För en human migrationspolitik - början till antifascistisk motkraft

I helgen anordnades demonstrationer för en human migrationspolitik i mellan 30 och 40 städer runt om i Sverige. Arrangör var Skiftet, en frivilligorganisation som mobiliserar människor som försvarar ett rättvist, hållbart och demokratiskt Sverige.

Du vet själv hur det ser ut: Ungdomar och unga vuxna utvisas just som livet börjar. Familjer trasas samman. Ännu fler kommer att få se sin tillvaro slås i stycken om regeringen rycker undan deras permanenta uppehållstillstånd.

I Borlänge var vi ca 150 pers som gick från Sveatorget till Kupolen. Unga och gamla, infödda och hitflyttade. En av dem som talade var en 17-årig pojke som tillsammans med två yngre syskon ska skickas till ett land han lämnade vid fyra års ålder och där han inte behärskar språket. Han vill gärna bo kvar hemma, gå ut skolan och skaffa ett jobb. Tack.

Äntligen påbörjas något av det Politik och poesi drömt om sedan 2022. Äntligen genomför vanligt folk någonstans i Sverige enkla manifestationer för sina medmänniskor. Äntligen ser vi solidaritet och humanitet på torgen.

Kan det vara ett myrsteg mot den antifascistiska motkraft som var nödvändig redan för fyra år sedan?

Läsefrukter under 2025

Det gångna året läste jag 141 böcker. Ett nytt försök att läsa deckare gav ingen som helst utdelning, och då valde jag ändå Börjlinds, ett par som jag uppskattat som manusskribenter. Men böckerna är krångliga, konstlade, osannolika och bemannade med stereotyper. Hellre läser jag då autentisk krim – Jon Jordås Sista boken om mordet på Olof Palme var högst läsvärd och förefaller lösa gåtan.

 Starka politiska böcker var Hermeles Inte som lamm till slakt, som beskriver judiskt motstånd under 2VK och Förintelsen, och Den vilda rättvisan, som tar upp överlevarnas behov inte endast av rättvisa utan av hämnd. Båda böckerna är otäcka, den senare rentav obehaglig, och belyser väl vår otäcka värld.

Ta-Nehisi Coates Vi hade makten i åtta år behandlar hopp och motgångar under Obama-åren och hur den ingrodda rasismen i USA präglar historien och förstör människors liv. Här görs historien närgången och närmast fysiskt påtaglig.

 Mer uppsluppen, utan att vara ytlig, är Åsa Linderborgs Tjabo. Här är en fullödig biografi över Carl Gustaf Bernadotte med kloka insikter i hur monarkin styr oss utan att det märks. Linderborg låter fakta tala för sig själva så att humoristiska effekter uppnås, samtidigt som det blir svårt också för en rojalist att fortsätta tro att kungen är såväl underbar som betydelselös. Ännu en välskriven och riktigt rolig fackbok är Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset som går igenom pristagare och -bedömningar genom tiderna, varför priset hamnat där det gjort och vilka som inte fått det. Oerhört kunnigt och intresseväckande!

Men skönlitteratur? Ja där är det svårt att hitta något riktigt bra. Men årets komet var Caitlin Rozakis och hennes Grimmoir Grammar school PTA. En ironisk skildring av medelklassföräldrar, en detaljerad och rolig fantastik-roman om den lilla varulvsungen i magiska skolans förskoleklass.

Annars läser jag gärna om böcker. Hela Kulla-Gulla-serien av Martha Sandwall Bergström drog jag igenom i somras. Utmärkt miljöskildring, medmänsklighet och socialistisk tendens.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri var ett lyckat återseende, jag hade nästan glömt boken och upptäckte att den gör starkt intryck också sedan åren gått. Khemiris konstruerade förortsspråk är en prestation med poetiska dimensioner!

Låt oss inte glömma Helena Durojs Så gick ett 1900-tal, en orättvist förbigången roman där förra seklet skildras med ett år i taget och de historiska händelserna ses genom individernas ögon. En tunn volym fylld av människor och deras plats i tiden. Skaffa den, yngre personer kommer att behöva den.

1 Maj, en antifascistisk motkraft (nr 23) i sig själv

 Samling i bostadsområde i Borlänge. Ett 70-tal personer lyssnar till utmärkt tal av regionoppositionsrådet och till kommunistisk punkmusik som är riktigt bra. Medelåldern är över medelåldern. Det är mulet och lugnt, folk går ut på sina balkonger och hör på. Kanske lite för lugnt för att vara riktigt roligt - men om någon fått för sig att demonstrationer är olaglig aktivism av asociala terrorister borde de ändra sig. 

Vi fortsätter i Falun. Omkring 200 stycken är vi som tågar längs affärsgatorna. En oavsiktlig poäng med att affärerna inte längre är helgstängda är att fler människor ser och hör oss. Och nog får de höra! Slagorden ropas ut nästan oavbrutet: 

"Migration är inget brott / låt dem stanna här för gott!" 

