När politiker och myndigheter sviker - #antifascistiskmotkraft 9

Citat från facebookgruppen NU ÄR DET NOG 

”Svarta paraplyer för en anständig svensk migrationspolitik. för vår sorg och medkänsla med det afghanska folket och de afghanska flyktingarna i Sverige. Och för det skydd som det svenska civilsamhället erbjuder när politiker och myndigheter sviker. Nätverket Nu är det nog! kräver 

- amnesti i form a permanenta uppehållstillstånd för alla Sveriges ensamkommande unga, av alla nationaliteter 

- amnesti i form av permanenta uppehållstillstånd för de afghanska flyktingarna i Sverige att Barnkonventionen tillämpas för alla barn i Sverige 

- att permanenta uppehållstillstånd återinförs som norm

Du kan också vara med. Det är enkelt och behöver bara ta tio minuter: Du fäller upp ett svart paraply, fotograferar och lägger ut i sociala medier med hashtaggarna #afghanskalivräknas #sverigekanbättre #nuärdetnog #rivtidöavtalet”

De svarta paraplyerna deltog också i Malmö Pride. Nu när politiker och myndigheter sviker (min kursivering) måste vanligt hyggligt folk gå ut och göra sitt. Nu när inget svenskt parti vågar lyfta frågan om den omänskliga och ändå hårdnande behandlingen av asylsökande och flyktingar, då sviker också media. Ingen tidning jag har tillgång till rapporterar någonsin om civilsamhällets stöd till flyktingar och de protester mot regeringen som genomförs.

Hur kan fascisternas dagliga utspel vara viktigare än att solidariteten fortfarande lever?

Regeringen, en liten lort

Ibland måste man göra något. Annars är man bara en liten lort. Fritt citerat ur Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Här kan ni höra Vänsterpartiets Christina Höj Larsen använda det citatet i en debatt med migrationsministern. Vänsterpartiet kräver, som enda  människovänliga parti, en amnesti för ensamkommande.

     Det låter på migrationsministern som om detta är en stor, nästan en ödesfråga för Sverige. Han sätter inte in saken i det större sammanhanget: Europas pågående flyktingpolitik som kostar tusentals människors liv. 

”Att kalla avtalet med Turkiet för lyckat när man ser det mänskliga lidandet som avtalet fört med sig är ofattbart cyniskt.”

     På de grekiska öarna hålls människor på flykt som fångar. I burar. Endast hjälporganisationerna protesterar. På hög politisk nivå anses politiken rimlig, till och med lyckad. Unionen gör sig av med oönskade.

     Europa har återgått till koncentrationslägerpraktiken.

 

”Att det är flyktingarna som fått betala det högsta priset för EU:s inhumana flyktingpolitik står utom tvivel. Men denna politik urholkar också allas vår medmänsklighet.”

     Visst är det en ödesfråga. Vilken civilisationsnivå vill Europa befinna sig på? Hur går det med upplysningsidealen och den kristna etiken som unionen så gärna stoltserar med? På vilket sätt är EU ”ett fredsprojekt”, som de försökte lura i folk före folkomröstningarna?

     ”Aldrig mer” blev slutomdömet efter Förintelsen. ”Om detta må ni berätta.”

     Idag gör unionen om det igen: sätter människor i fångläger och väntar på att de ska dö.

     Lika grymt. Lika ovärdigt.

 

Sveriges rödgröna regering stänger gränserna, lutar sig tillbaka och säger att alla de andra länderna ska ta sitt ansvar. Men ingen kommer att ta det ansvaret så länge Sveriges regering (med flera) är en liten lort.

     Amnesti åt ensamkommande.

     Riv upp avtalet med Turkiet.

     Bygg upp ett mottagande – inte murar och taggtråd.

De apatiska kom ikapp mig

När jag mötte Asylstafetten hade de vandrat hela vägen från Malmö till Hallunda, och hade bara en några mil kvar. Biblioteket skyltade  med litteratur som berör asylfrågan, och efter mötet lånade jag De apatiska av Gellert Tomas. Jag hade inte läst den tidigare. Jag tyckte att de som kämpar för asyl var värda att jag åtminstone läser om hur det kan gå till.

