8 Mars på jobbet

Internationella kvinnodagen. Helgdag i Sierra Leone, tämligen okänd på en normalsvensk arbetsplats. 

     Med lila tulpaner, några citat och en enkel fotoutställning försöker vi förhöja stämningen.

     Endast två personer (män) säger, Men varför finns det inte en mansdag?  - Vilket det gör. Lika många (kvinnor) säger, Vilket bra initiativ! - Vilket det kanske är. 

Arbetskamraterna sitter runt bordet, plockar med citaten, jämför med Kanelbullens dag. 

För längesen, i Rinkeby, var det fest och jippo på Chilenska föreningen. 

     Människor är så olika. 

En av bilderna är kvinnan i Gävle som röstades fram som en lämplig representant för kommunen, en av dem som är med på välkomstskylten vid infarten.

     Både skylten och kvinnan angreps snabbt av misogyna nationalister. Gissa varför? Hon bär hijab.

    

Därför behövs 8 mars, idag och alla dagar. Den var ett bra initiativ redan från start.

Lila tulpaner förändrar inte världen, men det blir lite nya infallsvinklar vid fikat.

Hela lönen, halva makten, och vilka klädesplagg vi behagar. Tack.

En man som faktiskt förklarade en sak

8 Mars till ära läste jag en Rebecca Solnits feministiska essäer, Män förklarar saker för mig. Det otympliga men täckande uttrycket ”mansplaining” kommer ur denna bok. För övrigt var den väl grundläggande och väl usansk.

Men ettpar citat från Graeber (antropolog och anarkist) grep mig:

”Den ryska revolutionen 1917 var en världsrevolution som i slutändan bar ansvaret i lika högg grad för Nya given i USA och de europeiska välfärdsstaterna som för Sovjetkommunismen.”

     Vanligen har vi föreställningen att revolutionen var en katastrof, vilket den var för de direkt drabbade, och att säga ”den uppstod ur goda idéer” låter som ett lamt försvar. Men faktum är att dessa idéer i form av rättvisekrav och genomförda reformer sträckte sig mycket längre.  

Mer Graeber: ”Den sista i raden /av revolutioner/ var världsrevolutionen 1968 – som, i likhet med den som ägde rum 1848, bröt ut nästan överallt från Kina till Mexiko, inte grep makten någonstans men icke desto mindre förändrade allt. Det var en revolution mot statlig byråkrati och för det faktum att den personliga och den politiska frigörelsen är oupplösligt förbundna med varandra, en revolution vars mest beständiga kvarlåtenskap troligen är den moderna feminismens födelse.”

     Låt dem som vill håna -68orna och det progressiva 70-talet. ”Världsrevolutionen” misslyckades, nåja, det kanske var bra. Att den till dels lyckades är det färre som har tänkt på. Kampen för personlig och politisk frigörelse finns kvar.  

Den stenhårda motreaktion som ”världsrevolutionen” gav upphov till, det är den vedervärdiga ekonomiska världsordning vi idag lever under. Liksom föraktet för alla progressiva rörelser, för solidariteten i sig. Men läs om orden igen: en revolution vars mest beständiga kvarlåtenskap är den moderna feminismen.
     Där satt den!

Leve 8 mars!

- Vet ni att det är Internationella kvinnodagen imorgon? frågar en av kvinnorna på mötet när vi sitter och pekar på våra skärmkalendrar.
Någon ser helt frågande ut. Er bloggare tänker: säg inget överlägset nu!

som det var i Rinkeby när chilenska föreningen kom och hämtade oss till 8 Mars-fest och gav bort små blombukettrosetter, när somaliska föreningskvinnorna bjöd på sambosa och bankade med käppen för att understryka sina krav, när det var poesiuppläsning på Tjejjouren och textilutställning på Nadja Taikons kvinnoverksamhet…

Nej, jag säger inget överlägset. En annan kvinna skrattar till: 

- Jodå, jag har tonårsdöttrar, jag vet.

Då vaknar de. Kvinnorna runt bordet har döttrar, och döttrarna gör saker.
En ska läsa upp en uppsats om kvinnorörelsen för sin klass.
En ska sjunga med sin kör på ett 8mars-arrangemang.
En ska dela ut blommor på stan.
En ska dansa bollywood för att visa kvinnlig urkraft.                                           
En har tjatat på sin mamma om att komma ihåg sina rättigheter!

