Nu har Victoria Bernadotte och hennes man flyttat in, fastän de mycket väl kunde ha bott någon annanstans. En sen eftermiddag får jag tid att se efter – inte hur de har det, utan hur parken har det.
Alla brister i tillgängligheten som jag förutsåg har glädjande nog inte förorsakats. Merendels är parken fortfarande strövområde. Men vid slottsgrindarna ser det ut såhär:
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyrEdGRF6Wo6AjpfH8YPiSudHugyb-c_PW5j_mGyfU6al7Y_APbo6iwwObm3cNNgsGHaYzVMYMuMJ9-oqAvft_8xdVaEyeAgOpFxdw5oBk9-EVylmclMY7Dy6fA9T4uTxrAbYy/s320/hp1.jpg)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipF4rbKNrw6l0QpI6j2NDiNhHg-Wp4pfwInsbQN6ogB0EiYGoNac_BhHqzfHgakGqGJ5mqsg4CQ3Z7I5taNtODE3PmJjBWGgAkA8tqXThPUPzgOgoMSIEsQKjM9BFCmas5U0GE/s320/hp2.jpg)
Haga är den sällsynt lyckade föreningen av Gustav III:s personliga vanvett och samtida förskolebarn som äter matsäck i hans Ekotempel. Ska vi se till nutidshistorien så var det här som luggslitna sjuttiotalister firade vår helt egna variant av Bellman-dagen i något mycket likt diktarens egen anda av att upphöja det barnsliga och fåniga till konst och sång.