När vänstern föreslog att samhällsorientering för nyanlända immigranter ska ingå i introduktionen eller SFI-undervisningen slog de borgerliga bort det med motiveringen att det var språket som skulle prioriteras. De nyinflyttade skulle snabbt och effektivt läras tillräcklig svenska för att kunna ta ett jobb. Medborgerliga rättigheter och skyldigheter var inte en undervisningsfråga, lika lite som diskussioner om livsstil och hälsa.
Nu är det andra tongångar. Samhällsorientering ska bli en del av de nya etableringsinsatserna. En erfaren utredare har tillsatts för att klargöra vilka som ska orienteras om vad, och det behövs nog. Åtminstone när minister Sabuni tar såhär lätt på ämnet: ”Man kan skämta om att vi står i kö i Sverige och att vi kommer i tid, men de facto så är det bra att veta.”
Sen är det slut på skämtsamheten, för i själva verket är det jämställdhet och förbud mot barnaga som de nyanlända behöver utbildas i, det som kallas värden och normer - sådant som Sverige har och andra saknar.
Frågan är om kursen ska leda till att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är bekant - eller att den praktiseras? Om det är det senare måste vi skicka större delen av befolkningen på kurs.
Men visst är värderingar viktiga. Det framgår av att Alliansen inte kan komma med något som helst förslag utan att det präglas av ett överhetsperspektiv: Vi som bestämmer, dom som ska tuktas.
Det är tvivelsamt om de borgerliga ens kan förstå värderingar som solidaritet och gemensam problemlösning.
Inte heller detta förändras av en genomgången kurs.
Läs Vi i Sverige för en lysande vinkling på de gängse värderingar som di svenske i Sverigedemokraterna minsann har riktigt svårt för.
Även Alliansfritt Sverige har bloggat.
- - -
För den som vill böka ner sig i en härlig gegga av svenska värderingar har Alla smutsiga detaljer publicerat ett långt kristdemokratiskt brev, kännetecknat av den fina svenska egenskapen att själv bara ödmjukt vilja göra gott medan alla dom andra håller på och bråkar.
Med tanke på att Hägglund uppfattar jämställdhet som något som kan se ut lite hur som helst kanske en introduktionskurs kommer väl till pass även för socialministern?
Visar inlägg med etikett Sabuni. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sabuni. Visa alla inlägg
fredag, november 06, 2009
lördag, september 12, 2009
Tjäna på andras arbete
Regeringen har presenterat sina förslag för hur nya immigranter ska skaffa sig fotfäste i Sverige. En del bra förslag, så som den snabba inriktningen på egen försörjning. Men segregationsfrågan tar regeringen inte upp alls. De rika, välmående kommuner som inte behagar ta emot flyktingar ska inte heller i fortsättningen behöva göra det. Den lagstiftning om kommunernas skyldighet att ta emot som Vänsterpartiet föreslagit saknas fortfarande. Vilket leder till att fattiga kommuner och stadsdelar får en fortsatt pressad situation när det gäller bostäder och inte minst arbete.
När det gäller ”arbetslinjen” är ett av de mer horribla borgarförslagen att privata så kallade lotsar ska få skattemedel för att hjälpa människor söka arbete eller skaffa dem lämpliga kontakter. Än en gång kan de borgerliga inte ge sig på en fråga utan att samtidigt föra över offentliga medel till näringsliv och företag. Som nyinflyttad i Sverige blir dina möjligheter till arbete beroende av privat vinstintresse. ”Se vad privata arbetsförmedlingar och haveriet med fristående skolor ställt till med för att se faran med att privatisera introduktionen” varnar Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Intressant att notera är att borgarna nu har insett att samhällsorientering är en nödvändig del av introduktionen i ett nytt land. Vänstern har alltid sagt att den ska ingå i SFI, medan borgarna varit emot, i tron att ”effektiv svenskundervisning” hindras av deltagarnas studier av samhället och diskussioner om det. Nu ska kommunerna bli skyldiga att erbjuda samhällsorientering (demokrati, jämställdhet med mera), om än oklart i vilken form. Att kommunala tjänsteutförare talar om för folk att här i landet är vi demokrater leder inte så långt om folket inte själva inte har någon del i det.
