Åkesson som uppviglare

De nationalister och rasister som skriver i kommentarsfält är nästan undantagslöst också antifeminister. Teves granskning i vintras av hatet och hoten mot kvinnor var tydlig som ett piskrapp, medan kommentarerna på nätet mer liknar att klafsa i gyttja. Feminister utmålas där som avsiktligt ondskefulla personer ute efter att skada män och barn, som klåfingriga barn som ingenting förstår av omvärlden, eller i gammalfreudiansk stil som sexuellt frustrerade hysterikor. Ibland kallas vi feminazister.
Vi uppfattas sällan som funktionella, normalbegåvande  motståndare, utan betraktas genom en hinna av äckel. Vi bemöts sällan med argument, utan med hot om straff.  

Åkesson (Sd) talade i Almedalen mycket hårt om feminister, vad han kallar ”den verklighetsfrånvända feministiska eliten”. Som alltid är det oklart vem eller vilka han menar med sina fiender. Mig? Knappast. Schyman? Möjligen. Men som lokalpolitiker i Sölvesborg är man väl inte så mycket av en elit. Jag är säker på att han inte menar Reinfeldt, kungen eller Aftonbladets skönhetsbilagor. Men oavsett definierad målgrupp ägnade sig Sd-ledaren åt intensiv svartmålning.

En kommentator i Feministiskt perspektiv gör den spännande analysen att Åkessons tal fungerar som uppvigling.

Partiledaren ställer inte upp på dem som  hotar kvinnor på nätet eller i verkligheten – han klargör bara att människor med feministiska åsikter ska motarbetas. Eftersom  vissa kretsar inom Sd aldrig har långt till våldet, borde deras ledare snarare ha markerat nolltolerans igen. Istället väljer han att underblåsa hatet mot feminister genom sitt avståndstagande, som förstås låter välunderbyggt i medlemmars och näthatares öron. De får den lilla uppbackning de behöver
Det är denna det tysta medgivandets policy som Åkesson framgångsrikt tillämpar i varje situation där företrädarna beter sig illa. Exempelvis i det som borde ha blivit Avpixlatskandalen, som bara blev ett jasså. 

När kommer reaktionerna? Åkesson hävdar att han är förföljd, men i media kommer han undan med allt från våldsverkare på stan, underhåll till en hatsajt, ständiga försök att kolonisera vårt gemensamma hemland för egna syften, och nu senast angrepp på feminister (inte ideologin; personerna). Församlade massmedia återgav hans tal som om det var pro kvinnor! Journalisterna beter sig som om de varken sett eller hört, och en ofinansierad heltidsreform slog rekord i positiva notiser om ett i grunden rasistiskt parti!

Uppvigling är en gammaldags term. Sverigedemokraterna är ett gammaldags parti. Det tycks helt enkelt passa dem perfekt att med avfärdande retorik hetsa de tysta tangentbordskrigarna till fortsatt hot och hat.

Men vi är också människor. Leve feminismen!

Snygga Sverigevänner, va

Trodde jag skulle skriva något åtminstone om Åkesson i Almedalen. Men jag la av redan vid hans utnyttjande av ”Sverigevänner”; ett utnyttjande av såväl uttrycket som av vännerna. Det är inte riktigt fint att försöka dra in alla som  gillar Sverige i den inskränkta värld där självgodhet och plattityder härskar, där lösningarna är enkla och omvärlden ond.

Åkesson har aldrig förstått dethär landet. Han begär det, men kan inte älska det som det är. Han är som en man som förälskat sig i en plansch av en skön, blid kvinna och inte kan acceptera att hon är morgonsur och har doktorerat i filosofi.

”Du sökte en kvinna och fann en själ / Du är besviken” skaldade Södergran.

Ungefär så ligger det till med Åkessons fosterlandskärlek.

Mer om Söder… nu Björn, Sd:s partisekreterare. Han skriver på sin fejsboksida

”Är det hatsajten Aftonbladets medarbetare som står och urinerar på barnens lekplats i Sölvesborg när de jagar Åkesson genom att springa runt i hans trädgård? Förvånar mig inte ett dugg! De har väl aldrig respekterat något hittills så varför börja respektera saker och ting och bete sig som människor nu? Men Helins gunst vinner de ju genom att uppträda så här och det är väl det viktigaste? Usch för hatsajter som Aftonbladet!”

En folkvald politiker och ledare tycker det är helt normalt att lägga upp spyor på nätet. Han kallar en av landets största tidningar för ”hatsajt” eftersom den granskar hans parti, han slänger ur sig anklagelser om dess medarbetare och låtsas tro att pöbelfasoner uppmuntras av deras chef. Märk väl, låtsas tro. Fullt så stor idiot är inte Söder att han tror att Aftonbaldets Helin styr personalen med uppmaningar att förorena på lekplatser. Men det verkar vara mycket viktigt att uttrycka sig rått och vulgärt om man ska behålla sin status hos en del av Sd:s sympatisörer. I tidningarnas kommentarsfält har jag sett enstaka individer som överväger att gå till nazisterna om Sd är för mesigt. Då handlar det inte längre om politik, utan om den diskutabla tryggheten i att få vara med i mobbargänget. 

Söder får inte låta sådär i riksdagens talarstol, och möjligen kan man unna sig visst frispel på sin egen fejsboksida - men Söders är offentlig. Har karln ingen broms?

Nationalisterna har med sektliknande inåtvändhet bestämt sig för att den som anser sig ha rätt också kan ta sig rätten att bete sig som hen vill. Sådana människor finns det fler av. Men alla har inte fått makt. Därför är Sverigedemokraterna farliga, oavsett kostymering.

Måtte alla Sverigevänner inse det!