"Vet ni att det är Internationella kvinnodagen idag?" I det sällskapet var jag till typen en relik från Grupp8. Där var jag aldrig med, men irritationen och otåligheten i frågan ligger nära de gamla 8ornas. De yngre kvinnorna, de som har tonårsdöttrar, växte kanske upp i en tid när vi trodde vi vunnit. De blev likgiltiga, kvinnodagen roar dem möjligen lite som jippo betraktat.  

Men tonårsdöttrarna är på. De gör olika saker, men de gör.

Feminismen har sannerligen inte gått för långt. Men den går!

Har feminismen gått för långt? - Skulle inte tro det

När du skriver ”har fe” på google får du upp som förslag:
Har feminismen gått för långt?
Har feminismen spårat ur?
Har feminismen gått för långt Belinda
Har feminismen gått för långt Aftonbladet
Har feminismen kuvat männen
Detta är alltså en stor fråga, eller fem. De kan alla besvaras med nej.

Har feminismen gått för långt – kan feminismen gå för långt? Kan kampen för allas lika värde bli överdriven och jobbig och störande? -Skulle inte tro det, ville jag svara, men har fel. Kampen för allas lika värde är överdriven och jobbig och störande för dem som tycker det är bra som det är, och för dem som får ut något av att fjäska för dem som får ut något av orättvisa.

Och företeelser som är överdrivna och jobbiga och störande är värre än orättvisor, enligt medelmoderata mediamumsande medelklassare.  

De som leker med tanken om den för långt gångna feminismen antyder att det är jämställdhet och jämlikhet som har gått för långt, liksom solidariteten och respekten för människors lika värde. Det har gått för långt! Vi lever ju i ett jordiskt paradis så harmoniskt att det börjar bli tråkigt! Här måste minst en Fritzl och ett smärre världskrig till för att hålla oss vakna!
Nej nej, så menar de inte alls. Den tramsiga tankeleken skyller de på två saker: på idiotiska identitetspolitiska inspel om någon pojke som inte fick leka Tarzan, och på förekomsten av de där som vi inte får kalla för vita kränkta män, för då blir de ännu värre.

Det finns män som blivit förbannade, och de tapetserar inte tevekanalerna med tankelekar. De vräker ur sig kommentarer på nätet och menar ofta vad de säger. Hatet mot feminismen och hotet mot kvinnorna är reellt. Det finns en osynlig skuggarmé av män som inte har annat att ta till än straffknull och olustmord.

Ska ett liberalt borgerligt samhälle rätta sig efter dem?
Historiskt sett brukar det inte gå så bra.  

År 2014 syns vi kvinnor fortfarande endast som kvinnor och bedöms vi endast utifrån vårt kön. Våra behov anses vara för långt gångna, eftersom de ifrågasätter de riktiga människornas makt.

I filmer där vi medverkar har recensenterna kommit på knepet att sätta godkäntstämpel om det är så att vi a) figurerar överhuvudtaget och b) yttrar oss om annat än vårt förhållande till män. Så sällsynta är vi, halva mänskligheten. Och kom ihåg: en kvinnas vittnesmål upphävs av en mans, enligt sharialagarna. Samt enligt aktuella svenska domar i våldtäktsmål.

Hur det sedan ska bli med hela lönen och halva makten – ja, det måste vara något för feminister. Det verkar inte finnas så många andra intresserade.

Leve 8 mars!

Ena dagen en genusutbildning som börjar under elementärnivån. Vi får sitta i grupper och diskutera könsroller. Som på högstadiet. Fast vi inte längre har aslångt hår och askort kjol.  

Nästa dag är 8 mars. Då är det jobb som vanligt, ingenting särskilt med den dagen. Vi påpekar då och då att vi borde gå hem tidigare, för att komma ikapp männen lönemässigt.
Inte är det som 6 juni, dagen som det blev helgdag av, dagen till åminnelse av en karls intåg i ett underutvecklat Stockholm.

Till skillnad då från den vanliga arbetsdagen; den internationellt erkända dagen till påminnelse om kampen som generationer av kvinnor deltagit i.

