Det är Strindbergsår i år. Som bekant var Ågust inte bara kvinnohatare och ockultist, han var dramatiker och glasklart intellektuell också. Vilket framgår av dialogen nedan som jag kapat från en insändare i Flamman av Lars Berglund, som anger att dialogen från början ingick i Strindbergs Kapitalismens hemlighet.
Vad sa du till mannen därborta?
Jag sa att han skulle arbeta fortare.
Vilken rätt har du att befalla över honom?
Jag betalar honom för det.
Hur mycket betalar du honom för det?
Tio kronor om dagen.
Varifrån får du pengarna att betala honom med?
Jag säljer sten.
Vem hugger stenen som du säljer?
Det gör han.
Hur mycket hugger han om dagen?
Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
Hur mycket får du för det?
Ungefär 50 kronor.
Men då är det ju han som betalar dig 40 kronor för att du går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
Hur blev du ägare av dem, då?
Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
Vem hade huggit den stenen?
Tig, dumbom.
Finns det socialistiska teatergrupper idag? Redo för uppspel?
Det är iallafall Strindbergsår.
fredag, mars 16, 2012
måndag, mars 12, 2012
Alla ska till Rinkeby
Integrationsministern ska ut på prao. Under en vecka flyttas hans kontor till Rinkeby. Vem vill inte låna Rinkebys hippa namn och rykte för att mejka upp den trista borgerliga fasaden? Inget ont om Husby eller Vårby, men de får inte departementen att rocka.
Rinkebyborna är vana, stadsdelen har varit beglodd under hela sitt fyrtioåriga liv. Journalister, filmare, forskare, nobelpristagare och så Birgit Friggebo då – alla ska dit. Den partiledare med självaktning finnns inte som inte skakar hand på Rinkeby torg i slutet av valrörelsen, med kamerorna påslagna. Hur coolt är det att vara i Tornparken i Sundbyberg med Lisbeth Palme? Nä, jag tänkte det.
Det är bra att det kommer folk till Rinkeby. Glo lite mindre och handla lite mer, så är det ännu bättre. Butikerna i gallerian har svårt att klara de höjda hyrorna, så välkommen att köpa godis eller guld! Pizzerian har utmärkt kebab, så kom och ät!
Det gör nog integrationsministern. Dummare än så är han inte. Men en kortvarig turistboom räddar inte jobben på lång sikt, det vet han också. Och det är jobb rinkebyborna vill ha, inte handskakningar och absolut inte pr-jippon. Dem har Rinkeby helst stått för själva, iallafall på den tiden förortens egenart inte suddats ut av borgarna i Stockholms stadshus.
Ministerbesöket är trams. Men när jag tagit del av några hundra nätkommentarer fick jag rasisternas bild klar för mig: de ser för sig en avgrund av religiös fanatism och vapenskrammel där vita människor stenas.
I Rinkeby – där vi lever med hjärtat, som ett gammalt citat säger.
Så om ministern är villig att lära är han välkommen.
Det finns alltid något att lära i förorten, men det kräver nog att man stannar längre än en vecka.
Läs gärna Karin Rågsjös debattartikel: Ullenhags underklassafari, ett pr-jippo
Rinkebyborna är vana, stadsdelen har varit beglodd under hela sitt fyrtioåriga liv. Journalister, filmare, forskare, nobelpristagare och så Birgit Friggebo då – alla ska dit. Den partiledare med självaktning finnns inte som inte skakar hand på Rinkeby torg i slutet av valrörelsen, med kamerorna påslagna. Hur coolt är det att vara i Tornparken i Sundbyberg med Lisbeth Palme? Nä, jag tänkte det.
Det är bra att det kommer folk till Rinkeby. Glo lite mindre och handla lite mer, så är det ännu bättre. Butikerna i gallerian har svårt att klara de höjda hyrorna, så välkommen att köpa godis eller guld! Pizzerian har utmärkt kebab, så kom och ät!
Det gör nog integrationsministern. Dummare än så är han inte. Men en kortvarig turistboom räddar inte jobben på lång sikt, det vet han också. Och det är jobb rinkebyborna vill ha, inte handskakningar och absolut inte pr-jippon. Dem har Rinkeby helst stått för själva, iallafall på den tiden förortens egenart inte suddats ut av borgarna i Stockholms stadshus.
