Låt mig påminna om situationen 2015: Massor av asylsökande
lyckades ta sig till Sverige, där en stor mängd volontärer hjälpte till med
värme, filtar, vila, mat, sällskap, stöd. Sovplatser ordnades i människors hem,
i kyrkor och föreningslokaler, improviserade soppkök stod för måltiderna. Kommunernas
tjänsteutförare låg i selen med tolv timmars arbetsdag för att få fram ordnat
boende och undervisning. Det fungerade hyggligt, för att vara en nödsituation. När
volontärer och kommuner inte längre orkade bad man staten om hjälp (det gällde
bl a lättnader i skollag och bygglag, för att kunna medge provisoriska lokaler). Regeringen sa, vi ska tänka på det.
Sedan gick den ut och
stängde gränserna.
Fem år senare ser jag plötsligt taggen Aldrig mer 2015!
Det året var
traumatiskt. I synnerhet för flyktingarna, men också för alla de frivilliga som
såg sina bemödanden om ett humant mottagande trampas på av S-Mp-regeringen.
De som nu använder
taggen hade också ett jobbigt år. De fick se två saker: flyktingar i behov av deras
hjälp, och solidariska människor som var beredda att ge den.
Eftersom dessa
småskurna personer inte vill uppleva något liknande igen, vill de hålla
flyktingarna på så långt avstånd som möjligt. Helst utanför taggtråd eller i
rangliga båtar. Envisas kräken, kan man skjuta på dem.
Utanför grekiska kusten
attackeras barn och vuxna i EU:s namn. Dödsstraff är brottet för den som
i sitt elände närmar sig Unionens murar.
Svenska högerpolitiker hundratals mil därifrån drar på sig
uniformen och poserar gränsvakter. Deras media underminerar asylrätten genom
att med viss konsekvens kalla de flyende för ”migranter”. Avgrundshögerns svans
bidrar med att misstänkliggöra och håna precis alla: asylsökande, deras
hjälpare, myndigheterna… och så vidare ända till hälsovårdspersonal som också
är skyldiga till något, oklart vad.
Och vad gör den S-liberala regeringen? De vill inte tillbaka till
2015! Vilket vore förklarligt om de syftade på den skuld de bär på efter sitt
svek i flyktingfrågan för fem år sedan – men det är inte det de menar. De menar
detsamma som högern, detsamma som kapitalets nationalistiska union.
Murar ska byggas och försvaras med
vapen.
En idealistiskt lagd person skulle tro att denhär kontinenten fått
nog av murar, av taggtråd, av läger, av åtskiljning och utestängning. Men det
är tvärtom. Europa är byggt på utestängning och kommer att fortsätta med det.
Det varnade jag för
redan vid den svenska folkomröstningen om EU, det skrev jag om i min bok om
Europa. Men det var inte så intressant.
Minnet är kort, i år
kortare än någonsin; börjar med en flyktingkatastrof för fem år sedan. Och
istället för att förebygga fler sådana, är man överens om att dendär gången då
vi handlade solidariskt, den ska aldrig upprepas.
