Det var i början av pandemin jag hörde och verkligen tog in det; föraktet
för gamla.
Men, just gamla får
vi inte längre vara. Föraktet för gamla är så starkt att ordet blivit belastat.
Inte får du säga om en medmänniska att hen är gammal!
I myndighetssammanhang kallas
vi äldre. Detta är löjligt, med tanke på att en fyraåring är äldre än en
treåring. Men vid pensionen blir man ”äldre” och sedermera ”äldre-äldre” vilket
är så löjligt att någon borde behärska sig. Men vad ska en stackars byråkrat
göra, när det är så föraktligt att vara gammal att det inte får uttalas.
Sedan kom nyordet hela
vägen från Nya Zeeland: vi är boomers (givetvis engelsk pluraländelse).
Betydelsen verkar vara omstridd, men den tycks gå ut på att vi anmärkningsvärt
nog lyckas med att samtidigt vara i vägen och omsprungna. Svårt att få
ihop detdär, men helt kort: allt som gamla gör är fel, eftersom det är fel att
vara gammal.
Det var i början av pandemin jag hörde föraktet tydligt. Det ena
vuxna barnet efter det andra trädde fram och skröt om hur de låst in familjens fånar,
eller beklagade sig över att sagda fånar tog sig ut iallafall. Eftersom de inte
kunde förstå det nya läget!
Detta beklagliga, men
av vuxenbarnen så skickligt hanterade, tillstånd tycktes bottna i att vi
människor dagen efter 70-årskalaset genomgår en total personlighetsförändring
och inte längre fattar någonting, allra minst om hur man skyddar sig själv
eller åtlyder enkla bestämmelser.
Början av pandemin var som en dammöppning. Äntligen var det
latenta föraktet accepterat – nu var det ju för allas bästa!
Efter det har vi på
sociala medier kunnat ta del av hur omåttligt lustiga vi gamlingar är när vi
famlande försöker ta oss fram i den nutida värld som vuxenbarnen bemästrar till
fulländning på misshandlad svengelska.
Vi tittar på fel
teveserier, för vi förstår inte de coola serierna.
Vi blandar ihop namnen
på stora rap-konstnärer.
Vi är dessutom så gulliga
i våra valhänta försök att skriva på messenger eller dela foton.
Ett exempel: ”Nu har ni boomers upptäckt att det finns smileys och kan bara inte sluta. Love y'all!”
Här borde jag lägga en
riktigt ful smajlis, för vem vill bli tilltalad sålunda?
Som 65-åring är jag inte riktigt gammal än. Men jag är fullt
beredd att ingå i det som politisk kategori, enbart för att påminna om att det inte
är någon skam att vara i den.
Gamlingskap är jobbigt.
Att ta sig igenom varje steg på vägen dit och se glad ut ändå, det är värt
respekt – inte förakt eller förbarnsligande.
Och säg nu inte att
varje ålder är svår! Att vara barn är ett helvete och att vara ung är
förvirrande och att vara gammal är jobbigt, men att vara medelålders är en
guldålder. Du som är det står på höjden av dina förmågor! Så se till att använda
dem.
Gamla blir alla, utom de som dör (vilket säkert är det svåraste).
Tids nog blir vi gamla också dementa och senila. Det är då
vi är värda omsorg.