Ministerbesöket är trams. Men när jag tagit del av några hundra nätkommentarer fick jag rasisternas bild klar för mig: de ser för sig en avgrund av religiös fanatism och vapenskrammel där vita människor stenas.
I Rinkeby – där vi lever med hjärtat, som ett gammalt citat säger.
Så om ministern är villig att lära är han välkommen.
Det finns alltid något att lära i förorten, men det kräver nog att man stannar längre än en vecka.
Läs gärna Karin Rågsjös debattartikel: Ullenhags underklassafari, ett pr-jippo
torsdag, mars 08, 2012
Feminism - för lika rättigheter
Blåsig eftermiddag vid Slussen i Stockholm. Feministerna samlas. 
Ung Vänster kan, vill och törs. Med ett citat äldre än de själva.
"En dag ska barnen säga: tack mödrar, det gjorde ni bra, denna mänskliga värld vill vi ha!"
Välförtjänst pris på 8 mars
En glad nyhet på 8 mars är att Systerjouren Somaya får pris för sina insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. För omkring tolv år sedan var jag med och biföll ett litet bidrag till dem från Storstadssatsningen i Rinkeby. Då höll de på att bygga upp en telefonjour för flickor som behövde hjälp. Nu har jouren vuxit, för detta är hjälp som fungerar!
Med takt, förnuft, erfarenhet och värme har Systerjouren Somaya hjälpt många unga människor utsatta av sin familj eller släkt. De tar emot 4000 samtal om året, talar trettio olika språk och har möjlighet att erbjuda skyddat boende, även om det inte räcker till.
Gratulerar på Internationella kvinnodagen!
Med takt, förnuft, erfarenhet och värme har Systerjouren Somaya hjälpt många unga människor utsatta av sin familj eller släkt. De tar emot 4000 samtal om året, talar trettio olika språk och har möjlighet att erbjuda skyddat boende, även om det inte räcker till.
Gratulerar på Internationella kvinnodagen!
onsdag, mars 07, 2012
Sd på rim är nästan värre
Tänker nationalisterna börja fira internationella kvinnodagen?
Lagom till 8 mars har Sd-kvinnorna givit ut en filmsnutt om hedersrelaterat våld.
En och en halv minut med rimmad vers – det är kvinnokamp min liv och kniv!
Sd bygger nästan alltid på myter. Här är det Sverige som “jämställdhetens land” som ska avslöjas. Lite sent påkommet kanske, eftersom vänstern i åratal har påpekat de orättvisor som råder. Då har Sd inte varit intresserade. Det är inte jämställdhet de är för, det är hedersvåld de är emot.
Det är vänstern med, men vårt synfält är vidare än så.
I filmen är förövaren inte patriarkatet, den manliga makten. Det är kulturen och mamman, och framför allt “dom” vilka de nu är, kanske svenska myndigheter. Det sägs aldrig rakt ut, det följer bara en rad rim om allt falskt och mjäkigt "dom" tänks ta sig för.
De som hyllar allt från andra länder har blod på sina händer... mässar bakgrundsrösten.
Men vilka är det som bryr sig om från vilket land ett fenomen kommer för att anse det bra eller dåligt? Bara nationalister.
Sd menar att “dom” med “vackra citat målar en falsk fasad.”
Vi får inte veta vilka citat eller vilken fasad.
Detta är ordsignaler, inte ett ställningstagande.
Direkt nedsättande och föraktfullt är deras schvungfulla: “Feghet ger respekt / i tävlan att vara politiskt korrekt.” Det gäller “dom” igen, men vi får fortfarande inte veta vilka de är, bara att en tävlan i korrekthet antas pågå bland några fega människor.
Så tar Sd kamp för utsatta kvinnor - utan att ens kunna peka ut sin fiende!
“Tänk om tolerant är ett annat ord för naiv”, säger bakgrundsrösten.
Ja, nu ska vi nog ta och tänka.
Tänk om Sd anser att intolerant är ett annat ord för mogen?
Tänk om vi har riksdagsledamöter som aktivt motarbetar tolerans?
Tänk om de vill bygga ett inskränkt, småsint, intolerant, gnälligt, fegt, ordkvackande samhälle? - där våld är förbjudet endast inom familjer med hedersrelaterad livsföring.
Titta på filmen, om du vill. Men tänk, föralldel.
