Riv murarna!

Bra gjort, Ung Vänster! - de har inlett en kampanj för en human flyktingpolitik.

Idag utvisas människor trots att de behöver skydd och har uppenbara asylskäl. Även om de riskerar livet i hemlandet på grund av sin religion, sexuella läggning eller sina politiska åsikter skickas de tillbaka dit.

”Vi går inte på rasisternas skitsnack om påhittade motsättningar mellan människor” skriver Ung Vänster, som också kritiserar det hårda regelverket inom EU som i praktiken gör det omöjligt att på lagligt vis fly till Europa. Det är då människosmugglarnas får utrymme för sin cyniska verksamhet. 

Alla människor som faller in under FN:s flyktingkonvention måste få stanna, och vårt lands flyktingpolitik måste bygga på medmänsklighet och solidaritet

Läs hela uttalandet här.

Stöd Fristadsfonden som hjälper flyktingar som hotas av utvisning. Genom fonden bidrar du till juridisk hjälp, tortyrutredning, tolkar med mera.

Fristadsfonden har plusgirokonto 26 31 25-7.

 

 

Feminism - för lika rättigheter

Blåsig eftermiddag vid Slussen i Stockholm. Feministerna samlas. Ung Vänster kan, vill och törs. Med ett citat äldre än de själva.

"En dag ska barnen säga: tack mödrar, det gjorde ni bra, denna mänskliga värld vill vi ha!"

Uppåt för vänstern

Vad är man? Nörd. Som sitter hel kväll och tittar på 200 andra nördar som hör tre nördar rabbla propositionsordningar. I bästa fall kontrapropositionsvoteringar. Då kallar vi fejsbokanvändare det för lyrik eller orkestrering. En konstart i sin art, hur som helst.

När det är vänsterkongress är det roligt.
Bland de roligaste är, trots dåligt foto, Veronica Ekström, Mats Einarsson, Ali Esbati och Karin Mellegård (inte med i bild) som kongresspresidium.


På lördagen åkte vi ner till Uppsala och kollade läget. Där talade Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg rappt och effektivt om orättvisor och hur vi bekämpar dem.



Sedan fattades en del beslut som jag kommer att återkomma till.
Ibland kändes det som att det går utför, här i Uppsalas fantastiska konserthus...


... men det går uppåt för vänstern!

Vänsterkongress 3: Frihet, stolthet

Vi börjar dagen med de unga och de gamla. Först Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande som gick till storms mot ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och diskriminering. ”Är det någon som ska skriva under på ett svenskhetskontrakt så är det Reinfeldt som har attackerat allt som var rättvist, jämlikt och bra i landet!”
Inom arbetarrörelsen är vi stolta över dem som gått före och trampat upp stigen för oss. Veteranen Britta Berg påminde oss om den tid då partikamrater internerades som säkerhetsrisker och rensades ut ur fackklubbarna, då barn till förtroendevalda mobbades under det kalla kriget och hur folk spottade på Ny Dag-försäljarna. Tack Britta för allt arbete du och dina jämnåriga har lagt ner för att hålla socialismen vid liv trots de dåliga exemplen österut.

Vill ni ha det som i Sovjet? var en fråga vi ofta fick höra innan murens fall. Nej, det ville vi inte. Men till skillnad från andra partier vill vi det fortfarande inte. Integriteten och rätten till ett privatliv är idag hotad inom EU. Rossana Dinamarca förklarade att det inte handlar om att ”ha rent mjöl i påsen” utan om att friheten beskärs eftersom övervakning och ingrepp i den personliga sfären blivit allt vanligare under 00-talet. Det handlar inte heller enbart om internet, utan om övervakningskameror och kontroller i arbetslivet.

Men på fotot nedan är Dinamarca upptagen med något helt annat, nämligen den förnämliga elektroniken under kongressen. Borta är de gula lapparna som vi förut sprang med fram till ordförandena för att begära ordet. Idag matar ombuden in sina yrkanden i datorer, pappersfritt och smart!

Här konkurrerar Politk och poesi med TV4 om att fånga den nyvalde partiledaren. Lasse är stolt, glad och nästan rörd över det stora förtroende han har, och firade valet med att läsa några gripande rader av Jenny Wrangborg för oss.

Se även Sjöstedt om kongressens sakfrågor. Han tycker inte heller Brors' analys är någon höjdare (se mitt förra inlägg)

Den ungdomen

Det är gott gry i ungdomen. Ungvänstrarna i Landskrona planerade ett preventivt gripande av danske konsuln. Väl inne på hans rum, dit de tog sig genom att på vanligt civiliserat maner ringa på dörren, nöjde de sig med att läsa upp en protestskrivelse mot det danska polisvåldet. Men konsuln blev rädd och ringde polisen.
Det är mindre gott gry i konsuler, om återgivningen är riktig. Den som är rädd för fyra ungdomsförbundare som ringt på dörren, vad gör han när Jehovas vittnen kommer? Och hur snart trycker han till i händelse av uttalat hot?
Incidenten kan dessvärre tolkas som att det är såhär danska myndigheter uppfattar ungdomlig politisk protest – som något i sig riskabelt oavsett hur de beter sig.

- - -
Läs här svaren från några mer eller mindre ungdomliga tänkare om valfrågorna inför det nya året. Har Olofsson fått ett Timbro-uppdrag att lägga ned Centerpartiet? Vill Miljöpartisterna helst vara borgerliga? Och vilken är den viktigaste politiska händelsen år 2009? -”Upptäckten av ’verklighetens folk’. Eller mer brett: borgerlighetens flört med högerpopulismen” som Esbati snyggt sammanfattar den katastrofalt tunna polityren på borgarnas sinne för mänskliga rättigheter.

- - -
När jag var ung, hur var det då?
Hos Tankar från vänsterkanten kan du läsa några fina 70-talsminnen. En annan som skriver underbart om 60- och 70-talen är Alien in Landskrona.
Mer och mer fascineras jag retrospektivt av detta förtalade årtionde som inte verkade särskilt märkvärdigt medan det pågick – det var ju bara den dåvarande verklighetens folk som roade och oroade sig.

Vi hade hår och sjalar, vi satt på golvet och drack te ur keramikmugg, och det är alldeles sant att det var massor med ljus och blommor överallt, trots att vi var i stan hela tiden.
Vi genomled långtråkiga elgitarrsolon mellan betongväggar bara några år innan vi ryckte upp oss med träskodans till folkligt sväng på elfiol. Vi kallade synt för elorgel och tyckte att en kassettbandspelare var ett fantastiskt sätt att ladda ner musik, gratis från radion eller bibliotekets LP-skivor.

Vi ansåg att alla skulle älska alla, och vi kritiserade i stort sett alla.
Det var den dåliga sidan.
Vi trodde att konst handlade om någonting annat än oss själva och trodde att konsten hade makt.
Det var den goda sidan.
Vi trodde (utan att någon som jag kände någonsing gjorde ingripande på konsulat) att varje gest, varje ljus och varje sång var ett politiskt ingripande.
Det var den oförglömliga sidan.

Vem tjänar på det?

Affisch från Ung Vänster. Förenklat men - ja, vem tjänar på den?

Den skickligaste och ende verkligt krävande lärare jag någonsin haft

lärde oss två saker.

Inte mer? Kanske, men det är de två verktygen jag minns:

- Varför är språkets viktigaste ord

- Fråga alltid: Vem tjänar på det?

Eftersom han undervisade i historia pratade han också

om freden i Utrecht 1713.

Men den minns jag inget om.