Ur blogg på nationaldagen 2015:
Sedan år 2005 har nationaldagen 6 juni
varit helgdag. Innan dess firades nationaldagen på Skansen, i skolor, av
idrottsföreningar och andra. Men det räckte inte till för konservativa borgare
som länge velat göra dagen till helg. På 90-talet fick de med sig
Socialdemokraterna på detta, och även Vänsterpartiet ställde sig positiva
eftersom man såg möjligheten att sekularisera en av kyrkans helger. När
reformen var färdig för beslut år 2004 röstade dock V nej, tillsammans med
Miljöpartiet, efter viss intern diskussion.
Här följer information om bakgrunden till
nationaldagsreformen, hämtad ur debattartiklar som jag skrev i Flamman och
Invandrare & minoriteter år 2004.
6-juni-utredningen
När 6 juni-utredningen tillsattes var
uppdraget att lösa genomförandet av ett redan fattat beslut. En helgdag skulle
införas – men hur skulle det ske utan att näringslivet skadades? Eftersom
resultatet var givet bestod utredningen (SOU 2004:45) mest av ekonomi och
jämförelser av hur olika datum skulle slå inom arbetslivet.
Enligt SOUn var ingen av de företrädda remissorganisationerna ”särskilt
intresserade eller entusiastiska” över riksdagens beslut att göra 6juni till
helgdag. Men det fanns ett beslut som prompt måste genomföras. Därför krävdes en motiverande brödtext. Men
istället för normal utredningsprosa presenterades en serie antaganden om vad vi
svenskar kanhända tänkte och kände. Det främsta motivet till helgdagsfirandet
var ”en nationell identitet”. Visserligen erkände utredarna att detta fenomen
är svårt att definiera, men de påstod ändå att en nationell identitet ”blir
allt viktigare” för oss, svenskarna som de talade för. Och på grund av
identitetens föreställda betydelse borde vi ”hitta tillfällen att fira det vi
är stolta över i Sverige”.
Som exempel på gemensam källa till stolthet föreslogs idrotten,
föräldraförsäkringen eller mångkulturen. Också språk, historia, kulturarv och
samhällssystem räknades upp som delar av den ”nationella identitet” som antas
skänka oss denna ”stolthet”. Utredningen gav inga förklaringar till vad som gör dessa företeelser
svenska, eller vad vi svenskar, enskilt eller kollektivt, har utfört för att
åstadkomma dem. Att de är svenska och att "vi" är stolta var
underförstått. Detta är samma sorts rent intuitiva resonemang som man kan finna i
Sverigedemokraternas program.
Utredningen menade också att den nya helgen
rentav kan vara ett led i integrationspolitiken, eftersom människor med rötter
i andra länder ”behöver stärka den nationella identiteten för att forma sin
framtid i Sverige”. Man ansåg att
nationaldagsfirandet var ett sätt att verka för ”stoltheten över att leva
i Sverige”. Där fanns också med en mening om att Sverige behövde en festdag
eftersom alla andra länder har det. På ett ställe beklagade utredningen att det
under en tid skulle ha varit ”fult” att använda den svenska flaggan. Några
belägg för påståendet fanns inte.
Arbetstid
och religion
Den arbetsfria dagen gavs till svenska
folket i utbyte mot annandag pingst. Det var aldrig en fråga om att belöna det
svenska folket med åtta lediga timmar! Den viktigaste, och svåraste, uppgiften
för utredningen var att beräkna hur den nödvändiga helgdagen skulle göra minst
skada för näringslivet. Den nationalistiska aspekten av det hela beaktades
överhuvudtaget inte utom i den korta motivtexten, som ju var positivt
nationalistisk.
Innan beslutet fattades om att instifta en
ny helgdag (som det kallades, fast det var fråga om att byta ut en helgdag)
fanns en oro för att ledigheten på 1Maj skulle ifrågasättas. Dock vågade sig
utredarna inte på den dagen. De skrev defensivt att det blivit något av en
folklig tradition att fira våren denna dag. Inte ett ord skrevs om att 1Maj är
arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Märk väl; huvudutredare var en socialdemokrat, Anita Gradin.
När flera tänkbara dagar värderats stannade
utredarna för att annandag pingst var den som kunde bytas ut, eftersom aktiva
kristna remissgrupper, däribland katolikerna, angav synpunkten att trettondagen
för deras del var en mer omistlig dag för kyrkligt firande.
Eftersom annandag pingst var en fast dag (måndag) och nationaldagen är
rörlig, innebär det att den då och då kommer att infalla på lördag-söndag.
Vilket i sin tur innebär att vi måste arbeta mer, inte mindre. Kärnan i V:s
argumentation mot, var att vi aldrig kommer att ställa upp på en
arbetstidsförlängning; två dagar på sju år.
- - -
Nu har denna dag firats i snart tjugo år och börjar bli tradition. Fina ceremonier för medborgarskap firas, kulturskolan uppträder på många platser. Visst behöver folk en dag att fira och ha roligt tillsammans! Kom bara ihåg en sak: det är nationalism det handlar om.