Ett av gårdagens grupparbeten gick ut på att beskriva de budskap vi fått som barn och unga; budskap om hur man ska vara flicka eller pojke.
Kvinnorna tyckte uppgiften var trist, ungefär som på högstadiet. Men männen gick verkligen in för den! - kanske för att de annars måste betala massor av kronor per timme för att få liknande mansterapi. Och trots skilda förutsättningar var det intressant att se vad grupperna kom fram till.

Flickans första budskap: Du ska vara söt!
Pojkens första budskap: Skärp dig!

Detta har alltså inte sagts av dödsmördarsuffragetterna (ett mycket roligare ord än statsfeminazister). Det konstaterades i tröttkört tillstånd av normalgamla självförsörjande kvinnor och män på en kurs i elementa. 

Kvinnor och män som inte ens får fira helgdag den 8 mars.

Det var som att 8 mars var en spralligare dag för några år sedan. Då försökte affärsidkarna sälja in internationella kvinnodagen som en slags enkelriktad Valentin. Dagen när alla fina kvinnor skulle få blommor!
Tack och lov slog detdär aldrig igenom.

Gärna en liten blomma, men först hela lönen och halva makten. 

Fast Politik och poesi har inget annat än en blomma att dela med sig av. Till skärpta flickor och söta pojkar önskas en glad 8 mars:
 

 

Feminism - för lika rättigheter

Blåsig eftermiddag vid Slussen i Stockholm. Feministerna samlas. Ung Vänster kan, vill och törs. Med ett citat äldre än de själva.

"En dag ska barnen säga: tack mödrar, det gjorde ni bra, denna mänskliga värld vill vi ha!"

Välförtjänst pris på 8 mars

En glad nyhet på 8 mars är att Systerjouren Somaya får pris för sina insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. För omkring tolv år sedan var jag med och biföll ett litet bidrag till dem från Storstadssatsningen i Rinkeby. Då höll de på att bygga upp en telefonjour för flickor som behövde hjälp. Nu har jouren vuxit, för detta är hjälp som fungerar!

Med takt, förnuft, erfarenhet och värme har Systerjouren Somaya hjälpt många unga människor utsatta av sin familj eller släkt. De tar emot 4000 samtal om året, talar trettio olika språk och har möjlighet att erbjuda skyddat boende, även om det inte räcker till.
Gratulerar på Internationella kvinnodagen!

Sd på rim är nästan värre

Tänker nationalisterna börja fira internationella kvinnodagen?
Lagom till 8 mars har Sd-kvinnorna givit ut en filmsnutt om hedersrelaterat våld.
En och en halv minut med rimmad vers – det är kvinnokamp min liv och kniv!

Sd bygger nästan alltid på myter. Här är det Sverige som “jämställdhetens land” som ska avslöjas. Lite sent påkommet kanske, eftersom vänstern i åratal har påpekat de orättvisor som råder. Då har Sd inte varit intresserade. Det är inte jämställdhet de är för, det är hedersvåld de är emot.
Det är vänstern med, men vårt synfält är vidare än så.

I filmen är förövaren inte patriarkatet, den manliga makten. Det är kulturen och mamman, och framför allt “dom” vilka de nu är, kanske svenska myndigheter. Det sägs aldrig rakt ut, det följer bara en rad rim om allt falskt och mjäkigt "dom" tänks ta sig för.
De som hyllar allt från andra länder har blod på sina händer... mässar bakgrundsrösten.
Men vilka är det som bryr sig om från vilket land ett fenomen kommer för att anse det bra eller dåligt? Bara nationalister.

Sd menar att “dom” med “vackra citat målar en falsk fasad.”
Vi får inte veta vilka citat eller vilken fasad.
Detta är ordsignaler, inte ett ställningstagande.

Direkt nedsättande och föraktfullt är deras schvungfulla: “Feghet ger respekt / i tävlan att vara politiskt korrekt.” Det gäller “dom” igen, men vi får fortfarande inte veta vilka de är, bara att en tävlan i korrekthet antas pågå bland några fega människor.
Så tar Sd kamp för utsatta kvinnor - utan att ens kunna peka ut sin fiende!

“Tänk om tolerant är ett annat ord för naiv”, säger bakgrundsrösten.
Ja, nu ska vi nog ta och tänka.
Tänk om Sd anser att intolerant är ett annat ord för mogen?
Tänk om vi har riksdagsledamöter som aktivt motarbetar tolerans?
Tänk om de vill bygga ett inskränkt, småsint, intolerant, gnälligt, fegt, ordkvackande samhälle? - där våld är förbjudet endast inom familjer med hedersrelaterad livsföring.