Lagom till 8 mars har Sd-kvinnorna givit ut en filmsnutt om hedersrelaterat våld.
En och en halv minut med rimmad vers – det är kvinnokamp min liv och kniv!
Sd bygger nästan alltid på myter. Här är det Sverige som “jämställdhetens land” som ska avslöjas. Lite sent påkommet kanske, eftersom vänstern i åratal har påpekat de orättvisor som råder. Då har Sd inte varit intresserade. Det är inte jämställdhet de är för, det är hedersvåld de är emot.
Det är vänstern med, men vårt synfält är vidare än så.
I filmen är förövaren inte patriarkatet, den manliga makten. Det är kulturen och mamman, och framför allt “dom” vilka de nu är, kanske svenska myndigheter. Det sägs aldrig rakt ut, det följer bara en rad rim om allt falskt och mjäkigt "dom" tänks ta sig för.
De som hyllar allt från andra länder har blod på sina händer... mässar bakgrundsrösten.
Men vilka är det som bryr sig om från vilket land ett fenomen kommer för att anse det bra eller dåligt? Bara nationalister.
Sd menar att “dom” med “vackra citat målar en falsk fasad.”
Vi får inte veta vilka citat eller vilken fasad.
Detta är ordsignaler, inte ett ställningstagande.
Direkt nedsättande och föraktfullt är deras schvungfulla: “Feghet ger respekt / i tävlan att vara politiskt korrekt.” Det gäller “dom” igen, men vi får fortfarande inte veta vilka de är, bara att en tävlan i korrekthet antas pågå bland några fega människor.
Så tar Sd kamp för utsatta kvinnor - utan att ens kunna peka ut sin fiende!
“Tänk om tolerant är ett annat ord för naiv”, säger bakgrundsrösten.
Ja, nu ska vi nog ta och tänka.
Tänk om Sd anser att intolerant är ett annat ord för mogen?
Tänk om vi har riksdagsledamöter som aktivt motarbetar tolerans?
Tänk om de vill bygga ett inskränkt, småsint, intolerant, gnälligt, fegt, ordkvackande samhälle? - där våld är förbjudet endast inom familjer med hedersrelaterad livsföring.
Titta på filmen, om du vill. Men tänk, föralldel.
tisdag, mars 06, 2012
Bussbolaget som tänkte om
Hörde du talas om det lilla bussbolaget? Nyheten kommer från fejsbok, så länkar saknas. Dethär företaget körde för Migrationsverket när utstötta och avvisade människor ska tvingas iväg till flygplatsen. Fler transportföretag har gjort det före dem, men många företag tackar nej med hänvisning till den mänskliga tragiken och den obönhörliga hårdheten i Migrationsverkets beslut.
Polisen hjälper numera till med att maskera bussarna, så att bussbolagen inte ska behöva skylta med sitt namn! Något som gav "vita bussar" en hånfullt bakvänd innebörd.
I det nu aktuella fallet mottog det lilla bussbolaget en mejlkampanj från folk som ansåg att det inte var rätt att köra de avvisade. Även om besluten är fattade i laga ordning är de i många fall att betrakta som dödsdomar, och vi har ingen skyldighet att hjälpa till.
I det medeltida Sverige var dödsstraffen lagliga. Men bödeln föraktades likafullt.
Mejlkampanjen fick förstås stort motstånd i olika internetforum. Från det sedvanliga privatkapitalistiska ”om inte de gör det, gör någon annan det”, till pompöst förakt mot uppmaningen till kriminalitet!? (För kännedom: det är inte ett lagbrott att tacka nej till en körning.)
Små företag kan vara beroende av varje uppdrag. Desto större heder åt det lilla bussbolaget i detta fall, för de tänkte om! De kommer inte att åta sig sådana körningar, för det ska inte i fortsättningen behöva råda någon tvekan om företagets värderingar, skriver de i ett svarsmejl. Tack! Bra gjort!
Det visar att både kamp och kampanjer kan löna sig. Även det som verkar långsökt kan få någon att öppna ögonen, reagera och göra ett val.
Polisen hjälper numera till med att maskera bussarna, så att bussbolagen inte ska behöva skylta med sitt namn! Något som gav "vita bussar" en hånfullt bakvänd innebörd.
