söndag, september 13, 2026

Valdag för 35 år sedan. Poetisk berättelse.

910915

Ett riksdagsval då Vänsterpartiet tappade stort, Miljöpartiet åkte ur riksdagen medan Ny Demokrati kom in, och en invandrarfientlig folkomröstning ägde rum

Jag var glad på morgonen

den morgonen

när det var dags igen

som så många år förut

dags igen, en dag till

som så många år förut

ganska glad

 

Fridfullt och hyfsat

även vädret

Killarna körde förbi,

en minibuss med fanor, mackor, mikar, verktyg

gled runt rondellen med visst eftertryck

killarna vinkade

jag var ganska glad.

De var på väg till Acke

för att hjälpa honom sjukhusrösta

men det visste jag inte

på morgonen

 

Skolgård i morgonsol

flaggan hissad

så jag vägrade

höra på några dumheter.

Ian har ett knivskarpt intellekt,

sa en kvinna helt förutan det.

Nej Ian

hans proselyter

deras dumheter

avfärdades

av mitt knivskarpa intellekt

Deltagande med miljöpartisten,

inget ont gjort,

stod där under flaggan

till ingen nytta

 

När jag var liten

gick mina föräldrar och röstade

lite finklädda

När jag såg dem från fönstret

såg de ut som

Medborgare.

En vacker söndag med flaggan i topp

Mest dramatiskt

den morgonen

att se pensionärerna

lite finklädda

ta sej uppför skoltrappan

 

Där kom en liten man

ganska allmän man

medborgare i rock och hatt.

Han sa,

Är inte Acke här?

Acke brukar vara här

när jag går och röstar.

Han var besviken

för på valsöndagen

ska ju Acke stå på plats

som så många år förut

Han var besviken

och ensam

och kände sej dum när han förstod

 

att tjugofyra valdistrikt

fördelade på fjorton skolor

fördelade på fyra tretimmarspass

fördelade på tjogtalet kamrater

inte nödvändigtvis placerar Acke just här

när en allmän man i rock och hatt

ska rösta i allmänna val.

 

Känner du Acke?

Ganska väl, ja.

Men han måste vara gammal,

gick det upp för mannen

Han kanske är död?

Nej inte död

bara gammal.

Inte talade jag om

att Acke, inlagd på strålbehandling

inte alls står på plats

Inte talade jag om sorg och död

denna rasande vackra söndag

inte heller om att Acke

inte ens kunde rösta själv

för det visste jag ännu inte.

Det var fortfarande morgon

och vi talade inte

om strålar och knivar,

använde våra intellekt på så vis

Det verkade rimligt

 

Acke är bra han

en bra kompis,

sa mannen

och det var rätt

Acke var kvinnosaksman

långt innan kvinnorna hunnit ifrån kaffekoket

Acke lämnade plats för ungdomen

långt efter det att ungdomar

helt kommit att saknas bland kamraterna.

Ledare, aldrig framhävande sig själv

allmänt respekterad

allmänt vald

före pensioneringen

 

Vi jobbade ihop

sa mannen

Det var på fyrtiotalet.

Han var ju metallare han, smed,

jag var röris

men det gick bra

jobba ihop, det var kul.

Kör han med sitt ekens-snack fortfarande?

Kunde snacka, Acke

jag kallade honom Söderamrisen

han kallade mej Lappjävel

jag är från Sollentuna

Ja det var på skämt

vi skämtade sådär ser du

Det var kul

det var på fyrtiotalet.

 

Tänker ofta på det

sa mannen,

man är ju inte med längre

som på fyrtiotalet

Tänker tillbaka gör man

det var kul

Sa jag, vi jobbade ihop

Acke och jag

facket och politiken

och allt

Det var dom åren det

det var kul

Vet du, han hör illa Acke

enda felet på karln

bullrade väl för mycket omkring

 

Det vet jag.

Min morfar

på sextiotalet

i fullmäktigesalen

satt och väste åt Acke, alltmer irriterad

och Acke ropade VAA?

och morfar morrade Skaffa hörlur!

och Acke ropade VADÅ?

h-ö-r-lur

VARFÖR DÅ?

Som jag kan slå dej med!

röt morfar

i fullmäktigesalen.

Det var kul ibland

ännu på sextiotalet

 

Mormor var aldrig medlem

i Partiet,

Kommunisterna,

som hon viskade

ifall grannarna skulle höra

en smula skamsen

över att rätt var rätt.

Familjen var

på kommunisters vis

så kunniga och högljudda.

Första valsöndagen sedan morfar dött

gick hon ensam och röstade

det var trist

men sedan ringde kamraterna,

Partiet,

bjöd på soppa i lokalen

som så många år förut.

Det fanns en värme

sa mormor

En värme

Man hör till

hos Kommunisterna

 

Mannen i rock och hatt

hörde ingenstans till

och hade inte blivit kallad lappjävel

och hade inte haft kul

sedan fyrtiotalet.

Han var besviken

och kände sej dum när han förstod

att han var ensam.

Man ska ju iallafall rösta

sa han

Har inte varit med på länge nu

men alltid röstat på Acke

Vi jobbade ihop

Fast han är visst inte heller med

nu längre

 

Vi har många andra bra kamrater

sa jag.

Vet jag väl

enda partiet

bara bra folk här,

Kommunisterna.

Klart som fan jag ska rösta

Men det var något särskilt

domdär åren

 

Han gick in

medborgare med rösträtt i allmänna val

en strålande vacker söndag

då han skulle rösta på Kommunisterna

som inte finns

och på Acke

som var på sjukhus.

Acke hörde till

men hörde inte

och jag var en kommunist som inget hörde

om Ian

och allt det flaggblåa

 

Det var morgon långt in på eftermiddagen

och jag hann tänka,

Tänk om de har rätt

om vi inget annat har

än dom där åren

och respekten

Tänk om vi saknar vision om

en ny framtid

en ny marknad

en ny demokrati – nej

 

Tänk om vi stannat

hann jag tänka

innan en latino kom med sina barn

Tystlåtet artig, tog valsedlar av alla,

men viskade,

Jag röstar på er!

 

Inte ekens-kis eller lappjävel

men svartskalle

Där är vår rörelse

internationalismen

öppningen i svart och rött

Morgon dygnet runt!

hann jag tänka

 

en rasande vacker söndag

strålande vacker

ett strålande ras

 

Kräftgång på teveskärmen

liksom i Ackes kropp på sjukhuset

liksom för förnuftet

intellektet

avskuret med kniv

från det blågula land som vi älskat

och ville dela

också de här åren

som inte är så kul

som på åttiotalet

 

Ur Möjligt land, 2001