Borgerskapets låtsade bekymmer

Juholt. Jaha. En karl. Men en mustasch, alltid något.
DN:s ledarskribent låtsas bekymra sig över att Socialdemokraterna inte lärt av Moderaterna hur man vinner storstadsväljare. Varför nu huvudstaden skulle styras av två likadana, jämnstora partier? Om Juholts tänkbara vänsterinriktning skriver hen att det är ”drömmar som dessbättre delas av allt färre väljare”. Det läget borde få borgarna att jubla, så varför gnäller de nu då?
De inte kan frigöra sig från den obehagliga oron att ett tydligt konfliktperspektiv och en förhoppning om rättvisa skulle kunna väcka folket igen.

Folkpartiets Lotta Edholm låtsas bekymrad över att Sd i riksdagen säger att de ska stödja Vänsterpartiets motion om att utreda det fria skolvalet. Borgarna önskar förstås att vi alla inspireras av Miljöpartiet till att ge vårt stöd åt regeringspolitiken. Det vore ju enklare så.
Men att ta politiskt ansvar innebär inte att rösta för en politik man inte tror på. Det innebär att lägga kloka förslag. Om Sd gillar något av dem är det förvånande, men betyder inte att förslaget med automatik är dåligt - för om vi tror att Sd gör en bättre analys av en insats än vi själva, då har vi inte i politiken att göra längre.
Rasisterna äter antagligen tomater också. Tomater blir inte äckliga för det.

Vad fria skolvalet handlar om? Forskaren Anders Trumberg har funnit att reformen skapat stora etniska och socioekonomiska skillnader mellan skolorna och ökar segregationsspiralen. Fast Folkpartiet tror att det är ungefär tvärtom på ett lite annat sätt sett...

Åter till den gamla skolan

Skolbarnen gör sämre ifrån sig idag än för tjugo år sedan. Eftersom olika mätinstrument används och olika kunskaper efterfrågas är det många, däribland jag, som inte rakt av accepterat detta som sant. Men utan alla vinklingar hävadar Skolverket idag att resultaten gått ned i både matematik, naturvetenskap och läsförståelse.
Efter att ha sammanställt en bred översikt av reformer och resurser, förändringar i samhälle och skola, kan Skolverket också visa på fyra orsaker till att skolresultaten sjunker.

SE HÄR:

# Segregation - i boendet, som understött av skolval segregerar skolgången. Barn med likartad bakgrund samlas, föräldrarans utbildningsnivå ökar i betydelse.
# Decentralisering - ett ansvar som kommunerna inte förmår leva upp till så att resurser saknas i de tunga socioekonomiska miljöerna
# Differentiering - nivågruppering och särskilda undervisningsgrupper ger ingen framgång eftersom positiv kamratpåverkan och höga lärarförväntningar uteblir
# Individualisering - mer arbete på egen hand och mindre lärarstöd förstärker barnens behov av hjälp från sina föräldrar

De senaste tio-femton årens forskning har visat att den sociala bakgrunden inte betyder allt. Skolan har mycket stor betydelse och kan verkligen göra skillnad.
Under samma period genomdrivs i praktiken en skola där betydelsen av den sociala bakgrunden åter ökar!

Som om inte detta skulle vara nog driver borgarna en veritabel kampanj för återinförandet av folkskole/realskole-systemet.
De kan ta det lugnt. Utan en politik för rättvisa är vi snart nog där igen.

Skolverkets pressmeddelande finns här
Undersökningen är nedladdningsbar

Verka utan att synas - obeforskad överklass

Avslutade just Pontus Herins: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, en underbar titel på en fullt ut läsvärd bok. Herin är ekonomijournalisten från Djursholm som under ettpar år flyttar från innerstan till Tensta för att ta reda på hur det är. Han upptäcker att Tensta är en trevlig boplats men att han ändå trivs bäst ihop med likasinnade. Under tiden som går reflekterar han över klasskillnader, diskriminering, boendemönster och så vidare.


Jag instämmer inte med Herin i allt – i synnerhet inte när han tror sig vara den första som "vågar" diskutera segregationsproblem, vilket bara visar hur lite insatt han var från början. Men hans skildring är sympatiskt öppen och vänder på en del fördomar. Helt klart mest intressant är dock hans bilder av livet i Djursholm.