De apatiska kom ut år 2009 och innehåller nutidshistoria av det mest otäcka slag. Barn som led av uppgivenhets- och utmattningssyndrom avvisades från Sverige under våldsamma eller förnedrande former, deras föräldrar behandlades som förbrytare. Det började som ett maktmissbruk hos myndigheter och borde ha briserat i en skandal, men spred sig istället genom hela samhället när journalisterna valde att tro på de myter eller lögner som planterades (till exempel att barnen sprang om kring och åt om natten eller var förgiftade av sina desperata föräldrar).

Så småningom trodde en hel naiv allmänhet att det väl måste ligga någonting i det som läkare och regeringens utredare sa.

”Ifall de sjuka fick en fristad invaderas landet av falska flyktingar” trodde dåvarande migrationsministern – ett klumpigt avslöjande av den institutionella rasismen i Sverige. Hur många FN-deklarationer som än undertecknas är det alldeles för många som tror att den bedrägliga omvärlden inte är ute efter annat än att ta sig hit och att människor utifrån är a priori misstänkta. Allt de säger, allt de berättar, allt de genomgått, ska ses i ljuset av att de är potentiella förövare av olovligt intrång.

Detta är myndighetsförtryck i sin rena form. Den ena iskalla tjänsteutföraren efter den andra gör sin plikt, och några är stolta över att göra den snabbt och effektivt. Det pågår en härdningsprocess; man får inte bli plötsligt och godtyckligt svag när man ser det lidande man åstadkommer!

Nazismens brott ska inte i onödan dras fram som jämförelse med de nutida. Men en parallell blir plågsamt tydlig i De apatiska. Det handlar om förhärdandet. Liksom SS-officerarna tyckte synd om sina soldater i Sonder-kommando som måste massmörda i östra Europa (innan förintelselägrens mer effektiva maskineri var färdigställt), likaså tyckte chefer på Migrationsverket och polisen synd om de handläggare som måste bära ut halvdöda barn till flygplatsen och slåss med deras skrikande föräldrar.

Ordergivningen och gränsbevakningen hade blivit viktigare än barns rätt till trygghet och hälsa. Förvrängda värden som blev normala i en onormal myndighetskultur som för att försvara sina metoder måste basera dem på lögner om de asylsökandes allmänna lömskhet.

Det är viktigt att läsa De apatiska, även om vi tror oss ha en viss insikt i frågan. Boken drabbar direkt. Och än idag är det förvrängda värden som styr den svenska asyl- och flyktingpolitiken. Än idag finns det personal i den offentliga sektorn som i första hand utgår ifrån att utlänningarna ljuger.

Riv murarna!

Bra gjort, Ung Vänster! - de har inlett en kampanj för en human flyktingpolitik.

Idag utvisas människor trots att de behöver skydd och har uppenbara asylskäl. Även om de riskerar livet i hemlandet på grund av sin religion, sexuella läggning eller sina politiska åsikter skickas de tillbaka dit.

”Vi går inte på rasisternas skitsnack om påhittade motsättningar mellan människor” skriver Ung Vänster, som också kritiserar det hårda regelverket inom EU som i praktiken gör det omöjligt att på lagligt vis fly till Europa. Det är då människosmugglarnas får utrymme för sin cyniska verksamhet. 

Alla människor som faller in under FN:s flyktingkonvention måste få stanna, och vårt lands flyktingpolitik måste bygga på medmänsklighet och solidaritet

Läs hela uttalandet här.

Stöd Fristadsfonden som hjälper flyktingar som hotas av utvisning. Genom fonden bidrar du till juridisk hjälp, tortyrutredning, tolkar med mera.

Fristadsfonden har plusgirokonto 26 31 25-7.

 

 

Med tvekan godkänt till regeringssajten

Avslöja myter? Eller ge dem extra tyngd? Med all respekt för inriktningen känner jag ändå skepsis inför regeringens hemsida där olika integrationsrelaterade påståenden bemöts.
Till att börja med uppskattar jag inte att sidan söks på www.regeringen.se/tolerans. Varje gång vi använder ordet tolerans bekräftar vi att några sitter hemma med normen och andra håller sig med ovanor som vi kan välja att tolerera.