Som alltid lyckas Sabuni irritera när hon beskriver den dåliga politik hon tillskriver andra: ”Det är dags att gå från omhändertagande till egenmakt, från bidragsberoende till egen försörjning, från utanförskap till delaktighet.”
Vänsterpartiet har gång efter annan fastslagit att integration bygger på arbete och demokrati. Det är så ett samhälle byggs.
När det gäller ”arbetslinjen” är ett av de mer horribla borgarförslagen att privata så kallade lotsar ska få skattemedel för att hjälpa människor söka arbete eller skaffa dem lämpliga kontakter. Än en gång kan de borgerliga inte ge sig på en fråga utan att samtidigt föra över offentliga medel till näringsliv och företag. Som nyinflyttad i Sverige blir dina möjligheter till arbete beroende av privat vinstintresse. ”Se vad privata arbetsförmedlingar och haveriet med fristående skolor ställt till med för att se faran med att privatisera introduktionen” varnar Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Intressant att notera är att borgarna nu har insett att samhällsorientering är en nödvändig del av introduktionen i ett nytt land. Vänstern har alltid sagt att den ska ingå i SFI, medan borgarna varit emot, i tron att ”effektiv svenskundervisning” hindras av deltagarnas studier av samhället och diskussioner om det. Nu ska kommunerna bli skyldiga att erbjuda samhällsorientering (demokrati, jämställdhet med mera), om än oklart i vilken form. Att kommunala tjänsteutförare talar om för folk att här i landet är vi demokrater leder inte så långt om folket inte själva inte har någon del i det.
Som alltid lyckas Sabuni irritera när hon beskriver den dåliga politik hon tillskriver andra: ”Det är dags att gå från omhändertagande till egenmakt, från bidragsberoende till egen försörjning, från utanförskap till delaktighet.”
Vänsterpartiet har gång efter annan fastslagit att integration bygger på arbete och demokrati. Det är så ett samhälle byggs.
måndag, juli 06, 2009
Krav på alla
Den 1 juli trädde nya språklagen i kraft.
16 maj skrev Olle Josephson om lagen. Den säger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”
Numera går det att nå den svenska regeringen på sajten regeringen.se, men mejladresserna är på fortfarande på engelska, exempelvis justice.ministry.
Detta oskick hotade Josephson att JO-anmäla om regeringen den 8 juli inte har fixat till svenska adresser.
Ska bli intressant att se om detdär med språkkrav och att följa gemensamma lagar och regler verkligen gäller alla?
- -
Säpo och Brottsförebyggande rådet har lämnat över en rapport till demokratiminster Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Både autonoma grupper och vit-makt-miljön skildras. De förra stör den allmänna ordningen och hotar aktiva förtroendevalda, den senare har försett sig med vapen och sprängämnen, men ingen av grupperingarna anses idag hota demokratin.
I sitt allvar verkar det ändå inte vara en panikrapport.
Men ministern saknar en vinkling. Hon poängterar att vänsterextremister är lika farliga som individer i vit-makt-rörelsen (vilket hon känner bättre till än BRÅ) och kommenterar:
”Man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister” – och vem är man?
Tills helt nyligen kartlades vit-makt-grupperna inte alls. De ansågs stabila och seriösa med sitt uniformsintresse och sitt städade marscherande. Först sedan de började åka in för mord blev de intressanta för säkerhetspolisen.
Vad Sabuni vill ha är inte samma krav på alla, utan att stämpla ut somliga.
Esteban har bloggat.