I Tensta är jag hyfsat hemmastadd och ler åt bekanta namn som om det vore en kändisspalt. Djursholm är nytt för mig, och något som författaren verkligen är väl insatt i. Här blir boken spännande som en djungeltripp: det arroganta isolatet med dess statuskamp och självtillräcklighet samt tonåringarnas fylleexpeditioner och vandalisering… vilket sanslöst ställe! Det är så man får lust att flytta dit ettpar år och skriva en bok.

Men medan Herin kunde skaffa bakgrund till sin Tensta-skildring genom att söka upp politiker, organisationer och forskare, är informationen om Djursholm ringa. När det gäller Tensta, Rinkeby, Rosengård och så vidare finns gott om stoff att ta fram, både vetenskapligt och åsiktsmässigt. Men ifråga om Djursholm, Saltsjöbaden, Vellinge och så vidare finns bara högst privat erfarenhet, så den som överhuvudtaget lyckas skaffa sig en bostad får svårt att få ihop sin bok. Ingen urban- eller IMER-forskning står till buds, inga arkiv med pressklipp. Fina människor lägger man inte under mikroskop.

När ska media och forskarsamhälle börja med saklig granskning av överklassen?
När ska politkerna fråga sig om detdär livet verkligen är nyttigt för dem?
Herin tog sig ur isoleringen om så bara för ettpar år. Vad de andra överklassarna verkar behöva är lite hjälp att komma in i det svenska samhället.

Recension av Herins bok fanns i SvD I april -08

Fråga förorten

De som bor i förorten stängs ute från politiken, och den som åker dit en gång för att skaka hand har inte fattat någonting. Det säger Kalle Larsson, och det handlar om Vänsterpartiets projekt Fråga förorten! som går genom Hjällbo, Rosengård och Rinkeby.
Arbetsmarknad, bostäder och det så kallade utanförskapet är frågor som diskuteras. Inte i första hand i termer av att riva sin hembygd dock, som Sabuni föreslår…
(…eller för att leva upp till mitt partis motto om rättvisa: som hon faktiskt inte föreslår. Sabuni efterlyser en omfattande upprustning som kan innebära rivningar av svårt åtgångna fastigheter. Det är DN:s rubriksättare som inte kan slita sig från tanken att husen ska rivas över folk som vuxit upp i dem. Dock tror Sabuni att ingen hittills har talat om den fysiska miljöns betydelse! – när det istället var där Storstadssatsningen började. I ett försök att få planerarna sluta prata planteringar och balkonger utan börja tänka på arbete, hälsa, bildning och demokrati.)

Åter till förorten. Fråga åtminstone! Medborgarnas berättelser blir till belysande exempel eller konkreta förslag, men resultatet – det beror likafullt på utgången i nästa val. Vad förortsborna uttrycker rent konkret är behovet av fler lägenheter som folk har råd att bo i.
Det är dock inte nödvändigt att lägenheterna ligger just i Hjällbo, Rosengård och Rinkeby. Vänsterpartiet har länge föreslagit att hyresrätter ska byggas i städernas rikare områden.
Fråga förorten är ett bra projekt. Men inte enkelt. Som Kalle Larsson säger: ”Det svåraste nu är inte att få människor att tycka, utan att få dem att tro på en förändring.”

- - -

Rörelsen

Det satsades miljoner
Hit kom det femton tusen
Envar med egen längtan

Den fria republiken
vårt torg, akademian
det blev vad ingen ville

fast alla ville veta
hur knogarna nött
hur knegarna dött

då, när vi var med.

Nu kännetecknar torget
att inte blir det här
där säckar står i högar
humanresursen säckar.

För kanske ska de komma
en dag från Vita Bergen
men inte härifrån.

Att längtan vore allas
det önskade vi gärna
trots rumslig raslig skillnad

Den rörelsen ger rosor
åt gummorna på torget
de röstar! leve ledan!

En karneval – och sedan?
vår rörelse, den pågick redan
medan

ur Revolutionstorget, Manifestation -04

Vänsterblogg i år?