"Sluta snylta på den som är minst / ingen skola ska gå med vinst"

"Granska Pehrsons aktiehandel / typexempel på bristande vandel!"

"Alla ska ha råd / med mat och hyra och vård!"

"Israel är högerextremt / mördar folk som inte gjort fel!"

och så den gamla, alltid välbehövliga "Internationell solidaritet / Arbetarklassens kampenhet"

och den omtyckta "Vi vill ha sex", förstås. (Sex timmars arbetsdag, om du inte varit med.)

Det är inte många som bryr sig. Utom en arg förbipasserande som tycker vi varit dörrmatta åt S för länge. Men dethär är vad vi har. Det är här vi är, det här är vad vi gör. 

Vi är för demokrati, solidaritet och rättvisa. Vi är mot fascism. 

Vi kunde säkert göra mer. Men ingen borde faktiskt göra mindre. 

Yttrandefriheten hotas av regeringen. (Antifascistisk motkraft 22)

Känner du till Vandelsutredningen? Det är en utredning beställd av regeringen för att göra det lättare att utvisa människor för att de uttryckt sin åsikt.

Informationen som följer är från Civil Rights Defenders, som är starkt kritiska. Om utredningen antas och blir till lag skulle helt rimliga åsiktsyttringar kunna leda till utvisning. Vissa människor skulle bli straffade för yttranden som är helt lagliga för andra. Det vill säga, yttrandefriheten begränsas för De Andra. 

Martin Nyman som är biträdande chefsjurist på Civil Rights Defenders sa när han intervjuades av DN : ”Det finns en uppenbar risk för självcensur, där personer med uppehållstillstånd inte vågar delta i samhällsdebatten även i situationer där man kanske vill framföra en rent legitim kritik.”

På Civil Rights Defenders hemsida kan du lära dig mer: https://crd.org/sv/backademokratin/#53774

Vandelsutredningen är bara ett av många tecken på att vår demokrati är hotad av dem som är satta att förvalta den. Nuvarande Tidö-regering är inte att lita på! Om yttrandefriheten inskränks för personer med uppehållstillstånd imorgon – vilken grupp tystas i övermorgon? En annan lag som är på gång, är att det kan bli förbjudet att förolämpa tjänsteutförare. Visst, man ska inte förolämpa någon. Men vad som utgör en förolämpning är högst godtyckligt. Förslaget är alltså ännu ett steg på vägen mot minskad yttrandefrihet. 

Varning för autokratisering - antifascistisk motkraft 21

Vi hör det ibland sägas att demokratin är hotad. Många skrattar då till lite och tycker det låter otroligt – vi har det ju inte som i DDR! Men det finns faktiskt kriterier för hur en demokrati monteras ned och skadas. Detta tillvägagångssätt beskriver Civil rights defenders i ett mejl vars text jag till större delen förmedlar här.

1. En grupp demoniseras

Populistiska ledare lovar att rädda landet eller återge makten till folket. En eller flera grupper utpekas som hot mot landet. Folket splittras genom idén vi mot dem, där de andra ofta är en utsatt grupp som av humaniseras och används som syndabock för landets problem.

 2. Kritiska röster tystas

Sanningen förvrängs genom desinformation och smutskastning. De som säger ifrån tystas genom hat och hot, i värsta fall våld eller fängelse.

 3. Makten konsolideras

Demokratiska institutioner undermineras (bl a genom att deras kunskap och oberoende ifrågasätts). Opartiska domare ersätts med lojala. Oberoende medier får minskade anslag eller indragna licenser. Nya lagar stiftas för att legalisera förtrycket, och för att behålla makten så länge som möjligt.

Denna process kallas autokratisering. Även stabila demokratier som vår egen påverkas - eller hur? Nog känner du igen flera av stegen från vårt eget land. 

Det är är Civil rights defenders kommer in. De arbetar för att stärka modiga röster, t ex journalister som avslöjar maktmissbruk, jurister som utkräver ansvar och aktivister som kämpar för att demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska respekteras.

Du kan gå med i Backa demokratin 

Eller stöd Civil rights defenders ekonomiskt, swishlänk finns på hemsidan: https://crd.org/sv/

Läsefrukter från det gångna året

Under år 2024 var det nästan enbart facklitteratur som utgjorde de stora och viktiga läsupplevelserna – om man bortser från min egen bok förstås, romanen Så gick ett 1900-tal som utkom tidigt på året. Jag tycker också mycket om Grossmans trilogi om the Magician, ett stort fantastikbygge som utspelas både i vår egen värld och i det fiktiva Fillory, med många blinkningar till såväl Narnia som H Potter. 