16 maj skrev Olle Josephson om lagen. Den säger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”
Numera går det att nå den svenska regeringen på sajten regeringen.se, men mejladresserna är på fortfarande på engelska, exempelvis justice.ministry.
Detta oskick hotade Josephson att JO-anmäla om regeringen den 8 juli inte har fixat till svenska adresser.
Ska bli intressant att se om detdär med språkkrav och att följa gemensamma lagar och regler verkligen gäller alla?
- -
Säpo och Brottsförebyggande rådet har lämnat över en rapport till demokratiminster Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Både autonoma grupper och vit-makt-miljön skildras. De förra stör den allmänna ordningen och hotar aktiva förtroendevalda, den senare har försett sig med vapen och sprängämnen, men ingen av grupperingarna anses idag hota demokratin.
I sitt allvar verkar det ändå inte vara en panikrapport.
Men ministern saknar en vinkling. Hon poängterar att vänsterextremister är lika farliga som individer i vit-makt-rörelsen (vilket hon känner bättre till än BRÅ) och kommenterar:
”Man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister” – och vem är man?
Tills helt nyligen kartlades vit-makt-grupperna inte alls. De ansågs stabila och seriösa med sitt uniformsintresse och sitt städade marscherande. Först sedan de började åka in för mord blev de intressanta för säkerhetspolisen.
Vad Sabuni vill ha är inte samma krav på alla, utan att stämpla ut somliga.
Esteban har bloggat.
måndag, februari 09, 2009
Galenskap och expertis
Några sista nedslag i debatten:
”Vänd blicken från Rosengård till Rosenbad! Ta till er nationell och internationell forskning som slår fast att kampen mot marginalisering och den utbredda diskrimineringen är en politisk fråga och måste ledas av politiska beslut”.
Masoud Kamali i Aftonbladet
På forumet Vetenskap och folkbildning finns en lång diskussionstråd, där Rosengårdsstudien får högst tvivelaktigt stöd av skribenter med tonläget ”behövs väl ingen forskning för alla vet vilken skit som bor där”. Roligare läsning är vänsterpartisten Mats Einarssons kärnfulla sketch:
"Sabuni: Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.
Ranstorp: Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Slarviga journalister: Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Kritiker: Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.
Sabuni: Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism."
Se också en lång debatt på Newsmill, där Aje Carlbom varnar för att vi i kritiken mot själva rapporten bortser från islamisternas existens och deras politiska agenda:
”Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Försvarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande”
”Vänd blicken från Rosengård till Rosenbad! Ta till er nationell och internationell forskning som slår fast att kampen mot marginalisering och den utbredda diskrimineringen är en politisk fråga och måste ledas av politiska beslut”.
Masoud Kamali i Aftonbladet
På forumet Vetenskap och folkbildning finns en lång diskussionstråd, där Rosengårdsstudien får högst tvivelaktigt stöd av skribenter med tonläget ”behövs väl ingen forskning för alla vet vilken skit som bor där”. Roligare läsning är vänsterpartisten Mats Einarssons kärnfulla sketch:
"Sabuni: Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.
Ranstorp: Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Slarviga journalister: Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Kritiker: Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.
Sabuni: Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism."
Se också en lång debatt på Newsmill, där Aje Carlbom varnar för att vi i kritiken mot själva rapporten bortser från islamisternas existens och deras politiska agenda:
”Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Försvarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande”
lördag, februari 07, 2009
Rosengård igen
Den mest intressanta iakttagelsen i Rosengårdsstudien är att omflyttningen har eskalerat så att halva befolkningen i stadsdelen byts ut inom fem år. Myndigheterna vet inte alltid vilka som bor där och isåfall var, vilket försvårar situationen för alla. Redan i skolan minskar möjligheten till identitet och vikänsla när klassen hela tiden förändras.
Att påverka flyttmönster och bostadstillgång är inte en religionsfråga.