I det nu aktuella fallet mottog det lilla bussbolaget en mejlkampanj från folk som ansåg att det inte var rätt att köra de avvisade. Även om besluten är fattade i laga ordning är de i många fall att betrakta som dödsdomar, och vi har ingen skyldighet att hjälpa till.
I det medeltida Sverige var dödsstraffen lagliga. Men bödeln föraktades likafullt.
Mejlkampanjen fick förstås stort motstånd i olika internetforum. Från det sedvanliga privatkapitalistiska ”om inte de gör det, gör någon annan det”, till pompöst förakt mot uppmaningen till kriminalitet!? (För kännedom: det är inte ett lagbrott att tacka nej till en körning.)
Små företag kan vara beroende av varje uppdrag. Desto större heder åt det lilla bussbolaget i detta fall, för de tänkte om! De kommer inte att åta sig sådana körningar, för det ska inte i fortsättningen behöva råda någon tvekan om företagets värderingar, skriver de i ett svarsmejl. Tack! Bra gjort!
Det visar att både kamp och kampanjer kan löna sig. Även det som verkar långsökt kan få någon att öppna ögonen, reagera och göra ett val.
lördag, mars 03, 2012
Småstäder X: Småstan mitt i storstan
Småstan mitt i storstan är det tämligen sanningsenliga varumärket för Sundbyberg. Med trävillor i Duvbo och stenkvarter längs Esplanaden
Kvällsljus över Fredsgatan
och solljus över mejeriet, numera stekhus.
Politik och poesi återkommer med storstaden eller byn. Husfoton finns det många av.
fredag, mars 02, 2012
Småstäder IX: Hemma i Hedemora
Vy mot Hökartorget. I fonden fd järnhandeln, numera loppis. En tredjedel av stadens krogbestånd till vänster. Som gammal handelsstad försörjer den sig på att medborgarna säljer saker till varandra.
Nedan en vinterpromenad vid boule-torget.
"Wahlmanska", fd badhus, numera konsthall. Ritat av arkitekten L.I. Wahlman som också präglat en del av stadens villabebyggelse.
Många långa vinterpromenader har det blivit på smågatorna i denna blandning av sten- och trästad.
Välkommen hit! Stadshotellet är förtjusande och har bra pub.
Här var småstads-serien tänkt att sluta. Men eftersom gränserna inte är knivskarpa kommer inom kort förorten som är småstad.
måndag, februari 27, 2012
Hen är smart
Om man har vuxit upp i en tradition där ”flickor får fria” vart fjärde år... om man har gått i en skola där magistrarna sa ”akta er idag, killar” på skottdagen... om man än i denna dag serveras berättelser om Mannens Magiska fråga som lyckliggör den drömska kvinnan... om det är så, då är det inte konstigt om man tycker det är dags att vädra ut unkenheten.
Om man är utredare och dagligen brottas med textkonstruktioner som ”varje elev ska fritt få välja vad han/hon vill göra” eller ”personalen måste vara uppmärksamma på barnet om det är trött” eller ”här kan en flicka eller en pojke hitta den träning som passar henne/honom” eller andra otympligheter, då är det inte konstigt att ordet ”hen” allt oftare kommer till användning.
Dessa två situationer har inte så mycket med varandra att göra. Det tycks finnas en beröringsskräck för ordet ”hen”, som om ett nytt pronomen kunde slita genitalierna från barnen. När det istället handlar om något så torrt som smart språkbruk.
Om detta skriver Mer vänster i Uppsala.
Sedan kan det, som sagt, vara högeligen önskvärt och angeläget att kasta ut könsstereotyperna genom fönstret och ge ungarna chansen till en gränssprängande utveckling. Men för det räcker inga nyord, då är det nytt handlande som behövs.
Om man är utredare och dagligen brottas med textkonstruktioner som ”varje elev ska fritt få välja vad han/hon vill göra” eller ”personalen måste vara uppmärksamma på barnet om det är trött” eller ”här kan en flicka eller en pojke hitta den träning som passar henne/honom” eller andra otympligheter, då är det inte konstigt att ordet ”hen” allt oftare kommer till användning.
Dessa två situationer har inte så mycket med varandra att göra. Det tycks finnas en beröringsskräck för ordet ”hen”, som om ett nytt pronomen kunde slita genitalierna från barnen. När det istället handlar om något så torrt som smart språkbruk.
