudet mot intrång betyder att nya byggnader eller nya anläggningar (t. ex. vägar, parkeringsplatser, ledningar) inte får ta i anspråk någon del av parkytan som kan betecknas som parklandskap eller naturområde. Komplettering av befintliga byggnader och anläggningar är inte utesluten, men här gäller att någon skada inte får orsakas på det historiska landskapets natur- och kulturvärden."

Men vem säger att Haga är så märkvärdigt då? Tja, Garden Society i England anser att den är i så ypperligt skick att den utsetts till ett av de bästa exemplen i världen på s.k. engelsk park.

Hur religiös jag är kan nog bara Gud avgöra

Jag gjorde Humanisternas test för att få veta om jag är religiös!? Nåja, det vet jag utmärkt väl. Frågan är hur humanisterna kan veta det, eftersom de tycks ha problem med själva företeelsen religion. Det är som att sätta mig att döma i hockey.
Testet rubriceras ”Hur religiös är du?” och sedan i mindre text: ”Och hur tycker du att samhället borde förhålla sig till religion?” Två frågor som ständigt blandas ihop, både av humanister och många troende.

Av testet att döma innebär religion för humanisterna en regelstyrd bokstavstro med traditioner som ska följas och en moral som står över andras. Humanisterna har bestämt sig för att en religiös person är inskränkt, självgod och intolerant. Att bli religiös i deras test vore alltså närmast en förolämpning! Men faktum är att det räcker med fåtalet frågor med andligt innehåll för att jag ska få ett riktigt resultat: ”Du är religiös. Samtidigt (min kurs.) tyder dina svar på att du har ett öppet sinne” - en kommentar som inte precis tyder på detsamma.

Avslutningsvis vill de ha pengar till Humanisterna! Rena Frälsningsarmén!

På Humanistbloggen ser jag ett bra inlägg med kritik från en av deras egna: ”Sekulär humanism håller på att bli liktydigt med ateism och religionskritik.” Ett sekulärt samhälle är vad både Humanisterna och jag vill ha. En ateistisk verklighet är något jag inte kan föreställa mig.

Bloggaren fortsätter: ”Att vara sekulär humanist är att värdesätta frihet, jämlikhet, fritänkande, vetenskaplighet, vårt medfödda förnuft och vår instinktiva medmänsklighet.” Men för mig låter allt tal om instinktiva egenskaper som rena trosfrågor. Medmänsklighet måste läras in, och detta är sann humanism.

Vad förnuftet beträffar är det möjligen medfött, men när jag märker i vilken grad det förslöas och förflackas i ett konsumistiskt mediasamhälle som vårt undrar jag verkligen hur någon kan få det till att en farsot för mänskligheten skulle vara - en aning av andlighet?

Semesterexistensialism

stod det på skylten. Det inger hopp.

Vi har också inskriptionen:

Samt vägskyltarna:

Angershestra

Skärkehylte

Ucklum

En trollramsa av ortnamn. Möjligen på svenska.