Trodde verkligen inte att det
fanns så mycket att säga om I Kamprad. Varken positivt eller negativt. Har
blivit enormt överraskad av såväl sågningar som hyllningar. Att karln var folkkär – vem trodde det? Att hans företag
var det, ja – att alla (utom den yppersta överklassen som köper finare grejer) kan
relatera till Billy och sexkantsnycklar och alla små skruvF och mutterD som ska
hållas reda på, det visste jag, och att en massa bara vagt nationalistiska människor
blir lite lättrörda när de ser den stora feta loggan på ett stort fett varuhus
i utriket, jo det var begripligt. Men mannen bakom affärerna, hur blev han
folkhjälte?
Av allt dumt jag hört den
senaste tiden:
·
- ”Han
gav så många människor arbete”. Gav han bort det, utav sin godhet? Var det inte
så att han såg till att de anställdes för att utföra ett uppdrag? Vari ligger
det helgonlika i det? Hade han inte anställt en käft hade han stått där i
Småland, ensam med en nyckelsats.
· -
”Han
möblerade folkhemmet”. Det gjorde han ta mig faktiskt inte. Det gjorde folket
själva, möblerade sina egna hem. Det är till och med väldigt svårt att få hem
en IKEA-anställd för att skruva möbler om du inte kan själv. Att företagets
ägare skulle komma hem och möblera tycker jag är lite mycket begärt, så varför
hyllas han för det? Jo, för:
· -
”Han
gav vanligt folk råd att köpa snygga möbler”. Absolut. Numera har vi kanske
förstått att det beror på att vanligt folk i andra länder får så satans låg lön
att det blir just den marginalen över för vanligt folk i Sverige. Iallafall blev. Med ökande klassklyftor är det
inte alls säkert att vanligt folk kan gå till IKEA, snarare blir det Myrorna
eller Erikshjälpen.
· -
”Han var
en unik entreprenör”. Entreprenör ja, men inte så unik. Skicklig entreprenör,
ja. Men det finns flera. Kamprad är den som tjänat ihop flest miljarder. Är det
det som är det berömliga? Antagligen,
för…
·
- ”Han är
miljardär” har jag hört sägas, som om det vore ett skäl. Expressen ansåg till
och med att vad Sverige behöver är fler miljardärer. Jag kan nu inte se det hjältelika
i att tjäna miljarder, framför allt inte om man smyger undan ett antal av dem i
skatteparadis och stiftelser. Snygg gloria – näe.
· -
”Nazism,
det var bara ett misstag i ungdomen”. Finns olika uppfattningar om det. En
uppfattning är att han hyllade nysvenska rörelsens ledare Per Engdahl i hela
sitt liv.
Det kan vara respektlöst att
skriva taskiga saker om folk som just har dött. Men fanns det någon som trodde
att det skulle leda till mordhot – just av de nazister som Kamprad eventuellt
gillade? Är inte mordhot den ultimata bristen på respekt?
Och att stora tidningar som Aftonbladet
och Expressen går in i debatten och läxar upp de skribenter som är kritiska mot
Kamprad, vad står det för om inte ett makalöst kryperi inför näringslivets
toppar.
Har media inte viktigare saker att ägna
sig åt? Till exempel, högerextremisters mordhot mot ”vanligt folk” som man i
hyllningarna säger sig måna så om.