Om detta skriver Mer vänster i Uppsala.
Sedan kan det, som sagt, vara högeligen önskvärt och angeläget att kasta ut könsstereotyperna genom fönstret och ge ungarna chansen till en gränssprängande utveckling. Men för det räcker inga nyord, då är det nytt handlande som behövs.
söndag, februari 26, 2012
Småstäder VIII: Arkitektur
Sundsvalls stadshus. Sekelskiftesromantik. Gör sig bäst i snö, det var säkert uttänkt.
Ännu mer härlig nationalromantik på Varbergs kallbadhus. Klippor, naket, friluftsliv så in i Norden!
Uppsala är kanske ingen småstad. Men det bästa exempel på 60-talets så kallade tårtpapper i centrum. Antagligen var det konsumhus en gång...
Nu vet ni inte var ni är, men det är Sandviken. Arbetarbostäder ritade av Erskine. Kanske inte vackert, men kul!
Vem som ritat blå lådan i Avesta behöver du inte fundera på. Det står på huset. Hans hus. fredag, februari 24, 2012
Småstäder VII: Rörelser
De små städerna står inte stilla. De skulle inte alls ha varit städer om där inte funnits en rörelse. Butiker, verkstäder, mötesplatser var den lilla stadens hjärta.
Det rundade konditoriet finns i Smålandsstenar
Alla fantasier om överklassens utsvävningar försvinner i centrala Falsterbo
Men det är tveksamt om mjölkcentralen i Eskilstuna ännu bidrar till folkförsörjningen
Minns ni såna här bensinmackar med verkstad? I ett gathörn, under tak. Här i Gävle. Bensin får man inte hantera i innerstan, men längst in finns ett kontor
För snart femtio år sedan var det här de stackars värnpliktiga drack sprit och spelade bort dagpenningen på poker. Hotel Appelbergs, synden i Sollefteå
Det rundade konditoriet finns i Smålandsstenar
Alla fantasier om överklassens utsvävningar försvinner i centrala Falsterbo
Men det är tveksamt om mjölkcentralen i Eskilstuna ännu bidrar till folkförsörjningen
Minns ni såna här bensinmackar med verkstad? I ett gathörn, under tak. Här i Gävle. Bensin får man inte hantera i innerstan, men längst in finns ett kontor
För snart femtio år sedan var det här de stackars värnpliktiga drack sprit och spelade bort dagpenningen på poker. Hotel Appelbergs, synden i Sollefteå
torsdag, februari 23, 2012
Kronprinsessan, Ranelid och mosen
Av alla ställen: Solna-mos. I denna eminenta fejan-grupp fick jag reda på att den nya tronföljaren är född.
Det enda försonande i denna monarkistiska pr-yra var: Solna-mos.
Fast ett sådant kommer flickebarnet aldrig att bli, hur mycket hennes föräldrar än har gått och och bara råkat få ett privatslott i solnabornas egen park.
Den ungen kommer inte att gå i Tallbackaskolan. Hon kommer inte att dricka öl på Fontänen eller Jensens hörna, som inte längre finns, men hon kommer inte heller att dricka öl någonstans där mosen häckar idag. Hon kommer inte ens att ha picknick i Haga med grillkyckling och rosévin, iallafall inte utanför den bernadotteska muren. Hon kommer inte att rida i Huvudsta stall utan på någon ridskola som vi inte ens vet namnet på, och hon kommer inte att ha en aning om hur kvällssolen glöder i de gamla hyreshusen (ursäkta, bostadsrätterna) längs Råsundavägen, för dem kommer hon bara att åka förbi i bil på väg till statsbesök i Oslo.
Stackars barn. Att inte få bli ett Solna-mos!
Resten är bara skit. De oseriösa tidningarna slår rekord i klockslag för värkarna och bebisens vikt. De seriösa ägnar sig åt Allvarliga Konstitutionella Frågor. Som att barnets mor riskerar att slå kungen i popularitet.
Försök själv att urskilja det konstitutionella i den frågan. Nu är också grundlagen en popularitetstävling.
Apropå något helt annat skriver en krönikör att “samtiden måste vara en konstinstallation”.
Precis så känns det när alienationen slår i taket. Krönikören är inne på Ranelids framträdande, att han dödat mellot vilket jag inte tror. Däremot blir jag störd av att en författare med lysande karriär inte kan fullfölja en författares enda plikt inför gud och samtiden: att skriva en bra text.
