För socialism, solidaritet och människovärde!

I år hann vi med två 1 Maj-firanden! I Borlänge möte på Sveatorget med musik och tal, drygt 50 personer. Frikostigt med vimplar, märken och röda klubbor för de små.

I Falun demonstrerade i det närmaste 200 personer mellan Kvarn- och Vasaparken med sång av Internationalen och slagord som dels tog upp orättvisan i att så många inte längre har råd med mat och hyra, dels solidaritet med Ukraina och dess rätt till suveränitet.

Tyvärr blev vädret sämre och sämre med ett kallt regn som övergick i snöblandat. Det känns som att våren måste komma igång på allvar innan vi klarar av att samla oss till motstånd mot den nationalkonservativa regeringen, mot fascism och rasism.

Vi måste bygga en antifascistisk motkraft. För socialism, solidaritet och människovärde!

 

Var är folket? Fortsättning på Antifascistisk motkraft

Det är för tyst. Regeringen fortsätter göda de rika och klämma åt immigranter. Vilken saknad efter demonstrationer, fredliga uppror, manifesterandet av medmänsklighet! När de som bäst behövs, äger de inte rum. Varför är det tyst?

Till och med mitt eget parti, Vänsterpartiet, har ett tag legat för lågt när det gäller antirasism. Miljöpartiet formulerar sig tydligare, men ingen bryr sig om dem just nu, vilket är rimligt eftersom de svek sin egen argumentation när de hade chansen att regera. Socialdemokraterna hummar om att regeringspolitiken egentligen är deras egen – det är alltså inte lönt att gå och hoppas på en ny regering!

Var är folket? Det folk som gick ut på gatorna och tog emot asylsökande 2015, det folk som engagerade sig i Black lives matter strax innan coronan tog kål på allt socialt liv, var är det folket idag? Chockskadade av regeringspolitiken, utan tvivel. Tillvanda vid att rasism är normalt, att missunnsamhet och misstro är rimliga förhållningssätt. Inställda på att ”alla” tycker så.

Den unga generationen är starkt högervänlig, för att inte säga högerkonservativ, enligt opinionsundersökningar. Hur kommer det sig? Kanske därför att de aldrig levt i ett fungerande välfärdssamhälle.

Poetkollegan Annika Brink kom med ännu en förklaring: hennes generation

”gjorde uppror som punkare, ockuperade hus och demonstrerade för att vi såg att den metoden lyckats för dem som gått före oss och lyckats rädda almarna och annat bra. De som är unga nu har aldrig sett uppror lyckas åstadkomma något. Antirasisterna lyckades inte mota SD från att komma in i riksdagen och Greta och hennes följare har inte påverkat klimathotet, så vad ska de göra? Då hade vi dessutom en musikrörelse som eldade på med budskap. De finns inte idag.”

Vad kan vi begära av de generationer som vuxit upp med marknadsskola, sjukvårdskris och gnäll på så kallade migranter – utan att någonsin få se att solidarisk handling ger resultat?

En minoritet av ungdomen är förstås vänster, ännu fler är åtminstone demokrater. Dem ska vi inte glömma. Det var fint när någon i samband med senaste valet twittrade: ”Ge inte upp hoppet, de räknar utlandsrösterna. Hela estetklassen på Södra Latin är på studieresa och kommer rösta!” Hoppet om dessa kanske trettio röster värmde hjärtat i en blandning av vördnad och galghumor, ända tills det var kört. Hoppfulla röster behövs, ty vi gamla måste tydligen stå ut ett tag till.

Så låt oss samla ihop oss. Visa att även förlorade uppror har sitt värde, ty sammanhållningen värmer hjärtat. Låt oss inte sitta tysta medan vårt samhälle slås i småbitar.

Vi behöver en bred antifascistisk motkraft. Vi måste visa regeringen att deras politik från Tidö och framåt är inhuman. Vi ska vara solidariska, även om borgerligheten inte förstår det ordet.

Gör någonting, om också något litet. Tala om vad du gör, så andra får veta. Kom igen.

Antifascistisk motkraft, en nödvändighet

Det har gått mycket fort för regeringen under detta snart halva år. De har svikit vissa vallöften, men de håller Tidö-avtalet, vilket innebär ett förverkligande av SDs agenda. Det innebär både traditionell fascistisk politik (t ex utredningsdirektiven betr public service och den så kallade cancel culture inom akademin), dels ren rasism som i indragandet av rätten att bo kvar här i landet och upprepade påståenden om att immigranterna inte försörjer sig själva.

I ett sådant läge kan man vänta sig massiva folkliga protester med demonstrationer, strejker och civil ohörsamhet. Men inget sådant märks (iallafall inte i media). Facken tycks tvärtom vara överens om att lönerna ska hållas låga, och även inom oppositionen finns röster som menar att regeringspolitiken också är deras.

     Var är motståndet? Var finns kraften?

Det är begripligt om folk är överraskade, kanske förstummade. Det går fort nu! Man hinner inte ens samla sig till en insändare förrän nästa inhumanitet presenteras – ibland förslag som lagrådet kritiserat som olämpliga.

Men låt oss inte överraskas och förstummas fler gånger! Nu vet vi hur politiken ser ut och ska se ut, det står i Tidö-avtalet. Därför måste vi organisera en motkraft, samla våra protester. Alla organisationer som fortfarande tror på mänskliga rättigheter, allas lika värde, medmänsklighet och solidaritet måste samverka om detta just nu övergripande intresse: att stoppa fascism och rasism.

Politiken som förs lever på medborgarnas misstro och missunnsamhet. Därför är gemensam organisering, med en smula tillit, redan på idéstadiet något av en motståndshandling. Försvaret av mänskliga rättigheter kan göras både digitalt och i verkliga livet. Men vi måste göra något, bryta passiviteten och visa att tilliten mellan människor lever. 

Min förhoppning är att det kan bildas ett nätverk för att dela lokala insatser och förbereda större manifestationer. Framför allt är det viktigt att handlingar av solidaritet och medmänsklighet blir synliga för dem som känner misstro som det normala.

Min förhoppning till dig/din organisation* är att ni

·    tar initiativ till bildandet av ett nätverk

·       håller kontakt med andra organisationer och media för att protester mot regeringens politik och stödinsatser för bl a asylsökande ska bli kända

·       använder er mediaplattform/sociala medier för antirasistiskt arbete

*Texten ovan är ett mejl som jag skickade till ca 25 medier, frivilligorganisationer och tankesmedjor. Jag fick två svar. Ett att organisation pågår! – vilket är mycket glädjande. Det andra var en publicering i Syre, den gröna tankesmedjans tidskrift. Tack, Syre.

Fortsätt, du och alla andra. Ta upp behovet av en antifascistisk motkraft i en förening eller bland dina kamrater. Vi kan inte sitta tysta nu.