En smula smidighet och tolerans i vardagslivet skadar aldrig, men rasism är inte en fråga om privata attityder.
Om den frågan har regeringen och jag aldrig varit överens. Det förtar inte att sidans uppsåt är gott och det mesta av innehållet likaså.

Regeringen kallar sin artikel för att bemöta ”nätmyter om invandrare”, men lika mycket handlar myterna om situationen i Sverige, om anpassning eller brist därpå hos såväl minoritets- som majoritetsbefolkning. Och vad regeringen har valt att koncentrera sig på är några av de grövsta myterna. Jag saknar de i vardagskonversationen ofta förekommande ”men barnen måste väl iallafall lära sig svenska först” eller ”tror du vi skulle få göra som vi vill i Saudi-Arabien”.

Fler oemotsagda uppfattningar är Folkpartiets idé om att folk måste mutas med pengar för att lära sig landets umgängesspråk och Moderaternas okänslighet för grymma utvisningar genomförda på Lucia-morgonen.

I en DN-artikel framförs kritik från Bjurwall och Lodenius, som kan de här frågorna. De menar att sajten kan ge fördomarna extra tyngd genom att de bemöts officiellt. Varje gång en myt upprepas - även i god avsikt - riskerar vi att förstärka den. I artikeln påpekas också att frågorna måste drivas från föreningshåll eller av en oberoende aktör, inte av regeringen.

Inte av den regering som la ner Integrationsverket, kan tilläggas. Men Centrum mot rasism finns kvar, och detta är en uppgift för dem - vem synliggör deras verksamhet, utom för att förlöjliga den?

Men okej, Alliansen. Så här strax före jullovet får ni godkänt för ert försök. Men ni kan säkert jobba mer med läxorna!
Vänstepartiets Christina Höj Larsen har ett inlägg mot er inhumana flyktingpolitik. Ta den till er, så kan ni satsa på VG sedan.

Billström har rätt: Vi måste ta pengar från annat!

Europadomstolen körde över svenska Migrationsverket. Den 91-åriga kvinnan får stanna en tid till, och Europadomstolen kommer att ta upp hennes fall. Flera partier vill ändra lagen så att sådana här inhumana fall inte ska behöva uppstå.

Men moderate ministern Billström är inte intresserad av någon sådan. En ny lag som ger gamla och sjuka utan anhöriga i hemlandet möjlighet till hjälp riskerar nämligen att urholka vinsterna för de allra rikaste.
Nej, så säger inte ministern. Han säger: ”Ska vi ändra lagen måste vi ta pengar från annat.”

Javisst! Det är bara att sätta igång! Problemet är att borgarna endast räknar med det offentliga goda. De har helt enkelt en blind fläck när det gäller att taxera samtliga tillgångar i landet. Det är naturligtvis svårt att genomföra nyttiga förändringar så länge de rika vägrar att stå för sin del, och för spänningens skull spelar bort den gemensamma.

”Man måste våga prata om ekonomin annars lämnar man fältet fritt” säger Billström. Men i denhär intervjun är frågan varför han inte talar om någonting annat än ekonomi?
Politik ska inte bygga på personligt medlidande. Men något så skrämmande opersonligt som migrationsministern var det länge sedan vi hörde.

”Det finns en mängd andra saker som är viktigare för regeringen” avfärdar Billström idén om en lagändring. Jodå, det yttrandet bekräftar sig självt.
Viktigt för regeringen är framför allt att försvara de som har mot dem som inte har.
Att hjälpa folk skulle kosta.
För Billström är det självklart att det är skäl nog, och han låter som om det borde vara självklart för alla andra också; ingen nytta utom egennyttan.

Våga prata om ekonomin. Om ekonomisk demokrati. Om att ta pengar från annat.

Ökad rasism - hos vem?