Vill man hellre göra något annat än att vara författare finns massor med mindre intressanta yrken att välja på. Men vill man vara författare är man skyldig att skriva bra texter. Det finns inget annat.
Men om man vill vara till exempel kronprinsessa så får man inte det. Det är bara en som får, och är det så att hon inte vill har hon inte mycket att välja på för det skulle bli både grundlagskomplikationer och pinsamheter, och vilket är i dagens samhälle värst?
Vi andra tycks inte heller ha mycket att välja på, det inskärps av såväl konstitutionella som populära rubriker. I landet som berömmer sig av frigjord modernitet upprepas ideligen att ALLA nu gläder sig åt barnbarnet Bernadotte.
Om alla gör det innefattar det alla vi som tydligen inte har några egna liv, alla som tycker att Arena-frågan eller bristen på parkeringsplatser vid Karolinska eller omvandlingen till bostadsrätter är viktigare i Solna - eller som menar att jobbet som tar slut i övermorgon eller den egna bebisens vikt är viktigare frågor i de rubrikfria liv som vi ändå lever.
Skit och alienation, eller konstinstallation.
Leve republiken!
Leve Solna-mosen!
Haga ska vara park!
Det enda försonande i denna monarkistiska pr-yra var: Solna-mos.
Fast ett sådant kommer flickebarnet aldrig att bli, hur mycket hennes föräldrar än har gått och och bara råkat få ett privatslott i solnabornas egen park.
Den ungen kommer inte att gå i Tallbackaskolan. Hon kommer inte att dricka öl på Fontänen eller Jensens hörna, som inte längre finns, men hon kommer inte heller att dricka öl någonstans där mosen häckar idag. Hon kommer inte ens att ha picknick i Haga med grillkyckling och rosévin, iallafall inte utanför den bernadotteska muren. Hon kommer inte att rida i Huvudsta stall utan på någon ridskola som vi inte ens vet namnet på, och hon kommer inte att ha en aning om hur kvällssolen glöder i de gamla hyreshusen (ursäkta, bostadsrätterna) längs Råsundavägen, för dem kommer hon bara att åka förbi i bil på väg till statsbesök i Oslo.
Stackars barn. Att inte få bli ett Solna-mos!
Resten är bara skit. De oseriösa tidningarna slår rekord i klockslag för värkarna och bebisens vikt. De seriösa ägnar sig åt Allvarliga Konstitutionella Frågor. Som att barnets mor riskerar att slå kungen i popularitet.
Försök själv att urskilja det konstitutionella i den frågan. Nu är också grundlagen en popularitetstävling.
Apropå något helt annat skriver en krönikör att “samtiden måste vara en konstinstallation”.
Precis så känns det när alienationen slår i taket. Krönikören är inne på Ranelids framträdande, att han dödat mellot vilket jag inte tror. Däremot blir jag störd av att en författare med lysande karriär inte kan fullfölja en författares enda plikt inför gud och samtiden: att skriva en bra text.
Vill man hellre göra något annat än att vara författare finns massor med mindre intressanta yrken att välja på. Men vill man vara författare är man skyldig att skriva bra texter. Det finns inget annat.
Men om man vill vara till exempel kronprinsessa så får man inte det. Det är bara en som får, och är det så att hon inte vill har hon inte mycket att välja på för det skulle bli både grundlagskomplikationer och pinsamheter, och vilket är i dagens samhälle värst?
Vi andra tycks inte heller ha mycket att välja på, det inskärps av såväl konstitutionella som populära rubriker. I landet som berömmer sig av frigjord modernitet upprepas ideligen att ALLA nu gläder sig åt barnbarnet Bernadotte.
Om alla gör det innefattar det alla vi som tydligen inte har några egna liv, alla som tycker att Arena-frågan eller bristen på parkeringsplatser vid Karolinska eller omvandlingen till bostadsrätter är viktigare i Solna - eller som menar att jobbet som tar slut i övermorgon eller den egna bebisens vikt är viktigare frågor i de rubrikfria liv som vi ändå lever.
Skit och alienation, eller konstinstallation.
Leve republiken!
Leve Solna-mosen!