En katastrofal iakttagelse i studien är underkännandet av hela yrkesgrupper. De så kallade brobyggare eller kulturtolkar som anställs för att förbättra dialogen sägs ha fått tjänsterna av ”fel anledning” eftersom de har felaktiga värderingar. Uselt rekryteringsförfarande, kanske? Respondenterna i studien vill också kointrollera modersmålslärarna som ”används till allt”, ”går hem och medlar i familjekonflikter” med mera trots att ”man inte vet vilka värderingar de förmedlar”. Om det är sant att arbetsgivaren utnyttjar sin personal till uppgifter de vare sig har betalt för eller kompetens till är det skandalöst.
Det är möjligt att Malmö kommun begår dessa misstag. Till dess försvar kan sägas att vi hittills tagit avstånd från åsiktsregistrering av personalen, och vilka ska man kolla först? Muslimerna, poliserna, cheferna?
När jag helt nyligen talade med en polis (av den sorten som inte pratar om apejävlar) om extremistproblematiken sa hon: Hitta gärningsmännen!
Belysande i sin enkelhet. Rapporten handlar om ett hotfullt, namnlöst kollektiv (så som muslimer ofta framställs i svensk press). Men sagespersonerna backar ändå, säger att det rör sig om enskilda, något som framstår ännu tydligare i Rosengård-rapportens appendix, redogörelserna från Köpenhamn och Amsterdam.
När rapportens ansvariga samt Sabuni tar till orda får de det att låta som att vi andra tvivlar på existensen av åsiktskontrollanter eller imamer som är översittartyper. Sabuni frågar om vi tror att respondenterna ljuger – vilket är enbart fånigt, när kritiken går ut på att det är åsikter det handlar om.
Vad samhället måste göra, istället för att sprida farhågor kring en hel grupp, är att söka reda på dem som går att anklaga för något; alltså hitta gärningsmännen!
Extremism är farlig, men behöver inte vara gåtfull, hotfull och främmande. I stort sett är det ett sektbeteende. Flykten in till de likasinnade. Att ta sig ur en sekt är svårt för den enskilda, och omöjligt om världen utanför inte har något att erbjuda. Så som goda livsmöjligheter, arbete och makt över sin situation, självaktning och hopp.
Att påverka flyttmönster och bostadstillgång är inte en religionsfråga.
En katastrofal iakttagelse i studien är underkännandet av hela yrkesgrupper. De så kallade brobyggare eller kulturtolkar som anställs för att förbättra dialogen sägs ha fått tjänsterna av ”fel anledning” eftersom de har felaktiga värderingar. Uselt rekryteringsförfarande, kanske? Respondenterna i studien vill också kointrollera modersmålslärarna som ”används till allt”, ”går hem och medlar i familjekonflikter” med mera trots att ”man inte vet vilka värderingar de förmedlar”. Om det är sant att arbetsgivaren utnyttjar sin personal till uppgifter de vare sig har betalt för eller kompetens till är det skandalöst.
Det är möjligt att Malmö kommun begår dessa misstag. Till dess försvar kan sägas att vi hittills tagit avstånd från åsiktsregistrering av personalen, och vilka ska man kolla först? Muslimerna, poliserna, cheferna?
När jag helt nyligen talade med en polis (av den sorten som inte pratar om apejävlar) om extremistproblematiken sa hon: Hitta gärningsmännen!
Belysande i sin enkelhet. Rapporten handlar om ett hotfullt, namnlöst kollektiv (så som muslimer ofta framställs i svensk press). Men sagespersonerna backar ändå, säger att det rör sig om enskilda, något som framstår ännu tydligare i Rosengård-rapportens appendix, redogörelserna från Köpenhamn och Amsterdam.
När rapportens ansvariga samt Sabuni tar till orda får de det att låta som att vi andra tvivlar på existensen av åsiktskontrollanter eller imamer som är översittartyper. Sabuni frågar om vi tror att respondenterna ljuger – vilket är enbart fånigt, när kritiken går ut på att det är åsikter det handlar om.
