Första gången jag läste Timothy Snyders Om tyranni, tjugo lärdomar från tjugonde århundradet var jag måttligt imponerad. Den var så usansk, handlade mest om Trump och hur han illfänas med media. Andra gången jag läste den var det chockartat att se hur aktuell den blivit. Det konsekventa ljugandet, att sätta fakta ur spel, liksom angreppen på media – svensk politisk verklighet. En stor del av den tunna skriften ägnar Snyder åt respekten för fakta. Att vi måste samla fakta, tala fakta, argumentera med fakta. Men det otäcka i politiken idag är att det inte verkar spela någon roll. Fakta når inte fram till dem som redan har bestämt sig. Statsministern har redan sagt att vi inte ska lita på experter.
Det gick så obehagligt fort. Den som föreställer sig att ett maktövertagande idag skulle gå till som för 90 år sedan, med marscher och fackeltåg, har inte fattat någonting. Maktövertagandet pågår nu. Maktövertagandet är det som sker när fakta sätts ur spel, när människor gör sig oberoende av dem.
Jurister förklarar vad som inte går att genomföra inom grund- eller EU-lagstiftning. Regeringen rycker på axlarna och säger, vi får titta på det. Olika yrkesgrupper förklarar att deras yrkesetik och lagar som t ex Barnkonventionen hindrar dem från att ange människor. Regeringen hotar dem med straff.
Flyktingmottagandet ska minska från redan
låg nivå och de som redan är här fruktar att få sina uppehållstillstånd
indragna. Och just i den vevan tycker oppositionen, dvs Socialdemokraterna, att
det är rätt läge att gå ut och hävda att detta i själva verket är deras
flyktingpolitik; de hittade på den först. Nog för att S svek i migrationsfrågan
redan 2015, men nu drar de sig inte ens från att konkurrera om vem som är värst!
Det gick så obehagligt fort. Fascistiska SD har fått stark draghjälp från media som helt fokuserat på deras problemställningar, och nu tillslut är hårdhet, oförsonlighet, misstänksamhet, fientlighet, motvilja en politisk inställning i huvudfåran.
Kulturpolitiken, som är SDs hjärtefråga, skulle inte ingå i samarbetet. Just idag fick vi veta att den ingår i samarbetet! Att kulturens oberoende ska stärkas, som det står i Tidö, betyder att regeringens makt över den ska stärkas genom bidragssystem och uppdragsbeskrivningar. Och bara som en självfallen bisak: Kulturinstitutionerna ska inte längre anställa nyanlända som praktikanter.
Ofta förefaller regeringen vara okunnig och osmidig och bära sig åt som ett fån. Men vi ska inte förlita oss på det och hoppas att den faller på sin egen klumpighet. Det är med en sällsynt effektivitet och kallsinnighet som regeringen tryckt ut nationalkonservativa åtgärder, och ministrarna kan inte ställas till svars i media – ty de talar helst inte med media.
Läs Timothy Snyder. Engagera dig i politiken och samla på fakta. Vi befinner oss i en helt ny situation, och det gick så obehagligt fort.