Haga ska vara park!
onsdag, februari 22, 2012
Småstäder VI: Ganska fult
Från det söta till det fula. Städer liksom människor gör sig bäst i viss vinkel.
Höghuset i Örebro är ett gott exempel på centrum från 60-talet - ingen skönhetssyn.
Så tråkigt kan det vara i Sala
Är det Norman Bates hotell? Eller bara en villa i Bollnäs?
Avesta har träkvarter och konst i gamla verket. Och så detta. Oklart varför. 
Inte ens hemma i Hedemora är allting vackert.
Inte ens hemma i Hedemora är allting vackert.söndag, februari 19, 2012
Vakna!
"Hela Sverige har vaknat" sa Björklund när han insåg att profitmotivet inte är det mest pedagogiska drivkraften i en skola.
Något vänstern hittils tutat om för dem som sov.
När Björklund vaknar, vaknar Sverige. Ack, om det bara vore så väl. Men det var bara ett utslag av världsfrånvänd narcissism. Hans Allianskolleger sover fortfarande.
Ska vi slå vad: om en lagändring kommer till stånd, då kommer Björklund att ha "räddat" skolan.
En björklundare till finns här!
Något vänstern hittils tutat om för dem som sov.
När Björklund vaknar, vaknar Sverige. Ack, om det bara vore så väl. Men det var bara ett utslag av världsfrånvänd narcissism. Hans Allianskolleger sover fortfarande.
Ska vi slå vad: om en lagändring kommer till stånd, då kommer Björklund att ha "räddat" skolan.
En björklundare till finns här!
lördag, februari 18, 2012
Småstäder V: Trä eller sten, söta är de
Vad vi väntar oss av småstaden är väl framför allt att den ska vara söt.
Som här, Säter.
Eller bara några mil söderut, några månader senare.
Gatan framåt kyrkan, Sala.
På andra sidan Mälaren finner vi Strängnäs.
Nog är trästaden underbar. Det är stenstaden också.
Till exempel torget i Kalmar.
En bit söderut har vi rena överklasschocken: Båstad.
Lika söt är den.
fredag, februari 17, 2012
Småstäder IV: Inte så smått
Höghuset i Kalmar liknar rena storstaden.
Gamla bakgårdar har en säregen charm oavsett stadens storlek. Ovan, Linköping.
Undrar om detta hörn i Höganäs ännu finns kvar, det är nog femton år sedan.
Nedan, Halmstad.
Storstaden i norr: ständigt detta Sundsvall!
Storstaden i norr: ständigt detta Sundsvall!
onsdag, februari 15, 2012
Småstäder III: nybyggen
Denhär träkåken i Falun är inte ny idag. Men den var det en gång.
Nyheterna i Hudiksvall kan vara från 1960- eller -70tal.
Mer imposanta är skyskraporna i Västerås...
liksom kustbebyggelsen i Sundsvall.
En riktig pärla - biblioteket i Halmstad.
Spelad dumhet att beskriva handfallen vänster
Avsiktlig dumhet är den värsta sorten. I denna gren excellerar idag SvD:s ledarskribent. Enligt honom står vänstern handfallen inför den bristande integrationen, saknar politisk strategi och vägrar delta i konstruktiv debatt.
Vänsterns politiska strategi står alla fritt att ta del av. För den som är intresserad, alltså. Under de senaste åren: Integrationspolitisk plattform, uttalandet Nolltolerans mot rasism och rapporten Integrera även den vita överklassen. Den intresserade kan också lyssna till Kalle Larsson eller Christina Höj Larsen, med flera, i riksdags- och andra debatter.
Det står borgarmedia fritt att avstå från detta. Eller föralldel att tro att det inte finns. Men en storkommentator på ledarsida bör ha skaffat sig viss överblick. Att söka rätt på länkarna här ingår i hans jobb. Inte i mitt!
Det som vållade skribentens partiella blindhet var en artikel av Maria Sveland som Politik och poesi tidigare kommenterat. Texten var delvis problematisk (inte minst redaktionellt) men måste ha fyllt en funktion då den fick Rothstein att publicera en retrospektiv krönika av vad vänstern borde; nämligen göra idag vad (S) gjorde igår.
Så nu är det vårt ansvar att vara socialdemokrater också, eftersom de inte är det själva. Hos (S) kan man tala om brist på strategier i både det ena och andra. Men det är en annan fråga.