Det sägs ibland att vi lever i en tid av växande rasism. Jag har alltid varit tveksam till det påståendet. Jag tror snarare att politiska beslut bekräftar den underliggande rasism som alltid har funnits.
Detta visar sig när den ena demokratin efter den andra i Europa har stora politiska partier som anpassar sin dagordning efter de rasistiska extremistpartierna. Ett skäl till detta är tron att det på något vis skulle hejda dem - ett skakande exempel på det finns i ett inlägg i Flyktingbloggen.
Ett annat skäl antas vara att man vill ta tillbaka de egna väljarna - och vill de ha en rasistisk politik må man väl föra en sådan, då... Det är inte bara cyniskt och maktgalet, det är korkat också.
I en artikel i DN redovisas forskning som visar på tydliga statistiska samband mellan en hårdare attityd från de etablerade partierna och ökat stöd för extrempartier. Särskilt tydligt är sambandet mellan hur Socialdemokraterna och övriga rödgröna agerar, och ökat stöd för Sverigedemokraterna.
Forskarna frågar sig, inte utan en anstrykning av torr humor, varför de etablerade partierna blir mer restriktiva till immigration trots att de själva förlorar på det?
Flyktingbloggen: ”Det räcker inte med att bekämpa rasistiska åsikter och partier. Det är en ännu viktigare uppgift att verka för att de etablerade partierna inte övertar de främlingsfientligas människo- och samhällssyn.”
Vänsterpartisterna Christina Höj Larsen och Jacob Johnson skriver i Upsala Nya tidning att vi måste bekämpa EU:s flyktingmur.

Vänsterns åtgärder och Högerns överenskommelse

Lars Ohly ger Vänsterpartiets syn på flyktingpolitiken i Aftonbladet. I yttersta korthet är åtgärderna:
- Massavvisningarna av människor till land i krig måste stoppas
- Försörjningskravet vid anhöriginvandring ska avskaffas
- Bestämmelserna om kvinnors och HBT-ares asylskäl ska förbättras
- Rätten till vård ska gälla alla, fullt ut
- De papperslösa som lever varaktigt i Sverige bör få uppehållstillstånd
- Rättssäkerheten i asylprocessen måste stärkas, med höjd kvalitet på Migrationsverkets utredningar och länderinformation

Observera: detta är INTE den överenskommelse som Alliansen och Miljöpartiet just enats om. Den som, enligt morgontidningen, går ut på att Mp har räddat de asylsökande genom att konstfärdigt dra med sig hela borgerskapet och lämna Sd i isskåpet.
Men som så ofta är nyhetsbevakare lika med nyhetsmakare; de skriver det som gör en story.
I själva verket är Sd jättenöjda, och de har all anledning. Genom att etablerade partier ständigt hänvisar till dem har de fått en politiskt central position som vida överstiger deras röstandel. Än värre är att Sd:s möjlighet att skaffa sig fler röster nästa gång växer när den tidigare rödgröna sidan försvagas genom Mp:s sidbyte i det som förut var en av deras starkaste frågor.

Nåja. Hur var det nu med flyktingpolitiken? Läs Ohly ovan. Om du inte gillar vänsterpolitik, läs då partipolitiskt obundna Flyktingbloggen! Här ger politiker från olika partier samt oberoende sakkunniga sin syn på överenskommelsen.

Göra något eller göra motstånd

Miljöpartiet vill göra upp om flyktingpolitiken med den borgerliga regeringen. Förvånande, med tanke på att de profilerat sig som antirasister eller iallafall antidiskriminerare. Mindre förvånande med tanke på att trolöshet är en av de bärande principerna i deras politska arbete.

Vänsterns Lars Ohly menar att Mp väljer att legitimera en flyktingpolitik som bara blir hårdare. Det är svårt att förhandla sig fram till en lösning mellan den svenska flyktingrörelsens krav och Billströms inhumana utvisningar.
Enda sättet att hålla rasisterna borta från flyktingpolitiken är att stå upp för sin egen humana politik, inte att förhandla bort den med någon som är starkare.
Ohly igen: ”Även om Miljöpartiet skulle få igenom till exempel vård för papperslösa så kommer den orättvisa moderata politiken i grund och botten kvarstå. Flygplan fulla av skyddsbehövande kommer fortsatt att flyga till Bagdad.”

Ett miljöpartistiskt argument är att vi måste göra någonting.
En sak att göra är då till exempel motstånd.
En annan sak är att överge helheten för att uppnå en detalj, något som Mp gärna gjort även tidigare.
Varför blir jag förvånad?
För att jag gillade dem.