Vad samhället måste göra, istället för att sprida farhågor kring en hel grupp, är att söka reda på dem som går att anklaga för något; alltså hitta gärningsmännen!
Extremism är farlig, men behöver inte vara gåtfull, hotfull och främmande. I stort sett är det ett sektbeteende. Flykten in till de likasinnade. Att ta sig ur en sekt är svårt för den enskilda, och omöjligt om världen utanför inte har något att erbjuda. Så som goda livsmöjligheter, arbete och makt över sin situation, självaktning och hopp.
torsdag, april 24, 2008
Att yttra sig om kön
Nyheter från DN...
En utredning har kartlagt den könsdiskriminerande reklamen och föreslagit åtgärder. Lagstiftning var ett av förslagen. Men regeringen låter utredningen gå i sopen. Förbud mot könsdiskriminerande reklam kan tänkas strida mot yttrande- och tryckfrihet.
Det gläder mig att regeringen vårdar sig om våra grundlagsfästa friheter. Jag önskar att de gjorde det oftare. Att de utredde och sopade och donade med varje lojalitetskrav, varje avlyssningsattack, varje interkommunal bevakningsstyrka och kameral övervakare. Men medborgarna vill de gärna hålla efter. Motborgarna, i synnerhet. Så att vi inte börjar terrorisera. Reklamen däremot måste få fortsätta sin oinskränkta skogsslakt med sexistiska illuminationer och pedofilanstrukten flört.
”Så vinner vi inte slaget om jämställdheten” säger Sabuni angående en eventuellt ineffektiv lagstiftning. Det har hon nog rätt i, även om utgångspunkten är ruskig; att lag mot kommers är i underläge från början. Men förslaget kanske inte alls var så särskilt bra. Då kvarstår frågan hur Sabuni tänker vinna det så kallade slaget?
En utredning har kartlagt den könsdiskriminerande reklamen och föreslagit åtgärder. Lagstiftning var ett av förslagen. Men regeringen låter utredningen gå i sopen. Förbud mot könsdiskriminerande reklam kan tänkas strida mot yttrande- och tryckfrihet.
Det gläder mig att regeringen vårdar sig om våra grundlagsfästa friheter. Jag önskar att de gjorde det oftare. Att de utredde och sopade och donade med varje lojalitetskrav, varje avlyssningsattack, varje interkommunal bevakningsstyrka och kameral övervakare. Men medborgarna vill de gärna hålla efter. Motborgarna, i synnerhet. Så att vi inte börjar terrorisera. Reklamen däremot måste få fortsätta sin oinskränkta skogsslakt med sexistiska illuminationer och pedofilanstrukten flört.
”Så vinner vi inte slaget om jämställdheten” säger Sabuni angående en eventuellt ineffektiv lagstiftning. Det har hon nog rätt i, även om utgångspunkten är ruskig; att lag mot kommers är i underläge från början. Men förslaget kanske inte alls var så särskilt bra. Då kvarstår frågan hur Sabuni tänker vinna det så kallade slaget?
lördag, september 01, 2007
Rätten till utbildning
Minister Nyamko Sabuni vill dra ned på modersmålsundervisningen eftersom den ändå inte var bra för lärarna var otillräckligt utbildade.
Jag tycker vi skära ned på regeringen. Den är ändå inte är bra, och ministrarna är otillräckligt bildade.
Suck.
Det brukar sägas att undervisningen i modersmål (hemspråk) infördes under det reformglada 70-talet. Det är inte sant. Undervisning i modersmålet svenska infördes i och med folkskolestadgan av år 1842. (Dåtidens liberaler var intresserade av rätten till utbildning.) Denna undervisning gällde alla barn som vistades i landet, oavsett vilket deras modersmål var.