Ett annat storbygge är Svensk barn- och ungdomslitteratur, dess historia från 1500-talet till nutid. Två tjocka volymer redigerade av Westin & Warnqvist. Här ryms det mesta, och även om man kan ha invändningar mot urval och tyngdpunkt är det ett oerhört fint arbete, nödvändigt för alla som är intresserade av barns läsning. Ett särskilt plus för att bilderböckerna och de illustrerande konstnärerna uppmärksammas efter förtjänst.

Under året har två historiska verk berett mig särskild glädje. Den förträfflige Dick Harrison har i Englands historia (två delar) klarat ut betydelsen av alla de namn och företeelser som vi svenskar hört så många gånger men ofta har vaga begrepp om: Guy Fawkes, Anne Boleyn, London blitz osv. För att inte tala om min favorit kung Arthur – existerade han eller ej? När kapitlen blir för överlastade med torrfakta är det bara att hoppa till något intressantare; Shakespeare t ex. Den andra historieboken var Harald Jähners Hisnande tider, Tyskland åren 1918-1933 där vi fördjupar oss i Weimar-republikens styrkor och svagheter och kampen om demokratin, allt med inblickar i såväl vardags- som kulturliv. Jähners Vargatider som behandlar efterkrigstiden utkom tidigare och är lika viktig.

Biografi är nästan alltid intressant. Johan Hilton har skrivit om Benny Fredriksson, Den siste teaterdirektören. Trots att jag knappast visste vem Fredriksson var är boken mycket fängslande för den som är intresserad av teatervärlden, ledarskapsproblem och ryktesspridning. Den som vill veta mer om en oförbätterlig nazist kan läsa om Vera Oredsson i Veras resa, författad av hennes bror Folke Schimanski. Någon bättre förklaring till hennes inbitna nazism än att ungdomen i Tyskland var hennes bästa tid ges inte – eller finns inte.

Det mest udda, läsvärda och nördiga under året är Susan Orleans Biblioteket, som ingående skildrar Los Angeles centralbibliotek. Dess uppförande, dess utveckling, branden som nästan förstörde det, dess renovering, och människorna i och kring biblioteket. Det är detaljerat, kärleksfullt, närgånget, bisarrt och ger känslan av allkonstverk fastän det bara är en bok. Ofta frågar jag mig som läsare: Varför läser jag det här? och svarar: För att det är roligt! En mötesplats för bibliofiler.

Tre nobelpristagare avverkade jag under året. Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv var alldeles utmärkt, Ernaux  Une femme trevlig men lite platt, Modianos Dansösen tämligen trist och meningslös. Så inte ens de stora lyckas jämt. Läs Så gick ett 1900-tal istället!

Mejla regeringen om höjt högkostnadsskydd!

Det är tid för regioner och organisationer att skicka remissvar till regeringen om vad de anser om förslaget till höjt högkostnadsskydd för läkemedel. Du vet väl att också enskilda kan svara?

Mejla regeringen före 17 feb. Ämnesraden ska vara: Yttrande över promemoria: Uppdaterat högkostnadsskydd för läkemedel, diarienummer S2024/02135

Adresserna är s.remissvar@regeringskansliet.se, s.sl@regeringskansliet.se samt kopia till mimmi.lovbom@regeringskansliet.se

Du kan också skriva till din region och påminna dem om att de ska skriva ett negativt remissvar. Vår text var denna: 

YTTRANDE ÖVER PROMEMORIA: Uppdaterat högkostnadsskydd för läkemedel, dnr S2024/02135

Läkemedel är redan idag en dryg kostnad för sjuka och många gamla. Även barnfamiljer som haft oturen att få svårt allergiska barn eller barn med npf-diagnos drabbas. Det vill säga:

Dyrare mediciner slår helt och hållet mot dem som har det svårast i samhället.

Att vara sjuk är ingen njutning, och att bli av med sin sjukdom är ingen lyx som vi kan välja eller välja bort. Reumatism, njursvikt, hjärtflimmer, högt blodtryck, bipolaritet – listan är lång över kroniska tillstånd som vi inte själva valt, men som regeringen anser att vi själva till stor del ska bekosta.

Varför? Vilket är regeringens skäl till att klämma åt de redan drabbade? Det enda vi fått höra är att läkemedel är dyra. JA! Alla priser har gått upp, så även medicin. Det är därför ett högkostnadsskydd är så nödvändigt.

Efter att ha genomfört sina frikostiga bidrag i form av skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt, efter att ha låtit våra inbetalade skattemedel rinna in hos utbildningsföretag (några inte ens Sverige-baserade), efter att ha skämt bort de välbeställda med hushållstjänster och efter att passivt ha sett elpriserna stiga skyhögt utan någon som helst åtgärd – efter det säger regeringen: Nu ska vi se till att det blir dyrare att vara sjuk!

Detta är inte längre rimlig borgerlig politik. Detta är ren elakhet, en bestraffning av oturen. Detta är folkförakt.

BEHÅLL HÖGKOSTNADSSKYDDET FÖR LÄKEMEDEL!

Eller tvärtom, sänk det.