Titta på filmen, om du vill. Men tänk, föralldel.

Leve feminismen

Idag bloggar jag på Stockholmvänstern, i likhet med en lång rad artiklar dagen till ära.
Fostrans dynamik och dynamit.
Leve 8 Mars, leve feminismen!

Förbereder 8 mars

Förbereder 8 mars genom att ta fram poesi om att vara kvinna, att läsa imorgon kväll på klubb Utböling på gamla bio Tellus i Hägersten.
Förbereder 8 mars genom ett samtal med några tonårsflickor som närmast med självklarhet konstaterar att pojkarna inte respekterar dem och inte bryr sig om någonting av allt det som flickorna tycker är viktigt.
Förbereder 8 mars i mötet med en kvinna som säger: Självförtroende, var skulle vi fått det ifrån? Vi är ju uppfostrade att inte ha något!
Förbereder 8 mars genom att rekommendera Stockholmsvänstern, som imorgon kommer att införa en rad blogginlägg med feministiskt tema, bland annat ett om genus i pedagogiken av mig.

"Jag tänker sätta eld på ganska små hus nu
medelstora fastigheter kan också ryka
medan de mest magnifika vinterpalatsen
kräver kollektiv revolutionär ansträngning"

Länge leve den feministiska internationalen!

Internationella kvinnodagen grundades för hundra år sedan. Det var vid den andra socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn, och syftet var i första hand att kämpa för allmän rösträtt.
Observera att redan talet om ”kvinnlig” rösträtt är ett villospår. Så länge kvinnorna inte får rösta är rösträtten inte allmän. Punkt.

Det var Clara Zetkin, tysk kommunist, som tog initiativet till Kvinnodagen. Den Clara som omnämns i det berömda citatet av Rosa Luxemburg: ”Det finns snart inga MÄN kvar i partiet utom Clara och jag!”
Yttrandet är roligt, eftersom det går att känna igen sig i ledan vid alla fega karlar som inte orkar ta itu med överlevnadsfrågorna så länge andra karlar säger emot. Men det är mindre roligt när man ser att också dessa brinnande kvinnliga förkämpar inte hade annat att jämföra sig med än män. Eller egentligen, vad män borde vara, det som efterlyses i skämtet: ”Vad tänder du mest på hos en man? - Ryggrad!”

Clara Z gick i exil i Sovjetunionen år 1933, sedan de tyska borgerliga hade röstat bort demokratin och röstat fram Hitler som rikskansler. Det var klokt att flytta, med tanke på att Rosa L redan år 1919 mördades av högernationalistiska frikårister.

Trots de tuffa kraven vid start har Kvinnodagen i många sammanhang behandlats som en slags idealistisk mors dag då kvinnor ska få blommor och hyllas för sitt urgamla, trofasta skittorkande från golv och stjärtar. Först i år, och kanske för att det är valår, nalkas tidningarna maktfrågan. Bland annat visar SvD hur det rödgröna blocket stöds i första hand av kvinnor - om endast män hade rösträtt skulle borgarna vinna.
Aftonbladet funderar sig fram till förklaringen att jämställdhet är viktigare för kvinnor, samt att sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg engagerar fler kvinnor än män. Ha, bekant faktum! Förklara det istället, och gör något åt det.
Fostra pojkarna till ryggrad. Se till att de engagerar sig i sina anhöriga, till att börja med.

Och kom inte stickande med någon tulpan eller några fina ord just idag, för då citerar jag poetkollegan Annika Brink:
”Gillar du lyrik? - Nej men jag gillar att bitas!”

Se bloggstafetten till minne av hundra års kvinnokamp!

Men Moderaterna tycker blommor betyder mer än hela lönen, halva makten.

Alliansfritt Sverige berättar mer om Moderaternas äventyr i bloggosfären. De har helt enkelt inte förstått vad det är de inte förstått.

Ikväll inleder SVT sitt knäfall för den kungliga kärnfamiljen, det kungliga heterobröllopet och den medfödda maktens privilegier. Haga ska vara park!

Fotot på damerna Zetkin och Luxemburg kommer härifrån