Åter till Sveland - på SvD låter det som att det är hon som är vänstern?
Ja, jag vet då inte. Hon är journalist och feministisk debattör. Partitillhörighet okänd, och då har jag kollat både wikipedia och hennes hemsida.
Det var alltså en spretig debattartikel som fick en ledande ledarskribent att ta tillfället att bekantgöra att vänstern ekar av tomhet.
Sveland kunde ha skrivit mer lösningsinriktat, men det är inte hennes uppgift att göra det. Det är politikers uppgift. Vänsterpolitiken finns, om än aldrig så liten.
SvD kunde ha skrivit mer insiktsfullt, men valde spelad ignorans.
Det kan aldrig vara dess uppgift.
Vänsterns politiska strategi står alla fritt att ta del av. För den som är intresserad, alltså. Under de senaste åren: Integrationspolitisk plattform, uttalandet Nolltolerans mot rasism och rapporten Integrera även den vita överklassen. Den intresserade kan också lyssna till Kalle Larsson eller Christina Höj Larsen, med flera, i riksdags- och andra debatter.
Det står borgarmedia fritt att avstå från detta. Eller föralldel att tro att det inte finns. Men en storkommentator på ledarsida bör ha skaffat sig viss överblick. Att söka rätt på länkarna här ingår i hans jobb. Inte i mitt!
Det som vållade skribentens partiella blindhet var en artikel av Maria Sveland som Politik och poesi tidigare kommenterat. Texten var delvis problematisk (inte minst redaktionellt) men måste ha fyllt en funktion då den fick Rothstein att publicera en retrospektiv krönika av vad vänstern borde; nämligen göra idag vad (S) gjorde igår.
Så nu är det vårt ansvar att vara socialdemokrater också, eftersom de inte är det själva. Hos (S) kan man tala om brist på strategier i både det ena och andra. Men det är en annan fråga.
Åter till Sveland - på SvD låter det som att det är hon som är vänstern?
Ja, jag vet då inte. Hon är journalist och feministisk debattör. Partitillhörighet okänd, och då har jag kollat både wikipedia och hennes hemsida.
Det var alltså en spretig debattartikel som fick en ledande ledarskribent att ta tillfället att bekantgöra att vänstern ekar av tomhet.
Sveland kunde ha skrivit mer lösningsinriktat, men det är inte hennes uppgift att göra det. Det är politikers uppgift. Vänsterpolitiken finns, om än aldrig så liten.
SvD kunde ha skrivit mer insiktsfullt, men valde spelad ignorans.
Det kan aldrig vara dess uppgift.
måndag, februari 13, 2012
Kväll i inlandet
Det har inte på länge varit poesi i Politik och poesi. Men apropå småstadsserien...
Kväll i inlandet*
Gatan gåtan låst i sten
sammanfogad grånads massa, tyngd utan skarv
av allt som hade varit
Röster orörligt i hörnen
mellanrummens fotklapper, ekolös tystnad
i förra somrars heta granit
Vad denhär staden behöver:
Flodens rörlighet, grågrönt grumsig under brospanns slam
den oanvända virveln av möjlighet under längtans isar
Utropet
Vattenvägen
Himlafärgen
är vad staden
i inlandet
om kvällen
saknar utan bitterhet
utan minsta skarv
* ur Manifestation, 2004
Kväll i inlandet*
Gatan gåtan låst i sten
sammanfogad grånads massa, tyngd utan skarv
av allt som hade varit
Röster orörligt i hörnen
mellanrummens fotklapper, ekolös tystnad
i förra somrars heta granit
Vad denhär staden behöver:
Flodens rörlighet, grågrönt grumsig under brospanns slam
den oanvända virveln av möjlighet under längtans isar
Utropet
Vattenvägen
Himlafärgen
är vad staden
i inlandet
om kvällen
saknar utan bitterhet
utan minsta skarv
* ur Manifestation, 2004
söndag, februari 12, 2012
Småstäder II: Sten
Från trästad till stenstad. Mindre städer har ibland finare innerstadskvarter än de stora.
Som här i Halmstad, eller nedan en tidig morgon i Härnösand.
Den klassiska stenstaden är Sundsvall - civilisationens sista utpost på väg norrut?
Den regniga västkusten - här Uddevalla
Tegel är inte sten men ger karaktär. Ystad är fint!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)