Årets politiska blogg ska utses i omröstning. Sätt igång att nominera, och se sedan till att det blir en vänsterblogg i år. Observera att det inte handlar om ledarskribenternas eller yrkespolitikernas bloggar, utan om de röksignaler som vi utan plattform sänder ut i bloggosfären.
Valövervakare är BloggenBent och Erik Laakso hos Arvid Falk.

Notis ur folkhälsoundersökning: Av landets 290 kommuner har huvudstaden plats 282. Stockholm med sina rikedomar, sina möjligheter, har sällskap i bottnen av Södertälje, Haninge och Botkyrka. Folkhälsoplaneraren kommenterar:
”Segregation medför upplevd ohälsa”

Skolkrisen

Skolan nästa krisbransch! utropar Fokus i en artikel om överetableringen av skolor. När lycksökarna ska in och konkurrera på marknaden måste någon slås ut. Kanske en skola nära dig..?

Mer om segregationsspiralen skolor och områden emellan och hur den förstärks av skolvalet kan ni läsa i senaste Invandrare och Minoriteter. Där skriver sociologen Nihad Bunar:

"Valfriheten är ett instrument som hittills har betonat gränsdragningar snarare än gränsöverskridande. Det viktigaste just nu för skolor i mångkulturella områden är att bryta den fysiska, sociala och mentala isoleringen. För detta krävs en skolpolitik som befrämjar skapandet av mötesplatser mellan barn coh ungdomar som växer upp i olika delar av staden, till exempel genom att inrätta gemensamma profiler, ha fler utbyten och gemensamma aktiviteter. Att bussa barn mellan olika skolor eller rita om upptagningsområdena kommer inte att fungera därför att valfriheten öppnar möjligheten för medelklassen att rösta med fötterna och lämna ’integrerade’ skolor. Krasst uttryckt behöver vi en skolpolitik som ger föräldrar och elever med migrationsbakgrund det de efterlyser, nämligen mötesplatser med majoritetsefolkningen, utan att för den delen skrämma bort den breda svenska medelklassen.
Samverkan och samarbete istället för ensidig konkurrens kan vara en bra utgångspunkt i ett perspektivskifte som skolan måste genomgå om den ska präglas av ökad likvärdighet och ha en integrationsroll i samhället.”
(citatet något kortat)

Allmänt nyttig blandning

I vår lilla stad kommer vi, efter en omgång parlamentarisk vändåtta, att hejda utförsäljningen av hyreslägenheterna i stadskärnan. Vad vi kan tänkas oss är viss privatisering i lågstatusområdena, och eventuell försäljning i utbyte mot allmännyttigt nybygge.

Detta gör vi därför att Vänstern verkar för socialt omväxlande bostadsområden. Metoderna för att göra det kan varieras och debatteras, men en av dem är partiet överens om: att bevara och använda allmännyttan.
Vi tror inte på liberalernas recept mot segregation: att fåtalet lämpade ska köpa sig fria.

I sitt senaste välfyllda nummer om stadsmiljö och boende har tidskriften Invandrare och Minoriteter en artikel av en av mina favoritprofessorer; Roger Andersson. Han tar som exempel upp Amsterdam, där 55% av alla bostäder finns i det sociala bostadsbeståndet, och där den klassmässiga segregationen är internationellt sett låg. Amsterdam stad menar att en stor social bostadssektor spridd över staden är avgörande för deras fortsatta planering för blandade områden.

Vill man så kan man. Ingen kan beskylla holländarna för att vara planekonomiska fanatiker. Men de gillar sin stad och de gillar blandning.
Därför ingår i den amsterdamska stadsmixen även saker jag inte gillar – horor och hasch.
Stockholmarna ville alltid hellre ha var sak på sin plats. De fattiga i förorten. Horor på gator som ingen annan går på. Haschet hos dem som syns minst, kokainet hos dem som kan dölja det bäst. Och spridd över staden en boende-elegans som ska få oss att tro att vi kan bli rika allihop. När det handlar om skuldsatta yrkesarbetande som gått på livsstilsmyten om visuellt läckert boende med travade limefrukter som rekvisita.

”Allmännyttan är ett viktigt instrument för en kommun som vill skapa större variation i bostadsområdena” konstaterar Andersson torrt.
Med tillägget att det också handlar om att stoppa diskrimineringen på bostadsmarknaden.
Just det.