Hemspråksreformen under 1970-talet innebar att skolan erbjöd undervisning i immigranternas modersmål. Till skillnad från de svensktalande barnen var modersmålsundervisningen ett tillval, inget obligatorium. Och ända in på 00-talet väntar vi på fullgod undervisning i minoriteternas modersmål, såsom romani.
Modersmålsundervisningen i immigrantspråk har inte alltid fungerat, där gör Sabuni en riktig iakttagelse. Men hur är det med svenska, matte, fysik, musik, historia, biologi, idrott... har dessa ämnen fungerat i allo lysande med adekvat utbildad och därtill lämpad personal i varenda klassrumsvrå?
Det nya förslaget går ut på att immigranternas barn ska studera exempelvis matematik på sitt modersmål. Eftersom begreppen och logiken i matten är språkutvecklande. Och ungarna ändå är usla i matematik.
Vad säger vi nu då, vi som hela 1980- och 1990-talen jobbade oss blå för studiehandledning på modersmålet. Rätten att träna bråkräkning och kartläsning på arabiska. Rätten till undervisning inte bara i språk utan till ämnesundervisning på språk. Nu har pendeln slagit i väggen, nu ska barnen få studiehandledning och jag kunde ha sagt äntligen – men då blir det på bekostnad av modersmålsundervisningen. Ministern har ännu inte frigjort sig från missuppfattningen att modersmålsundervisning för immigranters barn är en form av villkorat stöd. Inte ett behov som de delar med alla barn världen över.
Som vanligt till skillnad gentemot de svenskfödda barnen, vars modersmålsundervisning ser ut att flyta på. Trots att de inte allihop är godkända i matematik – och detta fastän de räknat på modersmålet sedan de satt på pottan och räknade tårna.
Jag tycker vi skära ned på regeringen. Den är ändå inte är bra, och ministrarna är otillräckligt bildade.
Suck.
Det brukar sägas att undervisningen i modersmål (hemspråk) infördes under det reformglada 70-talet. Det är inte sant. Undervisning i modersmålet svenska infördes i och med folkskolestadgan av år 1842. (Dåtidens liberaler var intresserade av rätten till utbildning.) Denna undervisning gällde alla barn som vistades i landet, oavsett vilket deras modersmål var.
Hemspråksreformen under 1970-talet innebar att skolan erbjöd undervisning i immigranternas modersmål. Till skillnad från de svensktalande barnen var modersmålsundervisningen ett tillval, inget obligatorium. Och ända in på 00-talet väntar vi på fullgod undervisning i minoriteternas modersmål, såsom romani.
Modersmålsundervisningen i immigrantspråk har inte alltid fungerat, där gör Sabuni en riktig iakttagelse. Men hur är det med svenska, matte, fysik, musik, historia, biologi, idrott... har dessa ämnen fungerat i allo lysande med adekvat utbildad och därtill lämpad personal i varenda klassrumsvrå?
Det nya förslaget går ut på att immigranternas barn ska studera exempelvis matematik på sitt modersmål. Eftersom begreppen och logiken i matten är språkutvecklande. Och ungarna ändå är usla i matematik.
Vad säger vi nu då, vi som hela 1980- och 1990-talen jobbade oss blå för studiehandledning på modersmålet. Rätten att träna bråkräkning och kartläsning på arabiska. Rätten till undervisning inte bara i språk utan till ämnesundervisning på språk. Nu har pendeln slagit i väggen, nu ska barnen få studiehandledning och jag kunde ha sagt äntligen – men då blir det på bekostnad av modersmålsundervisningen. Ministern har ännu inte frigjort sig från missuppfattningen att modersmålsundervisning för immigranters barn är en form av villkorat stöd. Inte ett behov som de delar med alla barn världen över.
Som vanligt till skillnad gentemot de svenskfödda barnen, vars modersmålsundervisning ser ut att flyta på. Trots att de inte allihop är godkända i matematik – och detta fastän de räknat på modersmålet sedan de satt på pottan och räknade tårna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)