Kalsingar och behå

Förvirrat kåserande om kläder och nakenhet på SvD:s idagsida.
Att ungdomar viker ut sig på nätet är fint, de har tagit makten över sin sexualitet.
Deras mammor däremot bör tänka sig för innan de går med bar mage – tänka på sin ålder och om de verkligen tål att visas upp.
Den äldre generationen ska acceptera att äta lunch i skolmatsalen med utsikt över den yngre generationens kallingar - de har ju fräscha kläder på sig! Att gamla tanter inte ska visa trosorna står inte, men säkert vore det opassande om vi nu kom på den idén.
Mellan raderna går det nämligen att läsa sig till att yngre kroppar är attraktiva för uppvisning på livets hinderbana, medan äldre kroppar inte är det. Med det undantaget att tanter faktiskt får klä sig så valkarna syns. Men inte för att tanterna tycker det är behagligt, utan för att det kan vara lite oväntat sexuellt utmanande!

Föreningen Bara Bröst kan enligt tidningen gå och dra en gammal behå över sig. Bara bröst är otrendigt och vi som ger oss på det kan bli betraktade som ”ganska hopplösa”. För de som har någonting att visa upp, som det heter, de vill vara fiiina och klär på sig till och med i bastun.

Förvirrat ja, men att vi inte klär oss för vår egen skull utan för andras genomsyrar artiklarna.

Försök som omväxling att för ett ögonblick släppa dendär favorittanken att du är ett objekt. Att din mage, dina valkar och ditt uppförande ska granskas och kontrolleras av andra, och att allting går ut på SEX.

Tänk sedan saker som kropp, luft, vatten.
Upplev sådant som frihet, trygghet, rörlighet.
Ge kroppen en chans. Utan andras ögon, begär eller motvilja.

De som vill visa upp sig kan väl sitta och tävla i eleganta baddräktsskärningar för sig själva.
Det var inte för den skull vi gick i simskola!

Badkultur..?

Två kommentarer till senaste Flamman:
Per Sundgren får avsluta kulturdebatten. Han är besviken över att arbetarklassen inte deltar i det offentligt finansierade kulturlivet och menar därför att vi måste tänka ”nytt”. Se till kulturens innehåll – det låter skrämmande, men Sundgren menar snarare mottagarna; att vi ”i högre grad såg alla medborgare som skapare av både kultur och kulturpolitik”. Jaha – och även som mottagare av kulturstöd? eller ska medborgarna rösta om vem som ska få det? Nej nej nej. Jag har bloggat om detta flera gånger och börjar känna mig tjatig vid dethär laget: Stöd går till verksamhet som behöver det. Inte till verksamhet som flest gillar.

Sedan var det Ann-Charlott Altstadt om barbröstat badande. Vi delar i allt väsentligt uppfattning, och jag är särskilt förtjust i meningen: ”Därför måste kommersiella intressen låtsas som om man bryter tabun på löpande band, samtidigt som man istället ständigt rekonstruerar förbuden.” Här blir det tydligt att varje uppvisning och nakenchock bara höjer hindren för oss andra, vi som inte är ute efter att klä av oss och visa upp oss utan bara vill slänga oss i sjön! För Altstadt blev det så svårt att hon har klätt på sig igen, vilket var trist att höra.
Det är inte vi kvinnor som ska anpassas, inte tänkande människor som ska ge sig. Krinolinernas tid är förbi. Här ska badas!

Barbröstat

Äntligen! Bara bröst i badhus. Iallafall i Sundsvall. Och bara om ingen klagar. Men ändå!

Första gången ilsknade jag till när jag var nitton år och jobbade i parkleken. Vid fikat i skuggan slet min nästan lika unge kollega av sig t-shirten med orden ”fan va hett”, satt där sen med svett och grus i porerna. Bredvid honom satt jag i lika äcklig t-shirt. Det var de åren behåar slängdes eller brändes, och att bada utan var självklart. Men jag insåg förstås av mig själv och utan att fundera på det, att gränsen gick vid fikabordet. För att vi tjejer har en kroppskonstitution som tydligen skulle driva en värld till vanvett.

Utvecklingen har därefter tyvärr lämnat bystbefrielsens tid, och idag är jag nästan ensam om bara bröst på stranden. I synnerhet de yngre kvinnorna klär på sig allt mer, och gäller det cancerrisken kan det väl vara klokt med en tröja i solgasset - oavsett kön. Men vem vill simma med en förbannad gummisnodd om överkroppen?

Att man måste vara påklädd i simhallen – om man inte är man - begriper till och med en övervintrad sextioåtta som jag. De minderåriga har numera baddräkt till och med i bastun. Vem har fått dem att vilja det? Det verkar finare, har jag fått höra. Som i FIN FLICKA. Skrämmande.

Vad det gäller badstranden påpekade en bekant att det vore en annan sak om jag var tjugo år och skitsnygg, för ”då kan man ju visa upp sig”. Men barbröstat badande är raka motsatsen till uppvisning. Det handlar om tillfredsställelsen av att glida genom vattnet som den man är. Dummare är jag inte än att jag vet att bröst är erotiska, men det kan hår och händer också vara. Och tänker man på sex, är till och med snöflingorna erotiska. Tänker man inte på sex tror jag man klarar ett besök i simhallen även om KVINNOR finns där med våra bröstvårtor och tånaglar.

Därför gratulerar jag kvinnorna i Sundsvall, hoppas att modet svänger många gånger igen, och att de fina flickorna släpper garden i vattenrutschbanan.