Fortfarande är det tyst.
Inga massdemonstrationer på Götaplatsen
eller utanför Riksdagshuset.
Inga solidaritetsyttringar.
När det görs en koranbränning utanför en moské – då kan man lufta sina åsikter via twitter. Annars är det tyst. Var är den folkliga vreden?
Kanske på
mindre orter. I Hemse genomfördes för första gången ett arrangemang i
#taettklivframåt, nämligen en gemensam promenad för demokrati, mänskliga
rättigheter och en hållbar framtid. I Hörby fälldes än en gång de svarta
paraplyerna upp för en anständig migrationspolitik.
Om detta får vi intet veta i borgerliga
media. Dessvärre inte heller i vänstermedia. Jag har mejlat, tipsat, påtalat
det viktiga i att sprida goda initiativ så att fler känner det meningsfulla i
att engagera sig tillsammans med andra.
Jag har inte fått något svar på varför det
är ointressant att bevaka.
Kanske för att det är mindre orter. Som att det där inte bor någon som är intressant.
Men om det är där någonting börjar? Ska inte
vänstermedia vara med då?
Jag får inget svar.
Det är tystnaden som kommer ta död på oss.
